Anette Blomqvist

Titta men inte röra

jag börjar vrida på mig av obehag och känner svetten i panna tränga fram då jag försöker förklara att nej jag lånar helst inte ut mina böcker och inte heller gillar jag att man tar på dem"

Att bo i Argentina har verkligen sina fördelar och nackdelar. En av fördelarna är helt klart vädret och sen självklart det faktum att jag tycker nästan alla djur här är exotiska. Att ha kolibrin i trädgården, se Alpackas på gatan (ni vet sådana där lamaliknande fluffiga djur) och veta att det finns bergspumor i bergen är för mig en sådan enorm lyx. Nackdelarna är däremot ganska så tunga sådana men om vi för stunden ignorerar faktorer som politik, korruption, kriminalitet och inflation och går över till ett, i det stora hela mindre allvarligt problem, så är en av mina största problem här hur jag ska få tag på böcker. Böcker på engelska och svenska går numera praktiskt taget inte att beställa från nätbokhandlarna längre då de inte kommer fram och utbudet på de engelska böckerna inte är så stort här i de inhemska bokhandlarna. Och är man då en bokhamstrare som jag är då är detta ett enormt problem.

Med tiden har jag nästan gett upp alla försök att beställa böcker hit då det antingen tar minst tre månader för en bok att färdas över Altanten eller också så kommer de inte fram alls. Istället köper jag e-böcker och skriver långa listor på böcker som jag absolut måste ha i min bokhylla och kommer köpa i Sverige nästa gång jag åker hem på besök. Fast ibland har jag tur och hittar en riktigt guldklimp i någon av butikerna här och då känns det som att jag har vunnit storvinsten på lotteriet. Detta har dock i sin tur lett till att jag har upptäckt att jag behandlar böckerna i mitt hem som små barn. Jag blir arg när någon tar på dem och lånar väldigt sällan ut dem om det inte är till en person som jag verkligen vet kommer behandla dem med kärlek. Jag klappar på dem och dammar av dem titt som tätt men det allra värsta är när det kommer hem en annan bokälskare till mitt hem som tar ut mina böcker ur hyllan, vrider och vänder på dem och börjar fråga om hur många av dem som de får låna. Då önskar jag att jag hade böckerna bakom lås och bom så jag slapp känna mig som en galenpanna. För jo jag förstår att jag är ganska så galen när det gäller mina böcker när jag börjar vrida på mig av obehag och känner svetten i panna tränga fram då jag försöker förklara att nej jag lånar helst inte ut mina böcker och inte heller gillar jag att man tar på dem. Helst vill jag faktiskt bara slita böckerna ur händerna på dem och skrika rakt ut ur ren frustration och det krävs väldigt mycket energi till att inte göra det.

Som sagt, jag förstår att jag är galen när det gäller mina böcker och jag önskar att jag inte kände så men om alla visste hur mycket jag har fått gå igenom och hur mycket tid jag har lagt ner för att få tag i de böcker som står i min bokhylla, ja då kanske de inte skulle tycka att jag är så galen. För är man bokhamstrare så är man oavsett vart man bor. Och jag välkomnar gärna andra bokälskare till mitt hem för att titta på mina böcker. Med betoning på "titta" och absolut inte röra. För husfridens skull.

Kommentera /Visa 4 kommentarer