Treåring med höga kvalitetskrav
Att läsa för barn är bland det roligaste jag vet:
Har ett barnbarn, 3 år. Jag läste en sån där Disneybok, närmare bestämt Djungelboken. Där var en av bilderna beskuren strax under midjan på Mowgli. Tydligen mycket störande för den lilla treåringen.
- Varför har han inga ben, frågade hon.
Det blev en lång utläggning från min sida om att bilder kanske måste beskäras för att texten ska få plats.
- Ja ha, sa hon och det lät som hon förstod.
Men nästa gång vi läste samma bok kom frågan igen.
- Varför har han inga ben?
Det blev stört omöjligt att få läsa klar den där boken då hon varje gång snöade in på det där med benen som fattades. Nu har jag gömt undan den boken och kommer hädanefter att kolla igenom alla bilderböcker innan jag börjar läsa för henne. Kolla noga så att alla bilder är beskurna på rätt sätt
Tänk att treåringar ställer så höga krav på kvalitet, åtminstone vad det gäller beskärning av bilder.
Bort bort
Har just läst "Bort bort" och kan inte riktigt förstå varför författaren verka vara så hyllad. Visst, språket ligger lite över det man till vardags använder men handlingen är inte speciellt märkvärdig. Påminner faktiskt en del om V.S. Naipauls böcker, han som fick nobelpriset i litteratur 2001, han skriver på ett liknande sätt. Minns förstås inte allt men i hans böcker hände inte heller speciellt mycket. Hans beskrivningar av miljöer var riktigt bra trots att hans rollfigurer hela tiden sög på tänderna och hade vader som hängmattor, men det kan ju faktiskt bero på översättaren också...
Men nu var det "Bort bort" jag skulle prata om. Det hela handlar om en modern tjej som heter Sophie. Hon växt upp i en liten stad i Indien. Hon flyr till en större stad då hon inte fick chansen att studera utomlands. Hon har samma problem som ungdomar har över allt i världen. Frigörelsen från förläldrarna och familjen genomsyrar hela boken. Lite extra blir det då en av hennes kompisar "råkar" mörda sin flickvän förstås. Det är ju en händelse som tack och lov inte alla får vara med om.
Genom hela boken har hon ett speciellt förhållande till sin hyresvärd. Han skäller och hon trotsar. Pojkvännen är inte heller någon som får hennes känslor att svalla, vilket en äldre musikbutiksägare får. Trots den lite tråkiga handlingen får man bra insyn i hur unga människor har det i Indinen just nu. Man får lära sig en del om religon, politik och framför allt om hur Amerikanska företag lägger ut jobb i Indien där personalen inte får så mycket betalt.
Mycket fester och rockkonserter är det. Det är trångt, stressigt, rasmotsättningar, gurudyrkan och mitt i allt detta försöker Sophie hitta meningen med livet. Vi som inte är purunga längre känner igen mycket av den ungdomliga frustrationen, på gränsen till vuxenlivet. En klart läsvärd bok.
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Äntligen högläsning igen!
Då mina fyra barn var små läste jag högt för dem varje kväll. Det var verkligen dagens höjdpunkt. En sömnig nybadad liten krabat på armen och ett eller flera syskon runtomkring. Tänk vad jag längtat tillbaka till den tiden efter det att alla mina barn växt ur sagobokslyssnandet.
Men nu har mitt första barnbarn fyllt tre år och nu kan hon vara stilla och lyssna då jag läser, åtminstone så länge som ämnet intresserar den lilla damen. Det brukar handla om si så där en femtom minuter. Så det gäller att rappa på och läsa inlevelsefullt och engagerat så att hon inte tappar fokus på det som boken handlar om.
Det är lite stressande i början då barnen ska lära sig ligga still och lyssna aktivt. Ja, de har ju så mycket sprall i kroppen i den åldern. Men nu har jag alltså introducerat mitt första barnbarn i böckernas fantastiska värld. Vi har besökt stadsbiblioteket i Falun och filialbiblioteket i byn där vi bor.
På stora biblioteket i stan blev hon helt lyrisk då hon fick se hur många böcker det fanns. Hon sprang fram och tillbaka och plockade fram den ena boken efter den andra och radade upp dem på bordet framför mig. Högre och högre blev bokhögen och varje gång hon kom med en bok ropade hon " Farmor, den här måste du läsa för mig!" Då högen med böcker var så hög så att hon inte längre nådde upp tappade hon helt plötsligt intresset. En jättestor dalahäst fick hon syn på och naturligtvis skulle hon upp och sitta på den. Då fick hon syn på prinsessborgen och rusade dit och undersökte varenda liten vrå och böckerna, ja de fick jag plocka tillbaka i boklådorna alldeles själv, olästa...
Lite bättre gick det vid besöket på filialen. Hon valde mycket noga ut fyra böcker som vi lånade, köpte ett vykort med barbapappafigurer, betalade med silverpengen hon fått av mig och så fick hon bråttom bort till ICA för att köpa söta björnar... Vi hann bara läsa en av böckerna den dan men det kommer flera dagar då vi kan krypa upp i soffan eller sängen och läsa en stund) Jag tycker det är jätteviktigt att läsa högt för barn. Gärna böcker med många ord, ord som vi inte använder så ofta i dagligt tal. Ord som de kan ha nytta av att känna till, ord som används mest i tryck. Att ha ett stort ordförråd redan som liten gör livet så mycket enklare längre fram och ju mer man läser för dem ju fler ord de lär sig.
Böcker är riktigt bra då de är lika roliga att läsa högt för en själv som det är för barnet att lyssna. Ett tips är Hugo och Josefin av Maria Gripe
Kommentera
Fördelar med pocket för "liggläsare"
Vad är det som är bäst, pocket eller böcker med hårda pärmar? Jag ställer frågan till mig själv och kan inte annat än föredra pocket. Jag håller nämligen på med att flytta, jag inte jag själv utan alla mina böcker, fast inte alla förstås utan alla som jag "vet" att jag inte kommer att läsa igen. Det är mest stora tjocka romaner som väger uppemot halvkilot per styck tex Idioten, Tillbaka till Eden och Hillari Clintons memoarer... Då jag låg och läste dem, ja jag är en "liggläsare", ligger ner och läser varje kväll ett par timmar efter kl 22.30. Och att ligga och läsa och hålla i de här bamsetunga böckerna det ger värk i nacken. Numera lägger jag alltid en kudde på magen som stöd åt de tunga böckerna, då behöver jag inte hålla upp dem och då slipper jag värk i nacken.
Hur som helst åker de tunga och färdiglästa böckerna ner i kartonger, blir lättar att hålla undan dammet om de ligger i kartonger. Det är fina kartonger, vita med blommor på. Funderar på att skriva en lista med titlarna i varje låda och klistar på, på utsidan så att det blir lätt att hitta en speciell bok om några år då jag kanske börjar fundera på att läsa om någon av dem. Men det blir nog inte av, det blir det inte, för just nu har jag fullt upp ändå... Pocketböcker har fler fördelar har jag märkt, de tar mycket mindre plats och fyller inte bokhyllan lika snabbt som pärmböckerna gör. Men en avigsida det har dom också förstås. Säg det som inte har en baksida. Baksidan med pocketböcker är förstås att de har mindre bokstäver och ju äldre jag blir ju gråare blir bokstäverna också har jag märkt, fast gråheten den beror med största sannolikhet på mina ögon inte på texten i böckerna.
Just nu ser jag fram emot att få krypa ner och läsa mer i nästa bok som jag ska recensera, har redan kommit till mitten och spänningen är oolidlig. Det är en tjock en ca 0,5 kg så det blir till att ta fram "stödkudden" fårstås. Vilken det får ni veta i sinom tid:)
Skulle vara kul att höra vad ni tycker om pocket/hårdpärmböcker och om att ligga/sitta och läsa:
/Solveig
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Längtar till Gotland
I över en månad har jag befunnit mig på Gotland. Tillsammans med en helt vanlig polis vid namn Fredrik Broman och hans familj och kollegor. Jag har sett så gott som hela ön, följt årstidsväxlingarna och lärt mig känna igen doften av ”släke”, den doft som bildas av ruttnad tång. Jag har befunnit mig i vimlet av turister i Visby och jag har badat och fascinerats av raukarna, grottorna och stenhusen. Och jag har njutit av tystnaden och lugnet under vinterhalvåret.
I verkligheten har jag aldrig varit på Gotland men min man tillbringade så gott som varje sommarlov hos sin mormor vid Stenkyrka då han var liten. Ofta berättar han om sina fina barndomsminnen och jag har blivit allt mer nyfiken på ön.
Eftersom vi har sju barn, om vi räknar in alla, och barnbarnen börjar trilla in och vi dessutom engagerat oss i vår sommarstuga på Svartnässkogen, har det bara inte blivit av att åka till Gotland. Därför blev jag väldigt glad då jag hittade Håkan Östlundhs fem böcker, Släke, Blot, Dykaren, Terror och Inkräktaren.
Att läsa böcker fungerar faktiskt lite som i Anton Tjechovs novell ”Vadet”. Huvudpersonen skulle få en ansenlig summa pengar om han klarade ett visst antal år inlåst med endast böcker som sällskap. Då han klarat sina år i cellen och hade vunnit vadet avstod han från pengarna. Han insåg att han inte behövde några pengar för han hade upplevt allt en människa någonsin kan uppleva, genom böckerna.
Fast nog vore det roligt att ta färjan över till Gotland och se ön med egna ögon. Jag hoppas dock på att få slippa bli inblandad i något terrorattentat där färjan sprängs i luften. Jag vill inte heller stöta på någon drunknad dykare och jag vill inte hitta något avhugget blodigt huvud som några grisar bökat upp.
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
