Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Kvinnan på tåget
Författar- presentation:	Paula Hawkins

Skrämmande psykologi

Jag tänker att slutet på en bok kan vara oerhört viktigt. Vad som framkom på de sista sidorna av "En man som heter Ove" var avgörande för mig och min bedömning av huvudpersonen. Hela boken blev bra på grund av slutet. För Paula Hawkins "Kvinnan på tåget" spelar de sista kapitlen stor roll för hur jag värderar boken. Då blir den riktigt ruskig, framför allt på ett psykologiskt plan. Men jag hade önskat att den hade varit lite mer komprimerat dramatisk fram till dess. Fast "bladvändare" och "sträckläsningsbok" har den kallats av andra.

"Kvinnan på tåget" har genrebestämningen "thriller" på omslaget. Ja, om det betyder spänningslitteratur. Inte om det likställs med deckare. Den polisutredning som förekommer tar mycket liten plats. Dock spelar förövaren och offret centrala roller i romanen. 

Den kvinna som det refereras till i titeln, Rachel. är en av tre kvinnor som fått egna kapitel. Hon har känslomässiga anknytningar till de andra två. Rachel är separerad, arbetslös och alkoholiserad. Hon låtsas ha ett arbete och tar därför tåget in till London varje dag. På resan ser hon in i de hem och trädgårdar som ligger längs spåret och där tåget brukar stanna vid röd signal. Hon fantiserar kring de främmande personernas liv. En dag inträffar något som rubbar hennes dagdrömmar.

Boken ger en realistisk bild av en alkoholist, tycker jag, av den ständiga frestelsen att medelst en vinflaska eller en gin och tonic tillfälligt lindra obehagliga känslor. Skildringen ger också förståelse för hur en utsatt kvinna kan manipuleras av en man. Den ger en skrämmande insyn i psykisk terror. Att kvinnor kan gå samman i ett tillspetsat läge är ett befriande inslag.

Kommentera