Spännande karaktärer

Det är viktigare att fokusera på hur en person är än hur hen ser ut. Det är också viktigare att fokusera på hur en person agerar än hur hen känner"

I lördags läste jag en intervju med Sofie Sarenbrant i DN. Sofie är aktuell med deckaren "Visning pågår".

Sofie Sarenbrant skriver ibland på cafeér. Hon fick frågan om hon får uppslag till sina karaktärer från övriga gäster.
Nej, svarade hon och avslöjade sitt knep:

"När jag satt och skrev min tredje bok, ”Vila i frid”, så tyckte jag att det var svårt att dag efter dag komma ihåg hur mina karaktärer ser ut. Då tog jag DN och bläddrade igenom tidningen och rev på måfå ut människor, klistrade upp dem på ett papper och skrev deras påhittade personfakta bredvid."

Hur gör du som skriver?
Har du också bilder, ordentligt nedtecknade personporträtt? Det finns sajter med listor på detta. De handlar om många sidor man kan fylla i för att teckna karaktärer. Detaljer på utseende, bakgrund, tycke och smak. Barndom, vägval, arbete och boende. Man letar efter styrkor och svagheter. Konsekvenser av beslut och handlande. 

Själv har jag aldrig fyllt i det här. Jag tänker mig personer, levande eller samansatta av karaktärer jag mött i litteraturen eller i filmer. Det kan starta med att jag tänker mig en bonde (för manuset "Spårvagnen") som är lite som Katarina Mazettis "Grabben i graven bredvid". Sedan blandar jag ihop den karaktären med bönder jag har mött (en hel del, jag är en gammal hästtjej), saker jag snappar upp under tiden jag skriver och mest av allt vild fantasi. Du vet väl att en tanke föder en annan?

Idag har jag börjat gå igenom mitt manus "Spårvagnen" just med tanke på mina karaktärer. Jag vill inte ha ett enda dåligt parti i texten, ingen utfyllnad. Och varenda person ska stanna kvar i läsaren efteråt. Väcka tankar. Funderingar och gärna samtal. Du vet: "Jag läste en bok, alltså jag måste bara berätta om den här personen ..."

Karaktärerna ska kännas trovärdiga och levande. Och spännande.

Hur vet man om man lyckas?
En bra karaktär överraskar på ett trovärdigt sätt. Så enkelt (och svårt) är det.

Varför är karaktärerna viktiga för en berättelse?
Ja, jo ... En spännande person kan kompensera för en svag historia. En spännande person kan lyfta en stark historia till något helt fantastiskt. En stor läsupplevelse. 
Det är hur som helst människorna (eller djuren, vampyrerna o s v) som håller läsarna engagerade och nyfikna. Ett vulkanutbrott utan att någon riskerar att skadas, är nästan ointressant. Om du inte är geolog.
Vi vill veta hur det ska gå för människorna som gått och lagt sig för natten när utbrottet sker! Och mamman som tagit sömntablett för att barnen inte sovit på fyra år. Och pappan väg hem för att rädda henne och barnen men som hamnar på andra sidan magman...

För att uppnå spänning behöver läsarna bry sig om hur det ska gå för personerna i fråga.

Hur uppnår man då detta?
Det här är mina tankar. Alla karaktärer behöver ha ett starkt behov, en längtan eller önskan. De bör dessutom ha ett problem att övervinna. De kanske inte inser detta behov själva, eller tror att de behöver något helt annat, men gradvis under berättelsens gång lär de känna sig själva och förstår att de måste förlora något för att vinna det här andra, som är större.

Jag sa att jag inte skriver sida upp och sida ner om varje person innan jag börjar med mitt manus MEN (det finns alltid ett men) om din karaktär har ovanliga egenheter (grattis, spännande!) måste dessa  vara relevanta för deras bakgrundshistoria - alltså det som hände dem innan de dök upp i din bok. Tänk på ett isberg. Läsaren måste kunna ana att det finns mycket mer under ytan. Allt avslöjas inte på första sidan, men antyds. Det gör dem spännande. 

Det är viktigare att fokusera på hur en person är än hur hen ser ut. Det är också viktigare att fokusera på hur en person agerar än hur hen känner.

Vi är alla komplexa människor och ibland beter vi oss motstridigt. Tänk på hur annorlunda du själv kan vara på arbetet, på en date, på en släktmiddag eller på semester. Gör inte dina karaktärer endimensionella. Det är viktigt. Och dessutom ganska enkelt åtgärdat. 

Men är alla så spännande?
Nej, de flesta av oss även tråkiga dagar. Många sådana dessutom (tyvärr). Uteslut dessa. Det måste-måste-måste hända spännande saker för att läsaren ska bli, och förbli, bli engagerad.

Kan man skriva om otrevliga personer?
Klart man kan! Din läsare behöver inte tycka om dina karaktärer, men de bör kunna känna en viss empati för dem. Skriver du om en barnmisshandlare bör det finnas någon förklaring, ett resonemang, kring varför hen är så hemsk. Tänk lager på lager. Skala ner dina karaktärer tills det finns en förklaring till varför hen är ond. Och ännu mer spännande blir det om hen tvekar inför sin handling. Plötsligt drabbas av dåligt samvete. En allt igenom ond person, där slutet är givet, är mindre spännande. För att inte säga ointressant.

Hur bygger man upp läsarens empati?
Några förslag:
Visa att personen i fråga lider, blir dåligt/orättvist behandlad eller missförstås.
Ta med en kort tillbakablick till en olycklig barndom eller traumatisk incident.
Skriv om din karaktärs tankar, så som handlingen (om än ond) ter sig helt logisk för hen. Kanske det enda möjliga. Det som lättar den egna smärtan. Gestalta!  
Visa hur personen försöker möta omvärlden på ett bättre sätt, göra gott, men blir bortstött.

På samma tema bör inte en hjälte vara för perfekt. Vi tycker om att läsa om människor med brister, tvivel och strider. Därför att inget annat är trovärdigt. Dessutom är en övertygande karaktär som vi känner för är enklare att heja på. Önska seger, vad det nu kan innebära. Den underbare prinsens hjärta, en skillsmässa från en skitstövel o s v.

Hjälper detta? Har du några åsikter eller andra tips?

Kram,
Sofia