Kris i forskningsfrågan

Bok- presentation:	Kris i forskningsfrågan : eller vad fan får vi för pengarna
Författar- presentation:	Hanne Kjöller

Den sista tiden har det varit en påtaglig debatt både i press och i radio kring den forskning som bedrivs i Sverige. Orsaken kan nog med fog kanaliseras till Hanne Kjöllers bok med titeln ”Kris i forskningsfrågan (eller: vad FAN får vi för pengarna?)”. Boken är utgiven av förlaget Fri Tanke och den har bemötts av både kritik och lovord. Själv arbetar jag som bibliotekarie på Högskolebiblioteket i Jönköping vilket gör att jag i mitt arbete får en viss inblick i forskningsvärlden, även om jag befinner mig lite i utkanten av densamma.
 

Hanne Kjöller är född 1965 i Uppsala och utbildad sjuksköterska. Hon är författare med flera böcker bakom sig vilka ofta berör hennes egna erfarenheter även om hon inte heller väjer för att ta upp kontroversiella ämnen. Hanne har dessutom många år bakom sig som journalist och ledarskribent på Dagens Nyheter.
 

I boken ”Kris i forskningsfrågan” tar hon fram luppen och ger sig på att granska hur svensk forskning står sig både internationellt såväl som nationellt. Sverige som nation satsar på att vara en framgångsrik forskningsnation (för att inte säga ledande även om så nu inte är fallet) och därför satsas det i jämförelse med andra länder en ansenlig del av de offentliga medlen på att driva kunskapsutvecklingen framåt genom kvalitativ forskning. Forskningen skall alltså betraktas som en motor för ökad kompetens och innovation, inte bara inom akademin utan för hela samhället. Enligt Hanne är detta mer eller mindre en form av att kasta pengarna i sjön. Hon menar att vi får ut väldigt lite för de pengar som satsas i jämförelse med till exempel Danmark, Nederländerna och Schweiz. Hur kunde det bli såhär? I sin bok lyfter hon fram tre resonemang kring själva forskningen och tre påstående som förklarar hur det kunde bli så.
 

Meningslös forskning 1 – Om forskning utan mottagare
 

Forskning genomförs vilken saknar mottagare. Med det menas att en stor andel forskning genomförs som inte är användbar eller helt saknar användarfokus vilket gör forskningen blir helt meningslös och oanvändbar.
 

Meningslös forskning 2 – Om forskning som redan är gjord
 

Forskning genomförs trots att den redan är gjord. Forskningsproduktionen ökar konstant men stor del av tillväxten är inte ny forskning. Forskningsfrågor blir svåra att hitta och man söker, ”pressar”, in frågeställningar (nonsensforskning) som egentligen inte är nödvändiga och bidrar därmed till meningslös och fragmenterad forskning.
 

Meningslös forskning 3 – Om överdrivna och falska forskningsresultat
 

Det råder en reproducerbarhetskris inom forskningen. När man undersöker tidigare forskning är det en stor andel som inte går att replikera. Bristande forskningsmetod och dokumentation såväl som rent fusk och förvanskning gör att forskningskvaliteten blir bristfällig om inte rent av felaktig och därmed blir forskningen meningslös.
 

Hur kunde det bli så här 1 – Märkliga mått och mäktiga tidskrifter
 

Forskning är bra, vi behöver forskningen men det finns ett systemfel. Incitament och strukturer gör att forskningen missriktas och blir kostsam. Vetenskapliga artiklar och då i högt rankade tidskrifter är det som mäts och premieras. Tyvärr säger det inget om den enskilda forskningsinsatsen och kvaliteten på forskningen. Granskningsprocessen fungerar inte och även forskning som brister publiceras och tillgodoräknas. Det kan påverka en forskares hela karriär och rykte. Bra forskning som publiceras utanför dessa kanaler kan däremot helt lämnas utan beaktande. Att dela upp sin forskning i mindre fragment så kallad ”salamiproduktion” belönas. Produktionen av forskningspublikationer samt granskningen av dessa görs ”gratis” med hjälp av forskarna som finansieras av statliga medel. Sedan måste samma forskare genom sina lärosäten återigen använda statliga medel för att få tillgång till redan offentligt finansierad forskning, övriga samhället kommer överhuvudtaget inte åt att utnyttjande denna forskning, då den blir inlåst hos kommersiella förlag vilka naturligtvis gör enormt stora vinster på statligt finansierad forskning utan att ta mer än en minimal risk.
 

Hur kunde det bli så här 2 – Forskarnas och finansiärernas ansvar
 

Vid ansökan om forskningsmedel från forskningsråden, till exempel Vetenskapsrådet, skall ansökan bedömas av experter. Här behövs bättre kompetens för att klara av den uppgiften och kunna utvärdera den forskning som skall genomföras i form av att säkerställa forskningsmetod och behov samt undersöka så forskningen inte redan är gjord. Naturligtvis bör även finansierad och genomförd forskning därefter utvärderas och presenteras så staten vet vad man får för pengarna. Denna återkoppling är högst bristfälligt. Forskarna själva har ett ansvar att säkerställa kvaliteten i sin forskning. Hur undviker man bias i sin forskning och är forskningsmetoden konsekvent. Hur lyckas man presentera de resultat man kommer fram till i de vetenskapliga tidskrifterna? Självklart söker man nya intressanta resultat men är det verkligen de resultat man fick fram? Resultat som är felaktiga, icke förväntade eller bara nollresultat kan vara nog så intressanta och minst lika krävande men de är så mycket svårare att få publicerade, speciellt i högt rankande tidskrifter. Det finns en drivkraft och ett incitament att ”spetsa” till resultaten. Dessutom är forskningen nödvändig och vilket behov av forskningen finns?
 

Hur kunde det bli så här 3 - Och så var det politiken
 

Vilken forskning skall få medel och på vilket sätt? Forskningens frihet vill värnas men politikerna vill styra. Vem är mest lämpad att bedöma vilken forskning som bör premieras? Dels finns basanslaget som fördelas direkt till lärosätena, skall det öka eller skall mer medel gå till forskningsfinansiärer där sedan forskarna får ”tävla” om tillgängliga medel genom sina ansökningar. En hel del forskning genomförs också med hjälp av extern finansiering såsom stiftelser, företag och andra offentliga medel (regioner, kommuner). Vidare, olika typer av forskning kan hanteras olika beroende på dess varierande förutsättningar. Grundforskning är dyr och långsiktig och behöver en säker finansiering och basanslaget blir därmed viktigt. Tillämpad forskning är mer flexibel och behovsanpassad och lämpar sig kanske bättre för ett ansökningsförfarande i konkurrens med annan forskning. Oavsett så konstateras det att medel finns det gott om, kanske till och med för mycket, men resultatet i form av högkvalitativ forskning uteblir. En starkare kontroll och utvärdering av forskning är därmed önskvärd.
 

Författaren avslutar sedan boken med sina två slutsatser: Slutsatser 1 – Alltså samt Slutsatser 2 – Därför. Läs gärna boken och ta del av hennes slutsatser. För mig blir det lite svårt och komplicerat att kortfattat försöka sammanfatta dessa i en recension.
 

Jag ger boken ”Kris i forskningsfrågan” 4 DG! Det är en intressant bok som dessutom är lättläst om ett svårt och komplicerat ämne (hon gör här en pedagogisk insats). Jag kan hålla med henne i stora delar om den problembild hon mejslar fram, samtidigt vet jag att det är mycket mer som ligger bakom som är så svårt att komma åt. Den debatt och diskussion hon skapat och att blicken riktas mot vad vi får ut för forskning av de skattemedel som satsas kan jag bara bedöma vara av godo.