Bara människa
Nu var det tyvärr ett tag sedan jag läste ”Bara människa” men då jag redan skrivit om ”Sovande jättar” och "Gudarna vaknar" vilka är de båda föregående böckerna i serien om Themisfilerna vill jag ändå fullfölja med detta blogginlägg om den tredje boken samt passa på att sammanfatta serien som helhet.
Innan jag skriver vidare vill jag bara säga att för dig som inte läst de båda föregående böckerna kommer det att bli en hel del spoilers. Vill du ta del av hela serien om Themisfilerna, vilket jag rekommenderar, så sluta läs här och börja med böckerna istället.
I ”Bara människa” har vi förflyttas oss till en annan planet. Eugene, Vincent, Eva och Rose, vilka alla befann sig ombord på Themis när alla robotarna kallades hem, befinner sig därför inte längre på jorden utan i den värld som robotarna ursprungligen kom ifrån. Då nio år har passerat har Eva vuxit upp och levt en stor del av sitt liv på den nya planeten, Esat Ekt. Där bemöts de vänligt men de kan aldrig bli en del av deras samhälle som är strikt strukturerat. Eugene lever inte längre, samtidigt har Vincent och Rose tröttnat på en tillvaro där de inte kan, och inte heller får, vara till nytta. Eva däremot har anpassat sig och funnit en roll som gör att hon inte vill tillbaka till jorden. Vincent är dock övertygad om att det är en övergående fas och att han har ett ansvar att se till att de kommer tillbaka till jorden, speciellt Eva som har ett långt liv kvar. Ekterna motsätter sig dock detta då de inte vill ha någon som helst inverkan på andra planeters utveckling och med det som redan hänt på jorden är de fast beslutna att aldrig mer vara i kontakt med den planeten, inte ens för att föra hem Eva, Vincent och Rose. Vincent ger trots det inte upp utan sätter sin plan i verket. Den lyckas och är framgångsrik, de flyr tillbaka till jorden. Väl där kommer deras ankomst att rubba den nya världsordning som vuxit fram efter det att de lämnade jorden. Nu verkar den obalans de skapat med sin återkomst leda jorden in i ett krig, ett krig som kan förgöra hela mänskligheten.
Jag ser hela serien om Themisfilerna som en konstant utvecklingsfas och ett ifrågasättande av mänskligheten. I första boken ”Sovande jättar” upptäcker mänskligheten att de inte är själva i universum utan det finns andra civilisationer, dessutom en med teknik och kunskap överlägsen vår. Inte nog med det, de känner till jordens lokalisering i rymden och de har redan varit här. Mänskligheten sluter sig samman för att möta ett hot som inte kan hanteras av enstaka nationer utan hela jorden behöver kraftsamla för att möta detta yttre/yttersta hot.
I den andra boken ”Gudarna vaknar” verkställs detta hot och mänskligheten har inte en chans att stå emot en övermäktig fiende. Till slut visar det sig dock att de inte är ute efter att vara sig utplåna mänskligheten eller ta över vår planet. Hotet är avfärdat och en ny världsordning växer fram med nya allianser och nya fiender. Mänskligheten tar sig med andra ord snabbt tillbaka till att vara sin egen största fiende igen.
Sista delen ”Bara människa” berör istället frågan om individen och vilket ansvar vi själva har för att det ser ut som det gör på vår planet. Vilka val gör vi och varför? Vad blir konsekvenserna och vem är det egentligen som har rätt att fatta de avgörande besluten?
Sista boken ”Bara människa” är en värdig avslutning som får betyget 4 DG! Den är inte bara spännande utan intressant. Att få hoppa fram i tiden och se vad som hänt med jorden och våra karaktärer ger kanske inte de svar vi önskade och hoppades på. Men som sagt hoppet är det sista som överger oss och på något vis finns det alltid en väg framåt, även för mänskligheten. Läs!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Järnulven
Norskan Siri Pettersen fick stor framgång med sin trilogi om Korpringarna (”Odinsbarn”, ”Röta” och ”Kraften”) där ”Odinsbarn” tillika var hennes romandebut. Nu startar hon upp en ny trilogi, Vardari, som utspelar sig inom samma världsbygge som Korpringarna. I våras släpptes den första delen ”Järnulven” på svenska. Nu har jag läst den och tänkte redogöra för min upplevelse av den nya serien.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik
Kommentera
Litteraturhistoria
I det absolut sista avsnittet av Game of Thrones står de inför valet av en ny kung. Tyrion Lannister framför då tanken att för att kunna samla och förena landet igen efter alla strider måste de ha en kung som hela folket kan stå bakom. Någon som de känner att de respekterar och som förstår den lilla människan och ger dem deras respekt tillbaka. Så vad är det då som binder alla samman frågar han de övriga husens lorder. Tystnaden blir kompakt innan han själv ger svaret, berättelser!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #litteraturhistoria #läromedel
Kommentera
Stiftelsetrilogin
SF-litteraturen innehåller några författarnamn som oftast lyfts fram när man pratar om klassiker såsom Arthur C. Clark, Frank Herbert, Robert A. Heinlein, Philip K. Dick, H.G. Wells, Isaac Asimov bara för att nämna några. Den siste jag nämnde, Isaac Asimov, kommer jag hålla mig till denna gång då jag precis har läst ”Stiftelsetrilogin” (återigen) vílket kanske är ett av de mest klassiska och lästa SF-verken. Eftersom det var närmare 40 år sedan sist så var jag lite nyfiken på hur jag skulle reagera. Jag minns i varje fall att jag tyckte mycket om boken och att den har stannat i minnet om än i olika fragment. Så frågan är om mitt vuxna jag kommer läsa boken med andra ögon och fastna för nya saker nu när vi skriver 2021 i kalendern.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Imperiets arvingar
I konkurrens med andra medier och sysselsättningar(kanske främst dator med sin förmåga till både ljud, bild och filmer) har det blivit svårt att få ungdomar att läsa böcker. De upplever läsning som ansträngande. Visst, så kan vara fallet till en början men med lite träning övervinns detta ganska snabbt. En annan aspekt som jag tror även påverkar i hög grad till att läsning känns ansträngande är en ovana inför att frigöra fantasin och skapa bilder och miljöer i sin hjärna. Det gör sig inte av sig självt utan kräver ansenlig kognitiv kraft och energi. Därför är det så viktigt att de hittar något som snabbt fångar deras intresse och gör att de kommer in i berättelsen och börjar bygga upp ”världen” i sin egen sinnebild. För min del läste jag mycket serietidningar och seriealbum som ung vilket var en väg in i mer avancerad läsning. Idag finns ytterligare en väg och det är den genom mer illustrativt inriktade grafiska romaner (en publikationsform i många olika skepnader). Oskar Källner tillsammans med Karl Johnsson har inlett en ny science-fiction serie ”Imperiets arvingar” i exakt denna publikationsform.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Konferensen
Att skriva en spänningsroman av typen ”Konferensen” borde vara straffbart! Att få sig en underhållande läsupplevelse är väl okej, men att behöva läsa en bok som tvingar dig att ställa övriga livet på paus kan väl ändå inte vara tillåtet? För så är det, har du börjat läsa ”Konferensen” så lär det inte bli mycket annat gjort innan du läst den färdigt. Spänningen och drivet är som en drog, abstinensen som infinner sig efteråt borde man kunna kräva skadestånd för. Mats Strandberg, min advokat hör snart av sig och det rör sig om stora belopp! Skämt åsido, har du svårt för att sluta läsa och dessutom känner saknad när en bok tar slut så är härmed en varning utfärdad.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Morgonstjärnan
Karl Ove Knausgård för osökt tankarna till bokserien ”Min kamp”. Den 6 delar långa självbiografiska boksviten har även blivit min kamp. När man har och ser alla delarna framför sig kan det lätt kännas lite övermäktigt att ta sig an. Så lång tid och mycket läsning som kommer att krävas. När man väl dessutom sätter igång vill man nog gärna läsa sviten i en följd, de sista fem då, eftersom jag redan läst den första vilken jag uppskattade. Nu blev det som så att jag istället valde att läsa hans senaste roman ”Morgonstjärnan”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #Norge
Kommentera
The Queen's Gambit
Det är nog många av er, precis som jag själv, vilka har njutit av miniserien ”The Queen’s Gambit”. Denna Netflix-serie blev en framgång världen över så också i Sverige. Själv har jag dock svårt för att läsa en bok efter det att jag sett den som film eller tv-serie. Jag bestämde mig därför att läsa boken först innan jag såg serien. Det är ett beslut som jag inte ångrar. Om TV-serien var bra så kan jag redan nu avslöja att boken av Walter Tevis var så mycket bättre.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #schack #missbruk
Kommentera
Paradis city
En ny bok av Jens Lapidus är för många säkert en höjdpunkt. Själv skall jag erkänna att jag bara har läst ”Snabba cash” och serieromanen Gängkrig 145 (med Peter Bergting), men dessa gillade jag. Blandningen av hårdkokt noir tillsammans med koncis prosa som har inslag av slang och jargong leder mina tankar osökt till en annan författare nämligen James Ellroy, för övrigt en författare jag uppskattar. Så hörde jag talas om ”Paradis city” och blev mycket intresserad av själva storyn. Denna roman ville jag läsa!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Labyrinten
En av mina absoluta favoriter de senaste åren är Simon Stålenhag. Jag uppskattar mycket hans illustrationer och sätt att berätta en historia även om det är just själva bilderna som är den stora behållningen. Fria Ligan är de som ger ut hans böcker och de har verkligen kostat på sig att vårda hans utgivning. Varje bok är otroligt lyxig med tjockt papper av hög kvalitet samt pärmar med läcker väv över bokryggen som gör att de sticker ut i bokhyllan. I slutet av förra året kom hans senaste bok ”Labyrinten” vilken jag nu hunnit med att läsa.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Vargasommar
Så har ytterligare en deckarduo splittrats eller åtminstone gjort ett uppehåll. Denna gång är det Michael Hjort och Hans Rosenfeldt som går skilda vägar. Om det är för alltid vet jag inte men jag hoppas inte det. I vilket fall har team Sebastian Bergman och Riksmord i Stockholm bytts ut mot Gordon Backmans gäng av poliser i Haparanda och Hans Rosenfeldt står på egna ben med den första delen ”Vargasommar”.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman #Norrland
Kommentera
Topekaskolan
Jag har nu läst Ben Lerners ”Topekaskolan” och det var en upplevelse. Inte för handlingen skull utan mer på grund av prosan. ”Topekaskolan” är den typ av bok som det är svårt att riktigt säga vad den handlande om men som man verkligen sugs in i. Det är med andra ord inte en bok som leder från A till B, inte heller är den som en kriminalroman där man följer ett fall till dess upplösning. Här kommer vi mer direkt in i en familj och får följa själva familjemedlemmarnas liv och vardag. När vi väl har bekantat oss med dem och förstår dem bättre så är boken slut.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #familjerelationer #uppväxtskildring
Kommentera
Bormann i Bromma
Efter flera ”vanliga” romaner är det så dags för Hans Gunnarsson att återvända till novellen. Det gör han genom novellsamlingen ”Bormann i Bromma”. Det har jag sett fram emot. Inte för att hans romaner är dåliga, absolut inte. Jag anser att hans författarskap är ett av samtidens bästa här i Sverige (jag har skrivit om alla hans böcker här på min blogg). Däremot för att det var genom novellen som jag upptäckte Hans Gunnarsson och han är sannerligen en av mästarna inom detta gebit.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #novellsamling
Kommentera
Alla tiders sex
Det är inte så ofta det händer fast nu är det dags igen, jag skall skriva om en non-fiction bok. Denna gång är det en populärvetenskaplig skildring av sex genom tiderna med titeln ”Alla tiders sex”. Det blir en resa över 14 000 år men med ett fokus på nordisk forntid och medeltid. Du som är orolig för detaljerade sexskildringar behöver inte vara det och du som istället ser fram emot just detaljerade sexskildringar kommer bli besviken. Boken är en historik odyssé med utgångspunkt i arkeologiska fynd och historiska efterlämningar.
Avdelning: Fakta Taggar: #recnsion #sex #arkeologi #historia
Kommentera
Vid vansinnets berg
För ungefär två år sedan skrev jag om Francois Barangers första illustrerade utgåva av ett H. P. Lovecraft verk, ”Cthulhu vaknar” . Ni som minns kommer säkert ihåg att jag var i det närmaste exalterad och gav den 5 DG. Nu har Baranger valt att gå vidare med ytterligare ett Lovecraft verk att illustrera och denna gång föll valet på ”Vid vansinnets Berg”. Denna gång var jag exalterad redan innan jag påbörjade läsningen och det var med stor förväntan jag öppnade denna lyxutgåva och sjönk ned i soffan.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #Lovecraft #illustrerad utgåva
Kommentera
Vänligheten
John Ajvide Lindqvist har nu visat mig den stora vänligheten att få läsa en helt underbar bok nämligen romanen ”Vänligheten”. Det är en härlig tegelsten på lite drygt 700 sidor men låt er inte förfasas, det är en bok som trots sitt omfång inte är i närheten så tjock som jag önskade att den var. Ja, så mycket tyckte jag om boken. Då är jag inte på något sätt obekant med Johns böcker så jag hade redan högt ställda förväntningar men de infriades och det med råge.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #kollektivroman #Norrtälje
Kommentera
Sovsågott
För inte så länge sedan skrev jag här om ”Jamåhonleva” så nu är det väl på tiden att ta tag i Anders Roslunds senaste kriminalroman, ”Sovsågott”, vilken är den tredje han skriver på egen hand. Denna gång kommer inte bara Ewert och Piet bli tvingade att möta sina mest mörka sidor utan även Piets fru Zofia måste resa tillbaka i sitt liv och därmed fatta ett beslut av yttersta vikt för utredningen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Kimya
Här i Jönköping har vi numera två kända svenska SF-författare nämligen Eva Holmquist samt relativt nyinflyttade, återvändande, Oskar Källner. Båda har ett gediget författarskap bakom sig med flertalet noveller och romaner. Eva dessutom som faktaboksförfattare. Men det är inte bara deras författarskap som är intressant utan de båda har även stort inflytande genom dels förlagsverksamhet men också deltagande i omfattande nätverk inom genren, vilken de verkligen brinner för. Denna gång kommer det handla om Eva Holmquists senaste roman ”Kimya”, vilken är den första delen i serien om Fyrstaden. Oskar Källners och Karl Johanssons serie Imperiets arvingar ber jag att få återkomma till lite längre fram i vinter.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #dystopi
Kommentera
