Litteraturblogg Emma Kreü

Äntligen har nedräkningen börjat!

Bok- presentation:	December : från adventspyssel till nyårspartaj
Författar- presentation:	Jens Linder
Utg.år:	2012

Vår julkokbok
Sara Begner

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Per Ahlin

I dag är det första december och första advent! Jag har fått den stora äran att inleda LitteraturMagazinets Julkalender och gör det här med buller och bång, då jag är en mycket entusiastisk julivrare.

Någon gång i juli börjar jag se möjligheterna omkring mig och lägga ihop dem i beräkningar i bakhuvudet. Väger för och emot, funderar fram och tillbaka. Jakten har börjat. Skulle Föremål X kunna bli Den Perfekta Julklappen till person Y? Eller, som i nio fall av tio, Bok X. För det blir nästan alltid böcker. Böcker går nämligen att anpassa till vilken mottagare det än gäller, för det finns böcker om i princip allt, oavsett vilka specialintressen som finns. Och det är en fantastiskt trevlig känsla att pricka in helt rätt – boken som gör en person jätteglad. Det är oftast mycket roligare att ge än att få, en bok och ett skolpaket till barn i El Salvador gör de flesta i min familj väldigt glada.

Julen är, som du som läser kanske förstår, den viktigaste högtiden på året för mig. Jag är oerhört förtjust i den och njuter av allt som glittrar och glimmar, lyser upp i mörkret, smakar juligt och innebär julefrid och socialt umgänge, alternativt mys i soffan och julfilmer. Det behöver inte pyntas alltför mycket hemma, men en röd duk, tomtefiguren jag fick när jag var liten och några ljusstakar höjer stämningen till oanade nivåer. Att sedan promenera på stan och titta på skyltningen, samt besöka en körkonsert och jag är glad som en mört. Över själva julhelgen är det umgänget med familjerna som ligger i fokus, traditionsenligt hugger vi gran och äter gröt, dricker glögg och klär den, samt äter massor av god mat under uppsluppen stämning. Bland det mest rofyllda jag vet är att sitta proppmätt i soffan tillsammans, dricka glögg, titta på "Sagan Karl-Bertil Johnsons julafton" och snegla på granen, där paketen gärna får ligga oöppnade fram till mellandagarna bara för att de är så fina att se på.

Till detta mys så tillkommer självklart läsning av jullitteratur i olika former. En favorit som måste läsas varje år är ”Tomteboken” av Rolf Lidberg, det har vi gjort sedan 80-talet (tyvärr finns inte boken i nytryck, men Cancerfonden har haft motiv ur boken som julkort i omgångar under de senaste åren – hinthint till något förlag?) och den har satt lite standard för hur julmys ska bedrivas. Sedan tillkommer botaniserade i julkokböcker. Prova nya recept och uppfinna nya favoriter och traditioner (åren utomlands, utan samma möjligheter till fem veckors uppladdning, har lett till ett uppdämt julbehov som nu väller åt alla håll, därför provlagade vi första julgodissatsen redan första november…) . Lyckas och misslyckas och se vad som stiger fram ur kaoset. För tillfället är ”December – Från adventspyssel till nyårspartaj” av Jens Linder och Johanna Westman favoriten, med en gudomligt god fudge som nu står på repertoaren. Ett misslyckat försök att göra vit chokladbräck resulterade i längden i att vi nu gör Mozartkulor, något jag aldrig tänkt på tidigare. Årets bubblare är ”Vår julkokbok”, den ska få visa vad den går för. För att runda av läser jag även gärna någon julig romance eller chicklitt, för att höja stämningen ytterligare några snäpp.

Men. Allt är inte bara glitter och mys i december månad. Jag har genom åren förstått att många blir stressade inför julen, allt som ska fixas och donas, klappar ska köpas, allt som ska bakas och pysslas. Att det inte alls är något trivsamt som förknippas med julhelgerna. På det förväntningar som ska uppfyllas, besvikelse som ska hanteras och relationer som ska vårdas. Det kanske finns missbruksproblematik, aggressioner och konflikter i botten som kommer upp under en tid då alla Måste Vara Lyckliga. Polis och sociala myndigheter har sällan så mycket att göra som under och precis efter julhelgerna. Och alla har kanske inte någon att fira med, kanske är julen den ensammaste tiden som finns, när ångesten ligger och kryper i maggropen och ingen finns att fira med. Ekonomiska bekymmer är också vanligt, ångesten över att inte kunna ge sina nära och kära det man gärna skulle vilja (och nu pratar jag inte om ett Playstation 4 utan kanske bara möjligheten att äta sig mätt) kanske blir övermäktig och resulterar i tårar och krossade drömmar. Andra kanske bara stressar runt med målet att Allt Måste Vara Perfekt, med rädslan över att göra sin omgivning besviken.

Jag önskar att alla hittar sitt eget sätt att fira jul, ett sätt utan Måsten, Krav och Borden. På ett sätt som inte innehåller ångest, besvikelse och tårar. Personligen är det julstressen som är det som eventuellt skulle kunna hota mitt firande och därför har jag bestämt mig för att sträva efter att släppa de delarna som stressar mig eller som inte gör mig och min familj glada. Orkar eller vill jag inte koka knäck, hänga julgardiner eller trassla ihop pepparkakshus så struntar jag helt enkelt i det, det gör varken mig eller någon annan gladare. Och det fungerar. För min eventuella julstress innehåller inte allvarligare aspekter än så. Ingen i min familj missbrukar, det blir aldrig bråk under julhelgen, jag har en gemenskap att vända mig till och det finns ett överflöd av glitter och mat. Jag är lyckligt lottad. Om jag kunde skulle jag göra något för alla som inte ser fram emot julen på samma sätt som jag, men tyvärr är det svårt. Dock tänker jag extra mycket på Stadsmissionen, jourer och andra organisationer som arbetar för att sprida frid, gemenskap och glädje under december månad och försöker bidra med det jag kan för att de ska kunna arbeta vidare för att stödja andra. De underlättar helgen för så många människor som kanske inte har möjligheter att göra det själva. I en perfekt värld skulle de inte behövas, men nu gör de det. Gör gärna det du med, kanske ska den perfekta julklappsboken i år gå till någon okänd?

Taggar: #julkalendern

30 november 2013

Nostalgiläsning

Har ni varit med om att ni plötsligt drabbas av en oändlig lust att skaka liv i ett gammalt läsminne? "

Har ni varit med om att ni plötsligt drabbas av en oändlig lust att skaka liv i ett gammalt läsminne? Och återuppleva den underbara känslan som du förknippar med händelsen?

Äntligen har nedräkningen börjat!

Redaktion: Emma Kreü

Sök i bloggen

Något att se fram emot....

Ständiga favoriter