LitteraturMagazinets recension av Toscana tur och retur, Åsa Hellberg
Feelgood för mogna kvinnor
Författaren Åsa Hellberg är tillbaka med romantisk feelgood, där möjligheterna att förändra sitt liv står i centrum. "Toscana tur och retur" är en riktig bladvändare.
Åsa Hellbergs budskap är tydligt. Det är aldrig för sent att kasta sig ut och uppfylla sina drömmar. Eller att ens hitta vad det är man drömmer om.
Resejournalisten Sara känner marken snurra under fötterna efter sin skilsmässa. För att återfå balansen i livet bestämmer hon sig för att åka motorcykel ner till ett slott i Toscana. Där planerar hon att möta sitt förflutna och planera sin framtid.
Hon försöker få sin bästa vän, den glamourösa romanceförfattaren Jessica, att följa med. Men Jessica är varken intresserad av att åka motorcykel eller att resa från Stockholm. Och definitivt inte av att möta sina spöken från det förflutna. Men ödet vill annorlunda och snart, trots att Jessica knappt vet hur det gick till, befinner hon sig tillsammans med Sara på ett tjusigt italienskt slott. I de romantiska miljöerna kommer många hemligheter upp till ytan, vare sig de båda kvinnorna vill det eller inte.
Det är en varm och trivsam berättelse Åsa Hellberg levererar. Romantisk och rolig men även insiktsfull kring hur livet ibland inte blir som man hade tänkt sig, och hur svårt det kan vara att acceptera det. Hellbergs fokus ligger på vikten av att vakna upp och inse vad det är i livet som begränsar en som individ. Hon pekar med hela handen på det faktum att det är svårt att vara lycklig om man inte gör upp med sitt förflutna, men hymlar inte heller med om hur svårt det kan vara.
Karaktärerna Sara och Jessica, bägge i femtioårsåldern, är väldigt olika men samtidigt väldigt lika. Så som människor ofta gör så ignorerar de det som skaver inombords och försöker få det att försvinna av sig självt. De har båda anledningar att blunda, men tvingas inse att det i längden inte är möjligt.
Det här är en bladvändare, med ett tilltalande drag av svart humor och en dos självironi. Hellberg håller balansen fint, det blir aldrig vare sig för glättigt eller för kolsvart. Hon håller även läsaren tryggt i hand hela vägen, vilket går alldeles utmärkt i den berättelsen. Hon har till och med lyckats få mig som läsare att vilja ha det precis så.
Mottagen: 7 juni 2015
Anmäl textfel