hej
En annorlunda tvåa
Av en slump läste jag En man som heter Ove, en bok som på pappret är så långt ifrån en lindabok man kan komma och kapitulerade totalt. Jag skrattade, grät och älskade. I detta fallet är jag extremt glad för att jag inte var så snobbig att jag inte läste det som toppade listorna. Nu har jag läst Fredrik Backmans andra skönlitterära bok och det är en helt annan historia.
Min äldste son är 8 år och drygt tre månader. Han är en vansinnigt smart unge som inte sällan är rätt lillgammal. Just nu frågade han mig om pm var eftermiddag och om det finns någon motsvarighet till förmiddag. Jämfört med Elsa, som är sju år och snart fyller åtta ligger han helt klart i lä. Elsa är huvudpersonen i Fredrik Backmans nya bok Min mormor hälsar och säger förlåt och hon är sju, men snart 57. Brådmogen är en underdrift. Egentligen borde jag avsky henne, som jag ofta avskyr andra litterära, brådmogna barn, men det är någonting hos Elsa som griper tag i mitt hjärta.
Elsa är långt ifrån en vanlig sjuåring. Hon pratar inte som en sjuåring och hon beter sig definitivt inte som en sådan. På många sätt liknar hon Oskar i Extremt högt och otroligt nära och hennes uppdrag liknar också på många sätt hans. Vad är det då som gör att jag kan ta den sjuåriga Elsa till mitt hjärta när jag har så extremt svårt för nioårige Oskar? Kanske för att Backman skapar en fantasivärld som på många sätt liknar Astrid Lindgrens och när jag träder in i den tillsammans med Elsa blir jag barn på nytt. Ibland blir det för mycket av det goda, men jag kan ändå inte låta bli att kapitulera inför Backmans otroliga energi. Det är för mycket på alla sätt och vis, för svulstigt, för otroligt, för omständligt, men också alldeles härligt och gripande.
Elsa är inte speciellt bra på att vara sju år gammal något hon ofta får höra. Hon har inte mycket gemensamt med sina jämnåriga och är således en ganska ensam figur. Idolen och bästa vännen är mormor som är 77, men snart fyller 78. Hon som många tycker är komplett galen, men som för Elsa är en äkta superhjälte. Elsa och mormor har ett hemligt språk och ett eget land som heter Miamas. Dit beger de sig när den vanliga världen blir för begränsad och för vanlig. När det visar sig att mormor är sjuk, faktiskt så dålig att hon är döende, slås Elsas liv i spillror. Det finns liksom ingen plats för henne i sin vanliga familj, i huset där de bor. Utan mormor blir Elsa bara en ganska knäpp och stärig sjuåring och det tycker hon inte om att vara.
Backman fyller sin bok med figurer så skruvade att det inte finns någon hejd på det. Huset som handlingen kretsar kring befolkas av minst sagt udda personligheter och faktiskt också ett fantasidjur som älskar kakor. På ett kärleksfullt sätt låter Backman dessa udda och många gånger oälskade personerna mötas och trots att det kanske inte uppstår ljuv musik, så hittar flera av dem i alla fall någon slags gemenskap. Min mormor hälsar och säger förlåt är en replik som Elsa upprepar otaliga gånger under bokens gång, medan hon slutför det uppdrag hon fått. Backmans andra bok är inte riktigt lika bra som En man som heter Ove, men en underhållande och samtidigt oändligt sorglig bok med extra allt. Jag är utan tvekan nyfiken på vad den gode Backman ska hitta på härnäst.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #fantasi #uppväxt #döden
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Kommentera
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
Kommentera
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Kommentera
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Kommentera
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
