Att läsa snabbt och långsamt
Det startade en debatt på Litteraturmagazinets Facebooksida (nu importerad till kommentarstråden här nedanför) om huruvida det är bäst att läsa snabbt eller långsamt. Är det ens möjligt att läsa snabbt och komma ihåg det lästa, eller krävs det lågt lästempo för att man ska ha tid till eftertanke?
Jag brukar ofta säga till mina elever att snabbast inte alltid är bäst. Inte om det betyder fort och fel eller fort och slarvigt. När det gäller läsning och lästempo är jag dock övertygad om att det går att träna upp sin läshastighet så att snabbt faktiskt inte betyder slarvigt, utan helt enkelt snabbare men lika bra, eller kanske till och med bättre. Den som tränar blir helt enkelt skickligare, på samma sätt som en idrottare som tränar mycket blir det.
Mina elever hävdar ofta att de har lässvårigheter när det egentligen handlar om läsovana. Observera att jag inte vill jämföra läsovana med dyslexi eller på något sätt förringa de svårigheter med läsning som vissa har, men de flesta som säger sig ha svårt att läsa har inte dyslexi. Jag brukar jämföra med om jag skulle bestämma mig för att springa en mil. Då hade jag inte inlett med att springa hela sträckan, då jag troligen skulle bli allt för trött och kanske inte hade testat att springa en enda gång till. Jag var ju inte bra på det, så varför fortsätta. Om jag istället hade sprungit en kort sträcka från början och långsamt ökat dessa hade jag troligen kunnat springa en mil efter några månader.
Är det då bättre att läsa snabbt? Nej, det tycker jag inte, men t.ex. studier blir mycket lättare. Jag hade aldrig fixat universitetets litteraturstudier om jag inte hade utvecklar min läsning. Ibland handlade det självklart om att skumma, men att läsa snabbt och att skumma är definitivt inte samma sak. Att skumma är att missa viktiga detaljer, men det skulle jag inte säga att jag gör när jag läser.
Men kräver inte vissa böcker en långsam läsning? Jo, visst är det så, men jag skulle inte vilja förenkla det genom att säga att bra böcker kräver ett långsamt tempo, medan de sämre titlarna går snabbt att läsa. Jag läste till exempel min första bok av P O Enquist i sommar i ett rasande tempo och missade inga av de synnerligen egocentriska och irriterande formuleringarna. På samma sätt går det utmärkt att läsa Kerstin Ekman snabbt, men då av en helt annan anledning. Ekmans texter har helt enkelt flyt. Poesi däremot går inte att läsa snabbt, det håller jag definitivt med om. Där behöver jag hitta min röst i huvudet och läsa texterna högt för mig själv.
Jag skulle inte heller förenkla det genom att säga att bra böcker går snabbt att läsa, medan dåliga böcker är sega att ta sig igenom. Jag har länge hållt på med Jeffrey Eugenides bok The Marriage Plot (En kärlekshandling) och den kräver vansinnigt mycket tid. Ändå tycker jag väldigt mycket om den. Vissa böcker avnjuts bäst i små portioner. Andra böcker jag tycker om kan jag läsa på några timmar och ibland drabbas av en rejäl tomhet för att boken tagit slut för snabbt. Det är den stora nackdelen med att läsa snabbt.
Jag läser många böcker och inte bara för att jag läser snabbt, utan också för att jag lägger mycket tid på min läsning. Det är helt enkelt mitt största intresse och ju mer jag läser desto längre blir min läslista. Det kan tyckas konstigt, men jag hittar nya böcker hela tiden. Det kan vara en ny författare som jag vill läsa mer av, eller en författare som liknar en jag redan läst och gillat. Även om den som läst flest böcker vid livets slut inte vinner, får den i alla fall en hel del trevliga läsupplevelser till livs.
Avdelning: Taggar: #läsning #lästempo
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013