Dag 19 - Nanowrimo
Hej,
Hur har du det idag?
Jag är faktiskt ovanligt glad. Har börjat dagen med ett bra möte, "Mina fräknar" har gått in på topplistan som ljudbok och jag tycker om mitt Nanowrimomanus!
Det här sista kanske någon tänker inte är värt att nämna men då har ni fel.
"Jag gillar inte min story." Så skriver duktiga författaren Maria Friedner idag på Debutantbloggen om sitt Nanowrimomanus.
Hon fortsätter:
"Alltså det är ju inte så att jag hatar den. Jag mår inte illa av den och vill kasta datorn i väggen och tycker att allt jag skriver är kasst. Men ni vet känslan i magen när det lyfter, när den där känslan sprider sig i hela kroppen och det börjar pirra i armar och ben och en känner OMG vad jag ÄLSKAR det här! Det är så RÄTT! Även om en vet att det en skriver är kackigt, även om det känns som evigheter till målet så finns det någonting hos berättelsen, eller hos personerna, som gör att en orkar kämpa på.
Min berättelse har inte det. Jag känner mig likgiltig inför den. Jag skriver vidare och håller min wordcount på ren rutin. Fatta vad tråkigt! Så nu har jag fattat ett beslut. Jag vill inte slösa mina återstående 20 000 ord på en berättelse som jag inte går igång på – gillar jag den inte ens nu, i upptäckarskedet, kommer jag definitivt inte att göra det i redigeringsfasen."
Det händer något när man kommit halvvägs med ett manus. Först då vet många skribenter om det kan bli något av texten. Ofta är det också då det känns kämpigt. Jag antar att det är som vad som helst man ska göra över tid? Renovera ett hus, plugga till en tenta. Allt går i etapper. Det finns många många som har halvfärdiga manus i sina byrålådor.
När ska man fatta beslutet att ge upp, och när ska man bita ihop? Hur i hela världen ska man kunna veta?
Det är nu jag önskar att jag kunde minnas namnet på en författare som uttalat sig om detta, men tyvärr. Trots att jag googlat hittar jag det inte.
Det måste ha varit en artikel i SvD eller DI, då det är dessa tidningar vi prenumererar på. Hur som helst sa kvinnan (som skrivit mängder med böcker) något på temat:
"När det är motigt att sätta sig och skriva, när man hittar ursäkter, gör annat istället, då kan det vara som i en relation. Man söker sig bort. Börjar skriva på något nytt. Sedan upptäcker man att gräset inte var grönare där borta. Funderar på vad som kan fixas till hemma istället. Berättelsen behövde kanske bara förmedlas ur ett annat perspektiv? Och då provar jag det - och allt lossnar."
Det är svårt det här. Manus är ofta inte tillräckligt bra förrän de blivit omskrivna flera gånger. Men jag förstår precis vad rutinerade Maria Freidner menar. Man måste själv brinna för en viss känsla i det. Även om man också ser alla brister, hatar vissa partier. Skäms för andra.
Och den här känslan är långt ifrån självklar. Antingen bara finns den - eller saknas. Det är säkert det som är magin med skrivandet. Därför vi håller på. Vi jagar denna kick.
Jag är alltså oerhört tacksam över att "Tack men jag är gift" fortfarande har något som väcker känslor i mig. Ibland till och med hybris.
Jag behövde det.
Och även om man släpper ett manus är inget bortkastat. Tänk på det om du är i samma situation som Maria. Russinen i kakan går att stjäla till andra texter och alltid har man lärt sig något.
Kram,
Sofia
Avdelning: Skriv! Taggar: #Nanowrimo
Sju jävligt långa dagar
En Woody Allen i bokform, det var vad jag hade hört. Och det lät som ljuv musik i mina öron.
I veckan läste jag äntligen ”Sju jävligt långa dagar” av Jonathan Troppper.
Boken handlar om 35-årige Judd, vars pappa just har dött. Judd återvänder till barndomshemmet för en Shiva, det vill säga en judisk sed då familjen sörjer den avlidne tillsammans med ett brokigt persongalleri bestående av grannar, släktingar och vänner under sju låååånga dagar.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Expeditionen. Min kärlekshistoria
Efter det att jag lyssnade på Bea Uusmas fantastiska sommarprat köpte jag "Expeditionen. Min kärlekshistoria". Boken blev Årets svenska fackbok och vann Augustpriset 2013 med motiveringen:
"Ingenjör Andrées expedition mot Nordpolen har fascinerat generationer i mer än hundra år. Alltifrån hur det kunde gå så snett till orsakerna till de tre äventyrarnas död på Vitön. Författaren och läkaren Bea Uusma har genom egen forskning och med ett starkt personligt engagemang kastat nytt ljus över denna tragiska polarexpedition. En estetiskt tilltalande bok som presenterar fakta och teorier på ett nytt, spännande och tänkvärt sätt."
"Expeditionen. Min kärlekshistoria" är precis så läsvärd och inspirerande som alla säger.
Jag älskar människor som vågar satsa på det de tror på och går in för det de brinner för med hull och hår. Vad omvärlden än säger och tycker. Är inte nördar det allra mest spännande som finns?
Bea beskriver så väl hur besatt hon blir och hur hon på ett sätt förstår att hon utifrån uppfattas som märklig, men hur hon ändå inte förmår, eller vill, komma ur sin bubbla.
Avdelning: Fakta
Kommentera
Fackböcker
Ett av de inspirerande talen på TED.com som jag refererade till häromdagen var Mel Robbins: F--- YOU - How To Stop Screwing Yourself Over.
Framförandet innehåller insikten att vad du än vill åstadkomma i ditt liv så har någon annan, med största sannolikhet, gjort det förr. Läs därför fackböcker! Googla! Börja med att gå i någon annans fotspår om du vill lämna motorvägen du länge följt.
Då håller någon annan dig i handen när det känns läskigt.
De senaste veckorna har jag läst flera fackböcker som jag varmt kan rekommendera. Jag har därför bestämt mig för att varje dag i veckan som kommer ge ett lästips på en fackbok.
Avdelning: Fakta
Kommentera
Onsdagen den 20 augusti
Hej!
Nu drar hösten igång på allvar och jag är så laddad. Det ska hända mycket den här terminen, på många olika plan i mitt liv, och därför har jag börjat ta bättre hand om mig själv.
Jag äter mer hälsosamt och jag lägger in små springsteg i mina promenader med hunden. Jag har faktiskt redan gått ner två kilo men jag gör inte det här på grund av vikten utan för att jag vill känna mig frisk och stark.
Jag är övertygad om att allt man gör räknas och även en liten förändring leder till ringar på vattnet. Börjar man ta hand om sig sin kropp och själ på ett område vill man inte förstöra för sig själv på ett annat.
I min uppladdning inför hösten läser jag inte bara böcker om hälsa utan jag tittar också på inspirerande föredrag på TED.com. Har du upptäckt TED ännu? Det är en guldgruva. 20 minuters (oftast) föredrag om precis allt du kan tänka dig.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Den självläkande människan
Jag har ett intresse som bara växer. Det handlar om mat. Nyttig mat. God mat. Jag tror det faktum att jag slutade äta kött för tjugofem år sedan kvalar in på pallplats över vad jag är mest stolt över.
Men jag äter en helt del onyttigt också. Det finns mycket jag vill förbättra. Nu letar jag efter små framsteg som jag kan göra för ett nyttigare, friskare och längre liv.
Jag är insprerad av en vän som hade bröstcancer och som läste på om allt, och till stor del ändrade sin kost och livsstil. En annan person som inspirerar mig är Sanna Ehdin. Jag har läst hennes krönikor i många år och lyssnat på ett av hennes föredrag.
Igår skrev Sanna på sin Facebooksida om gurkmeja. Kryddans hälsoeffekter har jag läst om tidigare. Jag är därför generös med strösslingen av det gula pulvret över de maträtter jag lagar där smaken kan passa. Men kanske borde jag äta ännu mer? Och regelbundet?
Avdelning: Fakta Taggar: #mat #hälsa
Kommentera
Lyckostigen
Idag läste jag ut "Lyckostigen" av Anna Fredrikssson. I romanen vinner en av huvudpersonerna tjugo miljoner kronor.
För någon vecka sedan läste jag "Allt jag önskar mig" av Grégoire Delacourt. Även i den romanen vinner en huvudperson på spel. Nu handlar det om hela tvåhundra miljoner SEK.
Jag brukar älska alla böcker från SEKWA-förlag. "Allt jag önskar mig" är fin på många sätt, men den känns faktiskt inte trovärdig. Språket finns där som ett rinnande vatten, men intrigen saknas.
I "Lyckostigen" är det lite tvärt om. Den har en intressant intrig, man känner av den stora berättarglädjen hos författaren, men jag saknar en smittsam kärlek till språket.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
Torsdagarna i parken
Jeanies man George flyttade in i gästrummet för tio år sedan, utan att berätta varför. När boken tar sin början är paret i sextioårsåldern. Det finns ingen passion men inte heller några utåtagerande bråk i äktenskapet. En dag läggs bara till en annan.
Jeanie fyller sedan länge sitt liv med arbete i den egenägda hälsokostaffären, och genom att passa sitt älskade barnbarn varje torsdag.
Avdelning: Skönlitteratur
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
