LitteraturMagazinets recension
av Förbindelsen : Marie-Antoinette och Axel von Fersen, Kristina Ekero Eriksson
Nu framträder de ömmaste orden
Vetenskapsjournalisten Kerstin Ekero Eriksson skildrar i sin bok “Förbindelsen. Marie-Antoinette och Axel von Fersen” ett av världens mest kända kärleksförhållanden. Men först för några år sedan lyckades forskare läsa den osynliga skrift som paret periodvis använt sig av. Det gör att de mest känsliga partierna i breven nu framträder. Ekero Eriksson använder sig av andra författares verk och översättningar men skapar också levande miljöer och möten.
Den unge greven von Fersen fick som andra adelsmän göra en bildningsresa i Europa. När han som 18-åring kommer till Paris möter han för första gången den jämnåriga kronprinsessan på en maskeradbal. Fyra år senare återvänder han. Hon minns honom och söker nu hans sällskap.
Marie-Antoinette, dotter till den tysk-romerska kejsarinnan Maria Teresia, fick ett fint välkomnande av fransmännen när hon gifte sig med kronprins Ludvig. Sen hon blivit drottning har hennes stjärna dalat bland folket. All olycka skylls på “österrikiskan”. Hennes ivriga spelande och de överdådiga gåvor hon fått av kung Ludvig XVI har tärt hårt på landets ekonomi. Folket svälter, och hon lever ljuva dagar i Trianon. Där har hon sitt lustslott, och kungen har till och med låtit bygga upp en egen bondby åt henne.
I Sverige har Gustav III skaffat sig mer makt på adelns bekostnad. I “Förbindelsen” får vi veta att den svenska kungen, tillsammans med von Fersen, engagerat sig i flyktförsöket från Tuilerierna. Där levde Marie-Antoinettes familj som fångar, och den franska revolutionen växte sig starkare. Gustav III väntade i kurorten Aachen för att komma dem till mötes när de närmade sig. Emellertid blev de igenkända i Varennes innan de passerat gränsen.
Samma dag som kungaparet återvänder till Paris anländer von Fersen till Bryssel. Vid den tiden skickas de mest ömma breven mellan de älskande. Drottningen vill veta hur hon ska skicka breven till honom, för dem kan hon inte leva utan. Hon fortsätter med chiffer. “Farväl, den mest älskade och älskande av män. Jag omfamnar er av hela mitt hjärta.” Ett brev från Axel avslutas med orden “Adjö min kära vän, jag älskar er och kommer att älska er som en galning hela livet”.
När man läser von Fersens dagbok ska man känna till ett par saker. När han skriver att han “stannar” hos en kvinna betyder det att han övernattar - inte så svårt att ana. Men när han skriver att han ska till “Henne” betyder det att han inte ska till kungen utan till drottningens privata rum.
Det händer att han “stannar” hos en Eleonora som är hans förtrogna vad gäller flyktförsöket, till och med flera nätter i rad när hennes make är bortrest. När Marie-Antoinette blivit avrättad skriver von Fersen i sin dagbok att han hade Eleonora kvar - “vi blev bekanta under det intressantaste ögonblicket av mitt liv” - men att han inte kunde sluta tänka på drottningens “ömhet och ljuvhet”.
Gustav III gick, som bekant, också en våldsam död till mötes, även Axel von Fersen. Han blev lynchad i Gamla stan när han i egenskap av riksmarskalk följde Karl Augusts likvagn till begravningen. Axel von Fersen var misstänkt i egenskap av gustavian. Gustav IV Adolf hade avsatts 1809 vid en statskupp. Han efterträddes av sin farbror Karl XIII. Men eftersom denne saknade arvingar valdes den danska prinsen Karl August till tronföljare. Denne hade nu dött vid ett slaganfall under en militärövning. Eller hade han blivit mördad?
Det är en intressant tid vi får återuppleva med Kerstin Ekero Erikssons bok.
Mottagen: 17 februari 2025
Anmäl textfel
