LitteraturMagazinets recension
av För alltid ..., Ingelin Angerborn
Lättläst rysare som jag rekommenderar
Nora ska bo hos sin mammas nära vän, konstnären Vanja, i hennes "paradis" på landet på sommarlovet. Nora ser inte precis fram emot att bo "mitt ute i ingenstans" hela sommaren men det blir mer spännande än vad hon väntat sig... Redan första kvällen händer mystiska saker, hon tycker att hon hör en vaggvisa från kartongerna på sitt rum. Sedan fortsätter märvärdigheterna; flyttar nallen hon fick av Vanja på sig? vem tar bilder i hennes rum mitt i natten? varför känner hon med säkerhet igen det gamla obebodda grå huset i närheten?
Efter en tid bestämmer sig Nora för att gå till det märkligt bekanta huset och titta efter. Där känner hon igen sig överallt och bestämmer sig för att gå in. Inne i mörkret träffar hon det hemlösa enörade katten van Gogh och hittar ett brev, "Till mitt älskade barn på din födelsedag 1 juli" Det är bara det att Nora ska fylla tretton år den 1 juli. Nora hör viskningarna "Aron, Aron ...". Aron som dog på sin trettonårsdag...
Boken var precis som Ingelin Angerborns andra böcker, man ryser verkligen av spänning.
Jag var tvungen att sätta mig ute i soffan istället för i mitt rum när jag läste den och läste hela boken på en kväll.
Boken är ganska lättläst och går snabbt att läsa. Den är bra och jag rekommenderar den även om jag tyckte "Rum 213" och "Tredje tecknet" var ännu bättre. Boken beskriver även Noras mer vardagliga liv och hennes relation till Vanja vilket jag tyckte gjorde den mer trovärdig.
Mottagen: 15 september 2013
Anmäl textfel
