LitteraturMagazinets recension
av Slutstation Brooklyn, Hubert Selby
En mycket mörk modern tragedi
Hubert Selby Juniors debutbok ledde till rättegång när den utkom i USA på 1960-talet. Den är fortfarande extremt drabbande och brännande stark.
Varje gång en modern queerklassiker som "Slutstation Brooklyn" trycks på nytt är det en anledning att festa – och läsa.
Det är inte direkt någon munter historia vi får, om queera och utslagna människor på Brooklyns gator och krogar under femtiotalet. Den här boken dignar av misshandel, rån, prostitution och våldtäkter. Det är en misär som framträder genom varje sidas trycksvärta, men en misär där människor försöker överleva som individer – utan att lyckas.
Georgette är transa och säljer sin kropp för att få pengar till droger. Hon älskar en man, Vinny, men han är bara intresserad av henne ibland. Annars kretsar hans liv kring småbrott och sprit. Tralala är en prostituerad som överlever genom sitt knep: att stjäla torskarnas plånböcker.
Harry är fackföreningsansvarig på sin fabrik, men den strejk som han trodde skulle bli hans chans att klättra vidare blir istället hans fall till den allra djupaste bottnen, särskilt när han inser hur mycket han attraheras av dem som i kroppar och identiteter blandar manligt och kvinnligt.
Det här är moderna tragedier. Människor går under, genom våld, övergrepp eller allmän förödmjukelse. De som våldtas förstår inte ens själva vad som faktiskt sker, eftersom de inte förväntar sig något annat av livet. De som misshandlas fortsätter älska den som skadar dem. Kvinnor och män tär på varandra i äktenskap som blivit smältdeglar för bitterhet och fattigdom.
Ett barn har tagit sig ut på fönsterbrädan och blir en källa till munterhet för hemmafruarna på gården, som hoppas att det ska ramla och sedan blir besvikna när räddningen hinner fram i tid. Barnet har blivit övergivet av en mamma som många timmar senare kommer hem med en för kvällen ny man och har annat att bry sig om än det faktum att socialen har tagit hennes stora barnaskara.
Nej, det är inte alls muntert – men det är mycket träffsäkert, både i handling och i sitt expressiva språk, som Caroline Åberg mästerligt har överfört till en skrikande, sluddrande svenska. Jag förstår de som har åtalat "Slutstation Brooklyn". Jag förstår de som har känt sig kränkta i sin läsning av det extremt explicita våldet.
Men framförallt förstår jag alla dem som sällar den här boken till de stora moderna klassikerna.
Mottagen: 6 augusti 2014
Anmäl textfel
