Visa standardvy Visa omslagsvy
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Jag vet egentligen inte när jag blev så förtjust i fransk litteratur, men det jag vet är att det var genom filmer som mitt intresse väcktes. Idag lägger jag därför fokus på såväl böcker som filmer.
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag läste nyss Sophies historia av Jojo Moyes, som till viss del utspelar sig i Frankrike. Nu var det visserligen inte de delarna jag gillade bäst, men det är en trevlig bok. En fransk pärla är Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt. Som en fransk film är Justine Lévys En ovärdig dotter. Mycket prat, mycket fokus på relationer och mycket svärta.
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Jag är svag för Anna Gavalda och älskar hennes lågmälda och avskalade berättande och de udda personligheterna. Bäst tycker jag om den väldigt fina Jag älskade honom. En annan favorit är Delphine de Vigan som bland annat skrivit fantastiska No och jag.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag har faktiskt aldrig läst något av Fred Vargas, men jag är nyfiken på hennes deckare. Konstigt nog har det aldrig blivit av att jag läst någon av dem, men kan absolut tänka mig att läsa Budbäraren.
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.
OM jag vill! Jag absolut älskar fransk film och när det är filmfestival i Göteborg väljer jag alltid minst en sådan som jag inte sällan ser ensam. En av de mest minnesvärda filmfestivalbesök var då jag såg Marius och Jeannnette av Robert Guédiguian en tidig söndagsmorgon på fantastiska Draken. Det var sent 90-tal och Front National var som störst. I kvarteret i Marseille som filmen utspelar sig i blir en man utslängd av sin fru för att han röstat på Le Pen. Birollerna är det som gör den här filmen, men även huvudrollsinnehavarna är fantastiska. En typiskt fransk babblig film.
Förra året såg vi en lika fantastisk, men väldigt hemsk film med Guillaume Canet som också är med i fina Tillsammans är man mindre ensam. I Une vie meilleure spelar han Yann som drömmer om en egen restaurang och när han träffar Nadia bestämmer de sig för att tillsammans renovera en fallfärdig byggnad för att förverkliga sin dröm. Det blir inte alls som de tänkt sig. Nattsvart och fantastisk. Jag grät floder.
Annars går det inte att skriva om fransk film utan att nämna Amelie från Montmartre. Inledningen är lysnade och jag har använt den med eleverna flera gånger. Ett antal människor presenteras genom att berättaren talar om vad de tycker om och vad de inte tycker om. Härligt absurt. En fantastisk film.
Vilka är dina franska favoriter? Tipsa gärna i en kommentar eller kanske i ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Bokbabbel skrev i veckan om ordet pocketskammen, som hon definierar på följande sätt:
pocketskam s. -men. Känslan man upplever när en bok man köpte som inbunden men ännu inte hunnit läsa utkommer i (billigare) pocket.
Jag drabbas ganska ofta av pocketskammen måste jag erkänna. Jag köper en bok så fort den kommit ut, tänker läsa den bums och så kommer något annat emellan. När det gäller Fruit of the lemon drabbades jag inte av någon sådan, då boken var en pocket, men däremot av en annan skam som skulle kunna benämnas bokhögsskammen. När det väl blev dags att läsa Levys bok under en litteraturkurs var den helt borta. Jag letade, letade och letade, men fick till slut köpa en e-bok.
Var det då värt det? Det tycker jag. Fruit of the lemon är en intressant bok om Faith som bor i Storbritannien, men har föräldrar från Jamaica. Hon känner sig brittisk, men märker att hon ibland behandlas annorlunda på grund av sin hudfärg. Hennes bror menar att hon sviker de sina då hon bor i ett hus med tre britter och drömmer om ett jobb på BBC där inna andra färgade finns. När föräldrarna berättar att de tänker flytta tillbaka till Jamaica blir Faith minst sagt upprörd. Är det verkligen deras hemland?
Fruit of the lemon utspelar sig i Storbritannien och Jamaica, för av en slump blir det nämligen så att Faith hamnar där och inte hennes föräldrar. Det här är en mycket läsvärd bok om identitet och vad som egentligen formar oss.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Grundtanken är att presentera författare och böcker från olika länder, men också författare och böcker som på något sätt har anknytning till olika länder. Det finns många författare som är födda i ett land, men uppvuxna i ett annat och författare som är födda av föräldrar från ett land och därmed har anknytning dit. Jag tänker att det går att tänja på gränserna lite för att kunna få med även för oss riktigt ovanliga litteraturländer. När det gäller böcker så kan det vara minst lika intressant med tips på böcker som utspelar sig i olika länder, trots att författaren är från ett helt annat land. Målet är att vidga vyerna och självklart att få många bra boktips. Det är också fritt fram att tipsa om andra kulturella företeelser som filmer, konst, teaterpjäser eller musik, för att få en bredare bild av landet eller staden i fråga.
Varje vecka ges följande utmaningar:
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i landet/staden eller är skriven av en författare med anknytning dit.
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till landet/staden. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet/staden, som du inte läst, men är nyfiken på.
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från landet/staden.
På tisdag kommer det första inlägget med titeln Bokgeografi och jag börjar med ett litteraturland som ligger mig varmt om hjärtat.
Taggar: #Bokgeografi
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Jag börjar på bok efter bok. Läser kanske 50 sidor, men hinner aldrig vila i nuet. Av någon anledning (sällan att boken är dålig) hittar jag en ny bok jag vill läsa och börjar på den. Just nu är jag mitt inne i 10 böcker och det är minst sagt sådär. När det blir så där kaotiskt behöver jag en lista. Och fy på mig om jag inte följer den.
Why be happy when you could be normal av Jeanette Winterson var månadens Bokbubblarbok. Då jag missade mötet i torsdags "glömde" jag också att läsa de sista 50 sidorna. Skärpning!
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt är mitt val som bokklubbsbok i min mer vininfluerade bokklubb Bokbruttorna. Dags att läsa mer än de första 20 sidorna. Eller börja om.
På torsdag ska jag lämna in en presentation av ett projekt kring Othello i kursen Engelska 5. Dags att läsa vidare och det snabbt.
The Woman in black av Susan Hill ligger bortglömd i min handväska. Inte bra.
På jobbet läser jag både Dagens katastrofer av Cilla Jackert och Slam av Nick Hornby. Ni hör ju hur splittrad jag är. Två böcker ska alltså läsas vid de få tillfällen (läs typ aldrig) då jag faktiskt hinner läsa.
Sedan är det de bortglömda Inget allvarligt av Justine Lévy, som jag nästan läst ut och Nyckeln som jag knappt börjat med. Sedan har vi Polis av Jo Nesbø som jag gillar skarpt, men ändå inte lyckats läsa ut, trots att jag försökt två gånger.
Vad gör då en storläsare när hon håller på med nio böcker? Börjar läsa en tionde självklart. Alltså började jag läsa Vårt gemensamma liv av Anna Schulze. Helt logiskt.
Tror ni att det går att få ersättning för "vård av bokhögar"? VAB som VAB tänker jag.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Totalt nominerades 133 titlar av 64 bokbloggare. Av dessa har de tio med flest antal röster valts ut och en jury tar över bedömningen. Meningen är att jag ska välja tre av de tio titlarna och för att kunna göra en rättvis bedömning vill jag läsa helst alla, men i alla fall fler än de sex jag läst hittills. Först på tur står Låt vargarna komma av Carol Rifke Brunt.
Jessica Kolterjahn – Den bästa dagen är en dag av törst (Forum)
Sara Lövestam – Hjärta av jazz (Piratförlaget)
Mikael Fant – Vattnet i mars (Piratförlaget)
John Green – Förr eller senare exploderar jag (Bonnier Carlsen)
Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden (Norstedts)
Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen (Norstedts)
Lena Andersson – Egenmäktigt förfarande (Natur & kultur)
Carol Rifka Brunt – Låt vargarna komma (X Publishing)
Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg – Nyckeln (Rabén & Sjögren)
Therese Söderlind – Vägen mot Bålberget (Wahlström & Widstrand)
Vinnaren offentliggörs i början av februari.Tidigare vinnare av priset är:
2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson.
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2012 – Torka aldrig tårar utan handskar:1. Kärleken av Jonas Gardell
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Chimamanda Ngozi Adichies bok En halv gul sol gavs ut i Sverige 2007. Det var hennes andra bok, men mitt möte med en författare som snart blev en stor favorit. Boken handlar om den självständiga staten Biafra som fanns under en kort period mellan 6 juli 1967 och 15 januari 1970. landet erkändes av få andra stater och många skulle säga att Biafra helt enkel var och är en del av Nigeria. En del där det kristna igbofolket levde.
I En halv gul sol får vi följa med till ett Biafra där livet är minst sagt hårt. Vem minns inte biafra-barnen, symbolen för de svältande afrikanska barnen. Vi får en historielektion som är väldigt intressant och välskriven. Tvillingarna Olanna och Kainene står i centrum. De är minst sagt olika och deras olikheter visar sig på många sätt. Olanna är den som, tillsammans med sin man Oneigbo, fungerar som huvudperson.
När En halv gul sol nu blivit film spelar Olanna av Thandie Newton, ett val som kritiserades då Newton visserligen har en mor från Zimbabwe, men en brittisk far. Ett populistiskt val menade många och det påpekades dessutom att hon inte såg ut att vara igbo. Jag tycker att Newton är en riktigt bra skådespelerska, men kan till viss del förstå kritiken. Odenigbo spelas av Chiwetel Ejiofor, som har nigerianska förldrar, men är uppvuxen i Storbritannien.
Jag måste säga att jag är riktigt spänd på att se filmatiseringen av denna fantastiska bok och hoppas få möjlighet att göra det under Göteborgs Internationella Filmfestival. Om det inte blir så hoppas jag verkligen att den får vanlig premiär efter festivalen. Tyvärr verkar det vara en riktig festivalfilm, den hade premiär på Toronto International Filmfestival i augusti, men det betyder ju inte att den inte hittar ut till biograferna här.
Taggar:
#Chiwetel Ejiofor
#film
#Thandie Newton
#Göteborgs Internationella Filmfestival