Anne-Charlotte Östman

Det mänskliga mötets diktare

Novellen ”Kommer hem och är snäll” uppmärksammas, och den är verkligen ett litet mästerverk"

Med anledning av att Lars Ahlin skulle ha fyllt 100 i år ger Lars Ahlin-sällskapet ut en bok med 14 essäer, ”Vi läser dig Lars Ahlin”. Titeln anspelar på en passage i romanen ”Bark och löv”: ”Läs mig som läser er!” Medlemmar i sällskapet, forskare och andra läsare har bjudits in. I slutet av boken finns en kort presentation av bidragsgivarna.

Barbro Björk, 1:e intendent på Sundsvalls museum, inleder med sinnligheten hos Ahlin. Det kan handla om kärleken till arbetet som den beskrivs i ”Natt i marknadstältet”. Kaféinnehavaren Paulina bakar tidigt på morgonen. Händerna är kletiga av deg och mjöl, och degen börjar torka uppåt armarna. Då vilar hon en stund stödd mot bakbordet. Det var ”ett gyllene ögonblick”, skriver Ahlin.

Björk menar att kvinnan nästan aldrig är bara ett objekt. I ”Tåbb med manifestet” gestaltas den jämställda fysiska kärleken mellan Axel och Kajsa. De vill båda varandra väl: ”det var hennes kropp han ville förvandla, och det var hans kropp hon ville lyfta upp i extas”.

Novellen ”Kommer hem och är snäll” uppmärksammas, bland annat av teologen Maria Essunger, och den är verkligen ett litet mästerverk. Sören kommer hem lite på lyran till sin fru Tyra. Han vet att hon inte tycker om det, så har han har köpt vindruvor för att blidka henne. Titelns ord upprepas som ett mantra. ”Man kommer hem och är snäll, sa han igen och var väldigt glad åt att ha funnit dessa ord. De hängde som en trapets ovanför hans huvud, och han hoppade upp och grep tag i trapetsen och han kunde göra många förunderliga volter.” Men orden hjälper inte. Kärleken står på spel. När Tyra vill ta på sig skulden – hon är för präktig – skäms Sören och kan inte ta emot henne. Han borde ha varit annorlunda. Tyra borde ha fått en annan karl, tänker han. Men novellen slutar med att de lägger sig intill varandra alldeles tysta. ”Värken i deras själar lossnade. Han visste att han inte blivit annorlunda. Hon visste att hon inte blivit annorlunda.”

Jag vill upprepa Ulf Erikssons ord i en recension av en annan Ahlin-antologi: ”[F]ramför allt är Ahlin en kroppens, platsens, det mänskliga mötets och gemenskapens diktare. Svår om man väntar sig tidsfördriv och enkla svar. Oförglömlig om man ställer sig öppen för sig själv.”

Kommentera /Visa 1 kommentarer