Mina framtidsplaner

Hur är mitt läge idag? Och vart vill jag komma framöver? Vad ser jag ska hända 2014 och var vill jag vara 2020?"

Jag tror så gott som alla som läser affärsutveckling och marknadsföring får ta del av de här raderna från Alice i Underlandet (Lewis Carroll):
Alice: Kan du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag skall gå härifrån?
Katten: Det beror en hel del vart du vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor roll vilken väg du tar.

Innebörden är naturligtvis att man behöver ha ett tydligt mål, och välja sina strider, vägar och ambitionsnivåer därefter. Ananrs får man lita på turen. 

Nu är det lite mer än ett år sedan jag debuterade som författare. Det känns som otroligt mycket längre sedan, men det är ju för att jag skrev ”Mina fräknar” vintern/våren 2011. Boken blev antagen av förlaget under sommaren och sedan redigerades den.

Hur är mitt läge idag? Vad ser jag ska hända 2014 och var vill jag vara 2020?

Min debutbok har fått fantastiskt fina recensioner. Det här med att överhuvudtaget bli recenserad är stort. Det finns många välkända författare som inte blir det. Jag måste vara väldigt nöjd med "Mina fräknar", och det är jag.

Försäljningen då?
Många undrar hur försäljningen går och det är inte helt lätt att svara på. Dels är det en fördröjning i rapportering dels är det returrätt på de inbundna böckerna.

Det cirkulerar uppgifter om att snittförsäljningen för en debutant ligger på 800. Några siffror för en debutants pocketförsäljning har jag inte. Men om man jämför med detta så hävdar jag mig bra.

Men det har ju inte varit så att tryckpressarna går dygnet runt. Det finns ingen större inkomst att hämta. Än så länge handlar det mer om fickpengar.

Det här är något jag vill ändra på i framtiden. Jag har hela tiden sagt att mitt första mål är att tjäna 10.000 kr i månaden på mitt författarskap. Det borde inte vara orimligt. Hur ska jag nå dit?

Jag behöver ha fler böcker i omlopp och få till utlandskontrakt. Det är så jag ser det.
Det sägs att det tar tre böcker idag att etablera ett författarskap. Jag har ett påskrivet kontrakt med förlaget. Min redaktör Sofia Hannar och jag har som gemensamt mål att ”Spårvagnen” ska få minst lika fin kritik som ”Mina fräknar”.

Det kan jag tala om för hela världen att den romanen är skriven med blod, svett och tårar. ”Spårvagnen” borde säkert ha kommit ut i höstas för att maximera effekten, men den var inte klar då.

Det finns en press i att komma ut med böcker tätt. Om man gör det kan det nog bli snurr på ekonomin tidigare. Men, jag väljer kvalitet framför kvantitet alla dagar i veckan. Och mitt förlag håller med. 

Det är inte alls så att en bok behöver ta flera år att skriva, men man själv måste nå en punkt där man känner att man har något starkt och unikt att förmedla. Ge det tid. Jag har lagt ribban högt. Alla får skriva en ”mellanbok” men jag vill inte att min 2:a blir det.

Med det här sagt om dessa två romaner är min målsättning också att ha råmanuset ”Tack men jag är gift” klart till årsskiftet. Och om förlaget tycker om den texten, och vill ge ut den, ska jag under tiden den redigeras försöka ge mig på nästa historia. Vad det blir vet jag inte ännu. Jag har en berättelse som jag har velat skriva länge men som jag inte hittar rätt angreppsvinkel på. Kanske måste den mogna lite till?
Och så drömmer jag om att någon gång få intervjua människor och skriva en reportageroman. Det behöver inte vara något välkänt som ligger bakom. Jag har faktiskt en vän som har ett livsöde som jag gärna skulle vilja skriva ner. Men frågan är om det gör personen gott eller ont. Kanske är det bäst att låta bli. Personen i fråga får själv avgöra.

Om jag ska sammanfatta allt det här så önskar jag nå en stadig publik som tycker om mitt författarskap och som återvänder. Jag önskar med försäljning och marknadsföring att det blir lite som ett självspelande piano. Att hundåren, som alla nya företag måste gå igenom med oro för ekonomi mm, ska bli lämnade bakom mig.

Kanske är det fult att prata om pengar så här? Ja, det är det. Det känner jag också. Jag önskar att det räckte med ett brinnande konstnärsskap men vi lever ju trots allt inte i en bok, utan i verkligheten.

Vad är skillnaden mellan att nå 1000 läsare, 10 000 eller 100 000? När man sitter och skriver igen alls. Ett enda mejl där någon hör av sig och har blivit berörd betyder allt. Blir man lyckligare om man ligger på plats 3 än plats 28 på en topplista? Både ja och nej.

En oro för ekonomin och hur det ska gå påverkar hur man mår och en dålig försäljning kan få förlaget att prioritera om marknadsföringspengar och så blir det en fallande spiral där inga medier är intresserade och inga bokhandlare skyltar böckerna. Nästa roman kanske de inte ens tar in och nästa efter det vill förlaget inte ge ut. Och så är man ute ur leken.

Ingen har råd med försluster under längre tid. Det gäller bokhandeln, förlag, tidningar och författare. Därför måste jag komma upp i försäljning. Därför är ekonomin med som ett mål.

En del saker kan man påverka, andra inte. Mycket förstår jag inte ens. Men jag ska verkligen göra mitt allra bästa för att det ska gå bra för mitt författarskap.

Avslutar detta blogginlägg med ännu ett välkänt citat. Denna gång från Ingemar Stenmark:
"Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag".
 
Sofia