Bokberoende?

Och nu tänker jag såhär: Kan man vara bokberoende?"

Den 19 Augusti flyttade jag hemifrån för första gången. 
Då tänkte jag att detta år ska jag inte köpa så mycket böcker, för dels har Mölnlycke ett fantastiskt bibliotek och skolan jag går på
har ju också ett bibliotek. Och så måste jag ju kanske flytta hem sen igen, och då behöver kommer jag behöva släpa med alla hem igen. 

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Bok- presentation:	1Q84 : andra boken - juli-september
Författar- presentation:	Haruki Murakami

Jag "råkade".

Lilla jag känner mig inte alls så liten längre. 
Jag tog studenten den 8 juni, grattis mig! 
Så just nu går jag mest runt och är ganska förvirrad över min situation. Har ännu inte förstått vad som har hänt. 
Jag behöver ju aldrig igen gå tillbaka till den där skolan och dess klassrum igen, vilket jag borde tycka är skönt.
Men denna gång känns det mest konstigt. Kommer dessutom sakna skolbiblioteket galet mycket. Det var lagom stort och jag kunde få nästan vilken bok jag ville ha beställd. Så går det när man har blivit för bra vän med bibliotekarierna. 
Nej, jag är bara mest väldigt arbetslös och väntar på att få flytta till Göteborg i höst helt enkelt. 

Men jag sörjer inte helt att jag är arbetslös, visst ett jobb skulle vara skönt. Men man får ta det som det är. 
Dessutom: jag har MASSOR av tid till att läsa! 
Vilket kanske är tur, för jag har som vanligt lyckats stapla upp en hög med böcker. 
Det är en grej jag brukar försöka undvika ibland. 
T.ex. nu innan studenten hade jag verkligen inte tid till att läsa. Men vem "råkade" gå in på stadsbiblioteket den där regniga eftermiddagen? 
Jo jag. Trots mitt löfte till mig själv att läsa de där böckerna i bokhyllan jag ännu inte läst/samlat på mig. 
Men nu är det ju trots allt okej att göra det. 
Idag "råkade" jag igen. Skulle nämligen hämta två böcker åt min mamma. Det slutade dock med de två böckerna jag skulle ha plus fem till och en köpt plastkasse för två kronor för att kunna få med allt hem. Så nu ligger det en fin hög böcker med den totala höjden på ca 60 centimeter på sänghyllan igen. 
Det ska ju trots allt regna den närmaste veckan. 

Det blev dessutom två nya böcker till samlingen för pengarna jag fick på studenten. 
Andra delen av Haruki Murakami´s 1Q84 i pocketform och en liten låda med en bok om makarons med verktyg som ingick, så jag har en spritspåse och tyllar jag fick på köpet! Hur bra är inte det? 

Nu ska jag lägga i från mig datorn och gräva ner mig i Anna Karenina. 

Eller i alla fall försöka förminska högen något. 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Bok- presentation:	Lilla Nollan och dom andra
Författar- presentation:	Inger Sandberg

Bokkärlek

Jag började läsa innan jag börjat lekis. Inga tegelstenar direkt, men lite smått sådär, mest de gamla favoriterna som mamma läste för mig när jag skulle sova. Som om inte antalet gånger mamma läst ”lilla nollan och dem andra” för mig räckte så har jag säkert läst den minst dubbelt så många gånger själv.
Det är för övrigt en fantastisk barnbok om att alla har betydelse, även nollor.

Jag började läsa själv eftersom mina två bröder krävde väldigt mycket uppmärksamhet under en period. De är tre och fyra år yngre än mig, så det hände att jag fick läsa godnattsagan själv ibland, vilket fungerade väldigt bra då både mamma och fem myror är fler än fyra elefanter hade lärt mig massor.

Det växte sig större med tiden.
Jag älskade när vi åkte på studiebesök till biblioteket för första gången i ettan och fick våra lånekort. Där fanns en jättesnäll dam vid namn Ulla-Britt. Hon jobbade där under alla de år jag hade det biblioteket som mitt ”stora” bibliotek, det vill säga från ettan till nian. Jag saknar Ulla-Britt, hon var bästa bibliotekarien.

I låg och mellanstadiet läste jag i stort sett allt jag kom över, speciellt Kitty-böcker.
Kitty-böckerna var det bästa som fanns ett tag, till sist tröttnade jag dock, kanske inte just på Kitty, men på mysteriegenren och började läsa mer vuxnare ungdomsböcker.
När jag var med klassen på det biblioteket i sexan så pratade med min lärare Kerstin med Ulla-Britt och de kom överens om att jag borde få en utmaning, så de ville att jag skulle läsa Betty Mahmoodys ”inte utan min dotter”. Det ville inte jag, jag tyckte att den verkade tråkig med sina ca 450 sidor och jag ville inte att någon annan skulle välja vad jag skulle läsa. Så den blev aldrig läst då, och jag har fortfarande inte läst den.

I högstadiet läste jag i stort sett ut hela ungdomsavdelningen på den bibblan.
Så jag började då ta mig in i romanernas värld. Försökte i alla fall, det var inte alltid så enkelt. Men jag hittade en del bra böcker efter att ha lärt mig hitta i den världen.

Idag läser jag nästan allt. I stort sett. Ibland läser jag inte alls i perioder. Men jag hittar alltid tillbaka till böckernas värld. Helt enkelt en gränslös bok-kärlek.
 

Kommentera /Visa 3 kommentarer