Vesna Prekopic

Bok- presentation:	God jul : en berättelse
Författar- presentation:	Jonas Karlsson

Kommunhusets olidliga tröghet

Eller God Jul, som Jonas Karlssons lilla kortromanpärla heter. På 165 korta sidor utmejslas en studie av kontorslandskapens kronjuvel, närmare bestämt kommunhusets byråkratiska evighetsmaskineri.

Det närmar sig jul. Ekonomin är inte vad den borde och det vankas nedskärningar och varsel. Kommunledningen har ett möte för att ändå hitta ett sätt att glädja både medborgarna och de anställda. Men utan att det får påverka budgeten, naturligtvis. Och så spånas förslagen fram med lika delar galenskap och logik, som leder tankarna till filmen Yrrol, när det ska brainstormas om present till chefen. Till sist är det kommunalrådet Bror som kläcker idén att de ska placera ut julljusstakar i det drygt 60 meter höga kommunhusets fönster. Fasaden ska nämligen skimra fram hälsningen GOD JUL. Genialt.

Självklart blir det ingen snabb eller smidig väg från beslut till utförande. Hela projektet ska hållas hemligt, bara ett mail till vissa om att det finns ljusstakar att hämta ut ger en ledtråd om att något är på gång. Och varför får hen ha en ljusstake när inte jag får? Nederlag efter nederlag räknas in varje gång den lilla aktionsgruppen ställer sig på parkeringen utanför kommunhuset och blickar upp på misslyckandet. 

Två saker slår mig med God Jul – dels att Jonas Karlsson på pricken har fångat förvaltningskorridorernas både uttalade och outtalade hierarkier och konflikthärder, där prestige och principer ibland går före tydlighet och effektivitet, och dels att huvudpersonen Frida så solklart representerar den duktiga flickan, som inte ens kan få vara duktig flicka, utan att få klander för det. Den unga Frida som ges mer och mer förtroende, som ombeds utföra mer och mer och som snart har fått en säck med ansvar på sina tysta, effektiva axlar. Männens ansvar vill säga. För Frida är ju så bra på att lätta upp stämningen, på att le avväpnande och på att utstråla oförarglighet. Säger männen och ger henne osynliga klappar på huvudet samtidigt som de gömmer sig bakom korridorshörnet.

Den Karlssonska absurdismen både roar och oroar. Precis som i livet utanför litteraturen. Och vill man varva läsandet med filmer på temat tragikomiska kontorsskildringar, så kan jag rekommendera Office Space, om en man som efter att ha fastnat i hypnos, börjar ifrågasätta allt på sitt sisyfoslika skrivbordsjobb och så tv-serieklassikern The Office där Ricky Gervais (i den brittiska originalversionen) håller narraktigt hov för sina anställda, alltmedan ett kamerateam följer minsta pinsamhet och misstag som hans hybris låter honom utföra. The Office finns dessutom i ett plågsamt underhållande juldubbelavsnitt. Glöm inte skämskudden bara!

Kommentera /Visa 1 kommentarer