Recension
av Svinet, Åsa Grennvall
Övertydligt om en en svinaktig man
I Grennvalls seriealbum ”Svinet” möter vi samma kvinnomisshandlande manstyp som i ”Sjunde våningen”, men här är perspektivet annorlunda: vi cirklar kring mannen genom fem personer som han på olika sätt utnyttjar, alla kvinnor. Mamman, olika flickvänner. I och med denna dynamik av olika människor med olika personlighet kommer en känsla av perspektiv och dimensioner in i berättelsen, något som delvis uppväger det faktum att mannen – Svinet – redan från början, i själva titeln, är ett riktigt svin och aldrig, ens sekundsnabbt, går att känna sympati för.
Det hade helt klart varit intressant med en mer djupgående psykologisk personskildring där läsaren utmanandes genom att få komma närmare den misshandlande mannen och inte självklart se honom som detta svin redan från början, utan fick inse hans totala svinaktighet undan för undan, men å andra sidan är det tillräckligt intressant med den dynamik som Grennvall nu har tecknat och berättat fram.
”Svinet” blir därmed en omskakande berättelse om hur en person kan utnyttja andra genom samma metoder, trots att de som dras in i trollkretsen har så pass olika bevekelsegrunder och förutsättningar. Att de också får möta varandra och interagera ökar den emotionella spänningen. Slutet, där en av kvinnorna konfronterar mamman, driver tyvärr den övertydlighet som är förhärskande boken igenom till sin spets. Det känns inte trovärdigt att någon faktiskt säger de repliker som uttalas, även om de är förståeliga som tankar.
Mottagen: 17 juni 2012
Anmäl textfel
