All inclusive

Bok- presentation:	All inclusive
Författar- presentation:	Hans Gunnarsson
Pocket Finns i lager, 73 kr

Jag har alltid varit svag för en genre som jag kallar för amerikansk vardagsrealism. Här är det den vanliga människan i vardagen som skildras. Människors brister och tillkortakommanden i livets påträngande monotoni beskrivs och då oftast inte helt utan ironi, distans och en dos humor. Några exempel på, och av mig uppskattade, författare inom genren är Richard Ford, Jim Harrison, Raymond Carver (noveller), Daniel Woodrell (noir) samt Charles Dickinson för att nämna några av de stora. Jag rekommenderar er alla att kolla närmare på dessa författare om de inte redan är bekanta för er men innan ni gör det vill jag att ni skall veta att vi i Sverige också har en mästerlig författare som kan konsten att skildra socialrealism på ett både underhållande och givande sätt, nämligen Hans Gunnarsson.

Just nu är Hans Gunnarsson mycket aktuell, både i TV och radio, i samband med utgivningen av hans nya roman ”All inclusive” men han har en lång karriär bakom sig både som prosaförfattare såväl som manusförfattare. Hans debut ”Bakom glas” belönades med Katapultpriset och för manuset till ”Leva livet” (bygger på ”Februari”) erhöll han en Guldbagge. Men nu över till hans senaste alster ”All inclusive”. I denna roman har Hans Gunnarsson tagit sig an kollektivromanen som form och det gör att persongalleriet blir mer komplext och omfattande än i hans tidigare böcker. Storyn är att vi får följa med författaren C.G. (här finns för övrigt en del gemensamma beröringspunkter med vår författare H.G.) på en resa, inklusive allt, till Guadeloupe. C.G:s författarskap, vilket har hamnat i limbo, behöver en knuff framåt och då han blir erbjuden att skriva en bok om sin upplevelse av en resa till Guadeloupe tackar han efter viss vånda ja till erbjudandet. Självklart kommer resan inte avlöpa väl för vår författare, inte ens den avkoppling och återhämtning han såg fram emot infrias.

Jag har nu glädjen att få ställa ett par frågor till Hans Gunnarsson om den nya romanen och hans författarskap.

D.G. Det blev en kollektivroman! Det ligger ganska långt ifrån din senaste roman ”Försmådd” som är väldigt fokuserad berättelse kring en enskild person nämligen läraren Ingvar. Hur kom det sig?
H.G. Jag har en viss faiblesse för kollektivromanen, något som förmodligen går tillbaka på min kärlek till novellen – den koncentrerade skärvan liv, där det outsagda bultar under ytan. Det var som novellist jag startade en gång, och det var i den formen jag trodde att jag skulle förbli. När jag sedan drogs mot romanen så tog jag med mig en hel del av novellens uttryck. Det finns, inbillar jag mig åtminstone, en hyfsad förtätning och bra framåtrörelse i det mesta jag skriver, även när det står helt stilla på handlingsplanet, vare sig det rör sig om noveller, kollektivromaner eller mer traditionellt förpackade romaner. Det är i alla fall det jag strävar efter.

D.G. Det är du som är på bild på omslaget! Jag tycker det är oerhört kul och befriande speciellt som du är en ganska anonym och hemlighetsfull författare som inte gärna pratar om dig själv och dina kommande alster. Jag förstår att det har med din kreativa process att göra men samtidigt är du de facto en prisbelönt författare och du har även en Guldbagge varför syns du inte mer i media?
H.G. Att jag (en smula motvilligt) finns på omslaget handlar om två saker. Det ena är att bilden, som min fru tog, är otroligt bra. Den var helt enkelt svår att förbigå. Det andra, och kanske mest avgörande, är att min roman har ett metafiktivt skikt, vilket får ytterligare en lekfull kommentar eller dimension av att jag själv syns på omslaget. Annars tror jag att min osynlighet som författare helt enkelt handlar om att mina böcker har sålt för dåligt. Men vem vet, kanske blir det ändring nu…

D.G. Jämfört med tidigare romaner är ”All inclusive” en roman med många olika personligheter och en ramhandling, charterresan, som många kan känna igen sig i. Tror du och vill du att detta skall bli ditt stora kommersiella genombrott?
H.G. Som sagt, jag kan bara hoppas. Det känns i alla fall som att det rör på sig från lite fler håll och kanter än tidigare.

D.G. Som jag upplever det har du ett patos för den vanliga lilla människan som tragglar på i livet trots att drömmar och önskemål sällan infrias, socialrealism tror jag du själv benämner det. Varifrån kommer drivkraften?
H.G. Fan vet. Det handlar väl om min bakgrund, min livssyn och min blick på människan, en viss sorts människa som jag delvis härbärgerar inom mig själv. Jag skriver fram mina karaktärer, de finns aldrig färdiga i mig från början. Det är ett slags undersökning, som i bästa fall kommer att överraska mig på vägen. Blir jag själv överraskad av det jag skriver, så vet jag att också läsaren kommer att bli det. Det är också så humorn uppstår i mina berättelser, den kommer alltid från sidan, ur språket eller situationen. Jag tänker aldrig att jag ska vara rolig när jag påbörjar en text. Svärtan och humorn går hand i hand i de flestas liv. Det är väl den devisen, om jag har någon, som jag skriver efter. Ett slags credo. Eller som Ekelöf så vackert formulerade det: Botten i dig, är också botten i andra.

D.G. Avslutningsvis en fråga om förebilder och influenser. Att du, som författare, även läser en hel del böcker för egen del det utgår jag ifrån. Så min sista fråga blir följaktligen, vad läser du själv när du får tid över och bara vill koppla av en stund?
H.G. Ja, jag läser väldigt mycket och samtidigt väldigt ostrukturerat, impulsstyrt. Man har en lista, en bokhög som man föresätter sig att beta av, men det kommer alltid andra böcker emellan som pockar på ens uppmärksamhet. Jag är väldigt präglad av den amerikanska tradition som du hänvisar till ovan. Några starka läsupplevelser på senare år är annars Roberto Bolanos mastodontroman 2666, John Williams Stoner, Ola Nilsson Jämtlandstrilogi, Svetlana Aleksijivitj Zinkpojkar samt Klas Östergrens Twist. Bara för att nämna några titlar som kommer upp i mitt huvud just nu. En annan dag hade andra titlar dykt upp. Det finns hur mycket som helst att rekommendera.

Jag tackar Hans för att han ville ställa upp på att besvara mina frågor under dessa stressiga dagar, tack Hans!

Då återstår bara avslutningen. Vad tyckte jag om ”All inclusive” och vilket betyg får boken av mig. Här måste jag bara få säga att jag omöjligt kan vara helt objektiv. Hans Gunnarsson är något av en husgud för mig och i mina bokhyllor har jag naturligtvis alla hans böcker. Om jag medveten om detta ändå håller igen så kan det inte bli annat än 4 starka DG för ”All inclusive”. Här finns allt från igenkänning till nästan ren skräck över hur en del människor tänker och beter sig. Ändå är läsningen mycket underhållande och prosan som alltid av högsta kvalitet. Köp boken och läs den, inte bara för att den har blivit en ”snackis” utan för att den troligtvis är en av de bästa svenska romanerna som släpps 2015!