Anne-Charlotte Östman
Möte i Överkalix
Förra veckan gjorde min man och jag en intressant och trevlig resa uppåt Norrland. Målet var Gällivare, där det på hans sida finns lite släktforskning att göra. När vi vänt mot sydost och var på väg hemåt passerade vi Överkalix. Jag såg skylten till en ortodox kyrka. Det måste vara Bengt Pohjanens. Vi svängde av, men plötsligt var vägen översvämmad av vårfloden. Vi vågade inte fortsätta. Då kom en man fram mot oss och tecknade att det var okej att passera. Det var Pohjanen själv.
Han öppnade åt oss, och vi började samtala. Det föreföll som om han bodde i direkt anslutning till kyrkorummet med sin hustru Monika som är ikonmålare. Hela väggarna i kyrkan var tapetserade med hennes bilder. Jag blev nyfiken, och hon svarade välvilligt på mina frågor om ikonerna. Vi talade bland annat om treenigheten och om tre figurer som jag tyckte såg ut som kvinnor. Monika menade att de var könlösa. Änglar är det.
Bengt var lågmäld men kritisk mot Svenska kyrkan som han menade hade tappat bort Kristus. Men han kände till Gunnar Lind, ledaren för min bibelgrupp i Högalidskyrkan, eftersom denne har tät kontakt med den egyptiska koptiska kyrkan. Pohjanen har varit präst i Svenska kyrkan men är nu ortodox präst med examen från ryska församlingen i Paris. Till hans gudstjänster i Överkalix kommer människor med olika ursprung.
Bengt Pohjanen är en produktiv författare, flerfalt prisbelönt, och han skriver på tre språk: svenska, finska och meänkieli. Vi hade dock inte läst något av honom. Min man köpte ”Ödesnatten -44” som kom förra året. Det är Tornedalshistoria. När vi kom hem lånade vi Pohjanens två självbiografiska böcker: ”Smugglarkungens son” och ”Tidens tvång”. En tredje föreföll vara på gång.
Vi var så upplyfta när vi lämnade Pohjanens. De var så vänliga och sa att om vi kommer tillbaka ska vi få kaffe så vi kan fortsätta samtalet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ortodox kyrka #ikoner #Tornedalen
Kommentera
Anmäl textfel
