Den norska paradoxen
Jag är i Oslo och får inte ihop det. Byggnaderna är ljusa och välskötta, vid Akers brygge nere i hamnen byggs det och byggs; stora blanka kontorshus med restauranger i botten. En badstrand avslutar mjukt det hela, "som ett Nordens Dubai". Staden är som en välmående katt som rullat ihop sig på sluttningarna ner mot fjorden.
Och överallt: romer. Många fler än i Göteborg, eller i Stockholm. När jag passerar två kvinnor som sitter på den iskalla marken hör jag en oslodam säga till sin väninna något om varför de inte jobbar istället.
För några veckor sen var det val i Norge, nu sitter Høyre i regeringen tillsammans med Fremskrittspartiet. Det senare vill deportera romerna. "Nok er nok, sett opp buss, send dem ut", säger partiledare Siv Jensen. Samma parti var även Anders Behring Breivik aktiv i en tid, men gick ur när han inte tyckte att de var tillräckligt radikala i sin invandringspolitik.
För att försöka förstå hur ett land där 77 ungdomar avrättades av en etnisk norrman för två år sedan, kan rösta i linje med dennes politiska åsikter, läser jag "Det vi kan stå för". Breiviks advokat, Geir Lippestad, ger där sin bild av Utøyas rättsliga efterspel. Hur han först ville tacka nej till uppdraget, inte ville ta på sig den mentalt påfrestande arbetsbördan som han visste skulle ta tid från familjen och särskilt från den ena dottern, som på grund av en muskelsjukdom tvingades leva kopplad till respirator.
Till slut påminde hans fru honom om vad hans arbete som försvarsadvokat innebar: att se till att den norska rättsstatens värdegrund och rättssäkerhet efterlevs. Han skriver rätt hoppfullt om värdekommunikation och den grundläggande respekten för den enskilda människan, som han är stolt över finns i Norge.
Har han fel? Valresultatet framstår som ännu mer obegripligt mot bakgrund av Lippestads ord. Om ett välbärgat land som Norge, som på så nära håll tvingats uppleva vart främlingsfientliga extremer kan leda, röstar så, ser det inte ljust ut för Sverige 2014.
Svaret den andra oslodamen ger sin väninna är kanske ändå hoppfullt. "Det där vet jag ingenting om", säger hon. "Jag tror att de skulle om de kunde. De är ändå som vi."
Avdelning: Fakta Taggar: #Norge #nynazism
Fem böcker att snöa in på
Det sägs att inuiterna (eller var det samerna?) har 117 (eller var det 500?) ord för snö. Oavsett sanningshalten i detta, vet alla som upplevt två snöfall att snö inte är lika med snö. Den kan såväl stilla själen som släcka ut ett människoliv. Snöns skiftande persona har inte gått litteraturen obemärkt förbi så här kommer fem böcker med känsla för snö.
Taggar: #julkalendern #snö #boktips
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Var är vi när vi läser?
I Enrique Vila-Matas "Dublinesk" hatar sig den avdankade förläggaren Samuel Riba för att han inte kunnat hitta "en författare som har förmågan att drömma trots tillståndet i världen; att strukturera världen på ett annat sätt. En stor anarkistisk författare som samtidigt är arkitekt."
En anarkistisk arkitekt, de böckerna letar jag efter.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #omvälvande
Kommentera
Göteborg, vad ska vi göra?
Den som lyssnade på Kaliber på P1 igår kunde höra en hårresande sammanställning av antalet skjutningar i Göteborg i september månad. Nio st. Ett dubbelmord. Nu i oktober har en man redan skjutits ihjäl, samt flera skottlossningar inträffat. Det rör sig enligt polisen om "territoriella gäng", alltså inte den gamla vanliga, hederliga, organiserade brottsligheten, utan om unga män som skjuter varandra – för att man tillhör en annan stadsdel.
Avdelning: Fakta Taggar: #samhällskritik
Kommentera
Bönsyrsans blodtörstiga aptit
I helgen var jag uppe i stugan. Bland allt som generationer samlat på sig finns naturligtvis en del böcker. Fina, tunga luntor om landskapets historia och tunna skrifter om hur man kryddar sitt brännvin själv. Och en hel del om djur- och växtliv. Jag bläddrade lite i Djurens värld, en vackert inbunden serie i halvfranskt band från 1937. Det var fascinerande läsning. Samtliga djurfamiljer beskrivs i text och illustreras på färgplanscher och vackra teckningar. Jag fastnade för volymen om insekter. Granbarrlus, större och mindre. Reliktbock. Gulfläckig igelkottspinnare. Texten är mycket underhållande. Här och var har författaren tagit ut svängarna ordentligt. Hör här om bönsyrsan:
"Den är tigern inom det fredliga insektsfolket, den är ett vidunder som ligger på lur för att roffa till sig sin tribut i friskt kött. Om den till sin blodtörstiga aptit haft tillräcklig styrka, skulle dess "saxar", som äro så fruktansvärt fullkomliga, gjort den till en markernas fasa."
Författaren fortsätter sedan att förfära sig över denna "fruktansvärda maskin" och dess "mordlust". Det är fantastisk läsning. Denna blandning av vetenskapligt upplägg och fritt fabulerande är numera sällsynt inom biologin. Jag kan sakna det. Även om man inte tror på hälften smittar författarens inlevelse av sig och man blir på allvar intresserad. Kanske en framtida genre? Termithögen – based on a true story.
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
