Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Den andra kvinnan
Författar- presentation:	Therese Bohman
Pocket Finns i lager, 73 kr CD-skiva Finns i lager, 352 kr

"Den andra kvinnan" - så bra!

Jag-personen i Therese Bohmans "Den andra kvinnan" gillar Dostojevskijs källarman. Vilken igenkänning för mig! Det gör jag också. Jag skrattar åt den gravt egocentriska berättaren i "Anteckningar från källarhålet". Han är högfärdig och har stora tankar om sig själv, men hans känslor är inte i nivå med hans intelligens. Han är asocial och osäker ute bland människor. På kärlekens område skadar han både andra och sig själv. Då är han inte lika rolig.

Bohmans berättare är som källarmannen en flanör. I stället för att driva runt i S:t Petersburg rör hon sig i Norrköping, på dess promenader, vid de före detta industrikvarteren, nere vid hamnen. Där kan jag följa henne också. Norrköping är min mans födelsestad. Hon har författarambitioner och undrar varför det inte finns kvinnliga flanörer. Då skapar Therese Bohman en flanörroman för "den andra kvinnan" att röra sig i. Genialt!

Som titeln antyder handlar boken om en kvinna som är älskarinna till en gift man. Hon är intellektuell och intresserad av kultur men arbetar i sjukhusköket för att försörja sig. Hon inleder ett förhållande med en läkare. Så banalt! Men det handlar om så mycket annat också. Det handlar om klasskillnader, om den existentiella "självklarhet" som de i överklassen infödda lever med. Den andra kvinnan kommer från arbetarklass. För henne är varje situation ny. 

Som källarmannen känner sig den andra kvinnan speciell. Hon väljer bort vänner som är bra för henne och kommer att intressera sig för en ung kvinna som hon tycker är annorlunda. Denna Alex har en nära koppling till läkaren/älskaren och en del otalt med honom. Det leder fram till en katastrof - eller hur man vill se det. Den andra kvinnan går inte tomhänt därifrån. Och bokens sista ord kan man fundera över länge.

Jag sträckläste. Jag var lycklig över att ha hittat en så bra bok som fångade mig från första början. Therese Bohman har verkligen ett språk som bär.

Kommentera