Maria Sidén

Bok- presentation:	Vilse i trollskogen
Författar- presentation:	John Holmvall
Häftad Finns i lager, 140 kr

Recension av Vilse i Trollskogen

John Holmvalls seriebok vilse i Trollskogen var en glad överraskning. Teckningarna är helt underbara. Författaren flörtar lite med John Baures nataruromantiska drag. Vacker natur och en trolsk stämning i mjuka vackra drag.

Jag var faktiskt orolig över att behöva bli irriterad, det är ju aldrig kul. Redan första sidorna hamnar nämligen lilla väna Lovisa i fara och hennes tre bröder ger sig ut för att rädda henne. Hon har nämligen blivit tagen av trollen! Följ med på äventyret i denna sagofyllda skog, här finner vi inneboende i form av olika sorters troll och älvor. Humor och en tjej med skinn på näsan som räddar sig själv med lite hjälp en fågel möter vi i denna seriebok.

Längst bak i boken finns roliga fakta om sagoväsen, även en gammal farfar som sitter och ljuger..eh berättar om sin barndom för sitt barnbarn...

Kommentera

Kristina Hård

Riktiga troll?

Vi har perfekt sommarväder. Riktig svensk sommar, säger vi och njuter. Ljusa timmar stör sömnen och får oss att kapitulera inför faktumet att timmarna helst måste nyttjas. För vem vet, resten av sommaren kan bli regnig, gråmulen, trist. Hotet om dåligt väder tvingar oss till soldyrkan så fort vi får chansen. Okej, det kanske är jag, men jag tror att det är en känsla som är enkel att plocka upp på de breddgrader vi lever. Vinterhalvåret är så mörkt, sommaren så ljus. Det är som två olika liv som levs parallellt. Det finns ett vinterjag och ett sommarjag.

Trots sol och svensk sommar tog jag mig ändå inomhus, till Nordiska museets folkminnessamling efter ett besök på Fantastika, den svenska science fiction kongressen som gick av stapeln 17-19 juni i Sickla, Stockholm. På Fantastika satt jag bland annat med i en paneldebatt om nordisk fantasy. Vi kom från Sverige, Danmark, Norge och Finland. Frågan var om det finns något specifikt, en själ som går igen i nordisk fantasy liksom det kan sägas göra i nordisk deckarlitteratur?

Jag tror att klimatet påverkar alla som bor här. Det avgör vad vi äter, vad vi gör, vad vi försakar för att få de där solstrålarna mot vår hud på sommaren, i trots mot vintermörkret och kylan. När vi ger oss ut på jakt efter folktrons väsen i våra texter så har vi upplevelsen av detta med oss. För det är i naturen vi har fått lära oss att de håller till. Så kanske finns det något specifikt som går igen i nordisk fantasy. Men då ska man komma ihåg att folktron ändå spretar och drar åt alla håll. Dessutom influeras den utifrån. Vi jämförde till exempel troll. Det finns inget enhetligt troll i hela Norden. Inte ens inom Sverige.

Ingen kan väl ha missat DN:s kampanj på teve, om riktiga troll? Riktiga troll, enligt DN, är snälla, ärliga och har gott uppsåt. Till skillnad från nättroll. Men är det så? Vad är egentligen riktiga troll, eller vad var ett troll förr i tiden? Det var troll jag letade efter när jag bläddrade bland korten i folkminnessamlingens excerptkatalog. Det finns kanske inget färdigt facit på vad ett troll är, men sammanfattningsvis kan man väl säga att de var inget att leka med. Man hinner inte mycket på några få timmar, men lite roliga kommentarer från förr hittade jag ändå. 

Troll tyckte om att lura de stackars människorna. Olaus Magnus nämner i ”Historia om de Nordiska Folken” från 1500-talet, att troll visserligen kunde låtsas vara snälla men på sikt ville de förgöra oss. Ofta ville de även vara anonyma. Fick man reda på ett trolls riktiga namn fick man makt över det. Ur trollsynpunkt var det dåligt. Samtidigt var trollen ofta rätt dumma och avslöjade sig själva. 

De sägs ha haft en glupande hunger och förkärlek för öl. Okorsat öl i citatet ovan, som i att någon glömt att göra korstecknet över öltunnan eller kanske missat att lägga ner en sax. Stål och kors var alltid en säkerhetsåtgärd, annars stal trollen ölen. Förutom pepparkakor kunde en trollmåltid bestå av minst en gryta gröt, en bytta smör och en hel pannkakssmet. Det ska ha funnits en flicka i Karlshamnstrakten som kunde äta allt detta och mer därtill för att hon var besläktad med trollen. Liksom en annan trolljänta som beskrivs som söt och rar, men lite besynnerlig då hon aldrig åt. Men det gjorde hon visst. När ingen såg det kunde hon skruva av huvudet och hälla ner maten.

Ofta levde trollen i närhet till människorna. I stora Walkeberg, förbi vägen från Rackeby mot vattenvägen mot Järna, sägs det ha bott troll som skar käppar ute på Lindön för att aga sina barn. och i Herkmeri by fanns en flicka rådig nog at hugga fingrarna av ett troll med yxa när det stack in handen genom fönstret för att stjäla smör. Blodet sprutade.

Uppfattningen om att troll skulle vara sympatiska, ärliga och rättskaffens är nog en senare konstruktion påhejad av ”Trolltider” och andra snälla sagor för barn. Även vår uppfattning om älvor verkar ha genomgått förändring över tid. Det första jag tänker på när jag hör älvor är älvdans och dimma över myrar. Men bildgooglar jag älvor får jag upp en massa tingelingvarelser (ni vet som Tingeling i Peter Pan). Vackra kvinnliga miniatyrvarelser med vingar. Gärna med flortunna fjärilsvingar. Gulliga. Små, Vackra. Magiska. Egentligen sagoféer. Inte får jag upp bilder på maskar, råttor med fiskstjärtar eller märkliga jordlevande djur.

Fast det borde jag kanske... 

”Det finns 9 slags älvor. Somliga är långa precis som ålar, och somliga är runda precis somkulor", hävdade till exempel Hulda Jonsson (även känd som Pulver-Hulda) vid början av förra århundradet när hon fick frågan vad en älva är. Och hon var inte ensam, för vid samma tid menade Johan Persson : ”Det finns flera slags älvor, vattenälvor och jordälvor. I vår sommarlagård har vi en älvgång. Vattenälvorna har vi nere i källan. De är långa och hårda som trådar.” 

Och i Elfbacken nedanför Näsbyn i Husby socken ska det ha funnits ett hål som ansågs vara en älvgång. Där små djur som liknade råttor med fiskstjärtar sprang in och ut. En stackars man som försökte plugga igen hålet drabbades av bölder över hela kroppen. För det var ju allmänt känt att det var svårt och farligt att försöka bli av med älvorna. Dessa hämtade ju som bekant sin näring från spädbarnsblod. De sög nämligen på bebisfingrar. Var ungen kinkig och skrek, fingrarna vita och lite spetsiga i fingertopparna, då var det älvorna som varit framme.

Så njut av den svenska sommaren, håll ett vakande öga över ölburkarna vid grillen och se upp för allt som rör sig likt trådar.

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Isabella isdansälvan
Författar- presentation:	Daisy Meadows

Älvdans med dansälvor

Dottern har upptäckt böckerna om olika älvor som skrivs av pseudonymen Daisy Meadows. Hon är som förtrollad av all magi och alla spännande äventyr som Rebecka och Kristin är med om. Förutom att hon vill ha de lästa för sig om och om igen, hittar hon på olika lekar där älvböckerna deltar. Ibland kan man hitta små utställningar hemma som den på bilden! Det är fantastiskt att se det litteraturintresset och framför allt den fantasin som sprudlar om sexåringen! (Sedan att böckerna knappast håller för en ingående genusanalys får vi liksom strunta i just nu.) Hittills har hon samlat på sig hela serien om dansälvor plus några till, varenda veckopeng läggs undan för att spara till nästa bok. Vid en liten slagning på Wikipedia insåg jag att det finns ytterligare nio serier på svenska och närmare tio till som ännu ej översatts...

Kommentera