Sebastian Lönnlöv
När böcker får berätta om mig
Liksom flera bloggarkollegor här väljer jag att haka på Linda Odéns presentation av en själv - genom böcker! Men frågorna ser läskigt svåra ut, så vi får se hur det går...
Taggar: #läsningen och livet #klassiker #favoriter
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Det här med genrer
När jag på allvar började läsa var det nästan bara fantasy som gällde - fantasy och diverse eländesskildringar, sådana där som ungdomslitteraturen är så full av. Men också en del högkvalitativa ungdomsromaner, Cynthia Voigt till exempel.
Sedan var det sig väl ganska likt i några år, men när jag började gymnasiet blev jag mer och mer intresserad av poesi. I ett par år läste jag bara diktsamlingar. Monstruösa mängder diktsamlingar, men ingenting annat. Inga romaner. Det var poesi som gällde ju.
Men så kom gymnasiekursen Svenska B och jag, som alltid hade HATAT klassiker, skrev plötsligt en lista över 100 klassiker som jag ville läsa. Och så gick det som det gick, med litteraturvetenskap A, B, C och magister. Samt ett litet avbrott med sjuksköterskestudier, då fortsatte jag plöja världslitteraturens stora namn men läste också en hel del om etik och vårdande, även på fritiden.
Jag fortsatte läsa mycket klassiker men också mycket nyutkommet - särskilt det smalare. Så träffade jag min sambo för ett år sedan och han var väldigt förtjust i serier. Drog med mig till Serieteket. Och jag hade läst och gillat en del tidigare, men nu blev jag besatt. Och i nuläget är det fortfarande massor med serier som gäller.
En del annat. Lite poesi. Lite fakta. Lite romaner. Men väldigt mycket serier. Och jag vågar inte ens gissa hur det ser ut om tre år. För det är ju ganska givande det här, att byta genre mellan varven. Helt nya vyer öppnar sig. Det finns så mycket mer att upptäcka.
Taggar: #genrer #läsningen och livet #poesi #fantasy #serier
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Onsdag 21 mars - Världspoesidagen!
Poesi har betytt mycket för mig hela livet, om än olika mycket och på olika sätt i olika åldrar. Som lågstadiebarn älskade jag vår versbok – ”Man dansar däruppe - klarvaket är huset fast klockan är tolv. Då slår det mig plötsligt att taket, mitt tak, är en annans golv” av Nils Ferlin, men även Allan Engvall och ”I en sal på lasarettet”. Och mycket annat. På mellanstadiet skrev jag mycket egna dikter i marginalerna till mina skolböcker, men jag läste inte så mycket själv. På högstadiet började jag läsa, men inte så mycket publicerad poesi utan mer på nätet och i tidningar.
Sedan kom gymnasiet. Dels började jag skriva mycket eget och publicera på nätet där jag läste andras dikter, fick vänner för livet och gick på fester där man nästan enbart ägnade sig åt att rescitera dikter. Dels började jag knarka poesi. Jag gick till biblioteket varje dag och släpade hem hela kassar med diktsamlingar. Det fanns nog ingen dag då jag läste mindre än 4 diktsamlingar, 8 var en ganska vanlig siffra men rekordet var 15… sådan snabb poesislukning har förstås många brister, men det tog jag igen genom att läsa diktsamlingarna om och om igen. Mina favoriter var snart många. Jag läste dock nästan inga andra böcker än diktsamlingar.
Sedan jag gick ut gymnasiet har det blivit lite mer lugnt på poesifronten. Jag läser fortfarande mer diktsamlingar än genomsnittet, men förutom en period då jag var recensent åt en numera nerlagd webbtidskrift om poesi så är det på ganska beskedlig nivå. Några diktsamlingar per månad. Och det är väl ganska lagom – definitivt inte för få. För en sak är säker, poesin är ett eget språk, en egen sorts litteratur och min läsning, ja hela jag, skulle vara betydligt fattigare utan en dos dikter.
Vilka dikter har betytt mycket för dig?
Varför skulle jag säga
att vintern har varit lång,
när jag menar sorgen?
[...]
(ur en dikt av Tua Forsström)
Avdelning: Poesi Taggar: #läsningen och livet
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Anmäl textfel
