How can they look into my eyes and still they don´t believe me?
Ibland hamnar man verkligen i dom mest onödiga och meningslösa diskussioner med folk.
Farbror lämnar fram lånebok.
-Den här vill jag låna om om det går. Och förresten så vill jag påpeka att den är trasig!
Drar ut lösa blad från boken.
-Oj, det var tråkigt... men inte så mycket jag kan göra åt nu?
-Nej nej, jag ville bara tala om det. Så att ni inte anklagar mig sen. Visserligen hände det när jag läste den, men det är inte mitt fel!
-Eh, ok... Vi får väl ta in och laga den när du lämnar tillbaka den. Den går bra att låna om, och så var det en liten skuld på fem kronor.
-Varför det?
-Den skulle vara tillbaka den 15:e och i dag är det den 17:e.
-Nej, men det kan väl inte stämma?
Han börjar bläddra i boken, hittar kvittot. Läser på det länge.
Jag pekar hjälpsamt på återlämningsdatumet och säger:
-Där står det.
-Står det 15? Jag läste det som 18.
-Ok. Fast nu står det ju 15 så...
-Men det var allt en väldigt suddig femma? Den ser ju ut som en åtta?
-Nä, jag har inga problem att se att det är en femma...
-Alltså, inte för att det spelar nån roll med fem kronor utan det är principen.. Det är ju lite irriterande att få betala för att ni skriver så suddigt att det ser ut som en åtta istället för en femma!
-Ja, som sagt, för mig är det en tydlig femma...
-Neej, det är väldigt svårt att se att det skulle vara en femma! Finns det ingen annan här som kan titta på kvittot?
Han får syn på en kollega som går förbi.
-Du, kom hit lite, du som inte är jävig! Hon här påstår att det står på datorn att den här boken skulle vara tillbaka den 15:e, men visst står det den 18:e på kvittot?
Kollegan granskar kvittot noga. Jag tittar på, road.
-Nej, det ser ut som 15.
-Ja, jag för min del ser en åtta här.
-Fast om du tittar noga så är det ju ett streck ovanpå, som på en femma?
-Ja ja, det är ju inte för den där femman jag ska betala, det är principen. Men, säger ni att det är så får jag väl betala då.
Jag lånar om boken åt honom, nya datumet blir den 15:e i nästa månad vilket jag särskilt påpekar. Han kikar på kvittot.
-Jaha! Samma suddiga femma igen. Men nu vet jag om det åtminstone, säger han eftersom han uppenbarligen har behov av att få sista ordet.
När han gått står kollegan kvar, lätt undrande. Vi småler.
-Det var nog inte principen, det var femman, säger han.
-Eller så var det bara pinsamt att ha fel, säger jag.
-Nu har du i alla fall nåt nytt att skriva om? tycker han.
-Äh, orka... säger jag.
Arga i repris
Taggar: #övertidsavgifter
Jag är inte er kvinna
Jag är inte er kvinna. Den rasistiska lynchmobben som drog fram i Stockholm i fredags (29/1), och diverse andra rasistiska och fascistiska grupperingar säger sig föra en kamp för att skydda vita/"svenska" kvinnor. Men de talar inte för oss.
Alla ni som yrar om "islamiseringen", främmande kulturer och säger att våldtäkter och trakasserier av kvinnor har med ökad invandring att göra: alla gånger jag blivit trakasserad, ofredad, tafsad på eller fått ovälkomna förslag har det varit av män med svenskt utseende. Just sayin`.
Här kommer ett axplock.
Scen 1. En man följer efter mig i bil. Det är mitt i natten, jag är 20 år och på väg hem från mitt jobb på en tidning. Jag går med snabba steg och näsan i vädret, signalerande: Jag är inte intresserad, jag är bara på väg hem så mycket jag bara kan. När han ser vartåt jag är på väg parkerar han så jag blir tvungen att passera tätt bredvid. Jag marscherar förbi, låtsat oberörd men med hjärtat bankande så hårt att det borde höras miltals. Skräckslagna tankar far igenom huvudet: Kommer han öppna dörren och dra in mig? Kommer han köra iväg någonstans och mörda mig?
Precis när jag går förbi drar han ner fönstret och visslar. Inte en sån där uppskattande vissling utan mer som om han visslar efter en hund: Kom då Fido.
Tror han verkligen att jag glatt ska vända tillbaka med tungan hängande utanför munnen? Och ok, han kanske bara är kontaktsökande, men borde det inte vara uppenbart att det är väldigt skrämmande för en ensam tjej att bli förföljd mitt i natten? Efter detta bär jag alltid en liten kniv i fickan. Antagligen skulle jag aldrig våga använda den men det känns ändå som en trygghet.
Scen 2. Jag vaknar en morgon av att telefonen ringer. En man berättar att han vet vad jag heter och var jag bor, att han arbetar i närheten och har iakttagit mig en längre tid. Nu vill han komma och hälsa på. Han vill också göra sig bekant med mina underkläder, i använt skick.
Det tar veckor innan jag kan gå in och ut ur lägenheten utan att snegla oroligt omkring mig.
Scen 3. Jag är på väg in till en pub med dåvarande pojkvän och två tjejkompisar. En berusad man som står utanför ger mig komplimanger och föreslår att vi går hem till honom. Jag är på gott humör och säger vänligt att nej, jag är här med mina kompisar och min kille så jag är faktiskt upptagen. Han bryr sig inte om det utan fortsätter tjata och när han går in på vad han vill göra med min nakna kropp ber jag honom hålla klaffen. Han blir förbannad och skriker jävla frigida rödstrumpa efter mig.
Scen 4. Jag är 17, har druckit för mycket och slocknat utanför badrummet på en fest hemma hos någon. Jag vaknar av att en kille ligger ovanpå mig och frenetiskt försöker dra ner mina jeans. Jag lyckas göra så pass mycket motstånd att han ger upp. Jag vet vem han är, vi har gått i parallellklass genom hela skoltiden. Jag berättar inte för någon för nog var det mitt fel, jag var ju full? Och han menade nog inte så illa, han var ju full. Jag lyckas alltså få samma tillstånd att ursäkta hans beteende och skuldbelägga mitt eget. Hur man kan få för sig att en sovande flicka betyder fritt fram att ta för sig vad man vill ha ifrågasätter jag inte då.
Nej, alla de här gångerna, plus andra tillfällen jag inte berättar om här, funderade jag mest på vad jag själv gjort för fel? Borde jag signalerat tydligare att jag inte ville bli tafsad på eller upplockad i en bil mitt i natten? Skulle jag klätt mig annorlunda? Borde jag kanske stanna inne och aldrig någonsin gå ut, just in case någon får syn på mig och vill ta för sig?
Det här hände för många år sedan. Jag hade hoppats att det skulle vara annorlunda nu. Tyvärr verkar det inte hänt ett dugg på den fronten.
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
När vi curlar jättebebisar
Ibland undrar jag hur vissa, till synes normalfungerande personer, lyckas stänga gylfen, snyta sig och ta sig till jobbet varje dag men inte förstår att man kan läsa instruktioner på skärmen?
Kommentera
We're all mad here
Idag är det Lewis Carrolls födelsedag och vad passar väl bättre än att fira det med en tebjudning?
Kommentera
När sagostunden börjar samtidigt som vi öppnar
Utan tvekan våra mest entusiastiska besökare.
Kommentera
När låntagare säger: NU ska du få något att göra
Tack! För jag har verkligen bara stått och väntat hela dagen på att få något att göra.
Said no librarian ever.
Kommentera
Bara ett kapitel till
När du inte kan slita dig från boken, trots att du har viktiga saker att göra. Som att gå i ide.
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Till sura låntagaren som kommer till biblioteket flera gånger i veckan
Hej!
Jag har några frågor till dig.
Varför blir du lika förvånad varenda gång informationspersonalen inte sitter på sin plats?
Varför måste du gå bort till lånedisken och fråga med irriterad röst om informationen är stängd?
Vi har flera gånger berättat att när de t.ex letar efter en bok på hyllan måste de lämna disken.
Har du inte förstått vad vi säger eller väljer du bara att slå dövörat till?
Eller har du lite dåligt minne?
När du reserverat en bok så kan det hända att den inte dyker upp precis den dagen lånetiden går ut.
Det har vi också talat om för dig. Ett antal gånger.
Så varför utgår du ändå från att boken ska finnas där när DU vill det?
Och varför måste vi förklara kravrutinerna i detalj för dig när boken inte lämnats tillbaka i tid?
Räcker det inte att veta att vi har kravrutiner och lita på att vi sköter dom efter bästa förmåga?
Varför blänger du argt på oss och suckar högt om det råkar vara kö och vi är upptagna?
Tycker du verkligen att vi ska släppa allt när du kommer in, och därmed strunta i alla andra?
Är det vårt fel att du väljer att komma in på tider när det är mycket att göra?
Och vet du ett effektivt sätt att INTE få snabbare service?
Genom att stressa ihjäl personalen.
Vänliga hälsningar
Personalen på Småstadens bibliotek, genom Arga B.
Kommentera
När låntagare ska låna telefonen - "max en minut"
När det gått fem minuter och han pladdrar på utan tecken på att vilja avsluta.
När jag hör honom tacka för julklapparna.
Kommentera
När man bara inte får nog
När du bara får låna tio biblioteksböcker för mamma, fast du vill läsa minst tio till.
När du läser godnattsaga för barnen och de säger: Bara en till, snäääälla.
När du borde sova men bara måste se hur det går, bara ett kapitel till.
Den känslan.
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
När jag hör "De e så mycke kort nuförtiden" för sjuttifjärde gången
Om jag fick ett kort varje gång jag får höra det då skulle jag ha väldigt många... öh kort.
Kommentera
2016: Dag 1
Nytt år, nytt liv. Jag och praon har bestämt oss för att komma i form igen.
Man vill ju inte råka ut för nån sträckning eller sånt så vi börjar lite mjukt.
Sen blir det pralindags.
Kommentera
Som att leta efter en nål i en höstack
Surtant närmar sig disken. Hon är typen som inte kan öppna munnen utan att det kommer ut klagomål.
-Ni har väl fortfarande inga telefonkataloger? börjar hon, som vanligt utan att hälsa först.
-Nej, det blev för dyrt att köpa in alla kataloger och nu kan man ju lätt slå upp telefonnummer på nätet. Vill du att jag ska hjälpa dig?
-Dyrt och dyrt... *indignerad fnysning* Ni hade minsann råd att bygga om. Då fanns det pengar!
-Öh... ja fast det är ju tio år sedan som det gjordes vissa renoveringar...
-Och dom här moderna apparaterna har ni råd med. Men oss gamla tänker ni inte på. Jag ska säga dig att jag är riktigt arg på er!
-Jag förstår. Men vill du ha hjälp att hitta ett speciellt telefonnummer hjälper jag dig gärna.
-Jaja. *djup martyrsuck* Det är en person som heter Y, jag tror han bor i X-stad?
-Vet du vad han heter i efternamn?
-Jag tror det är XX men jag är inte riktigt säker...
-XX... hur stavas det?
-Ja, det har jag ingen aaning om.
-Här finns det en som heter XY, kan det vara rätt person?
Jodå, efter lite möda får vi fram det. Säga vad man vill om nätet, men jag undrar hur lätt det varit att hitta numret i en gammaldags telefonkatalog på de premisserna?
Kommentera
Klara besked
Låntagare ringer för att låna om. Hon har tre lån varav två är försenade och en går ut nästa dag. Jag frågar om hon vill låna om allihopa.
-Oh nej, det räcker med *titel 1*. De andra två har jag redan läst så de kommer jag in med i eftermiddag.
-Ok, då är den omlånad.
-Hur är det med *titel 2*, när går den ut?
-Ja, den var ju redan försenad, vill du att jag ska låna om den också?
-Ja, kan du göra det vore det bra.
Jag förlänger den andra boken också.
-Vilken var den tredje boken nu igen? frågar låntagaren.
-*titel 3*.
-Skulle du kunna låna om den också? Jag har inte hunnit börja på den än.
-Självklart.
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En riktigt hipstrig jul
God jul önskar Arga och Hipstertomten.
Och en särskild hälsning från Praon.
Kommentera
När du skriver in lösenordet till katalogen och ser en låntagare står och kika över axeln
Kommentera
