Möt debutanten Jessica Johansson

Bok- presentation:	Thrillerliv
Författar- presentation:	Jessica Johansson

Vissa av er känner kanske Jessica Johansson som bloggaren Ord och inga visor. Nu kan hon också titulera sig romanförfattare genom den mycket annorlunda och läsvärda boken Thrillerliv.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram debutanter, speciellt begåvade sådana och därför låter jag idag Jessica Johansson själv berätta om sin nya roman. Ett inlägg om mina tankar om boken kommer att publiceras i eftermiddag.

Du debuterar i dagarna med romanen Thrillerliv som handlar om två udda kvinnor, en i Stockholm och en i USA. Vad kan du berätta om den?

Anna Viktorialia struttar runt i Stockholms innerstad i sina glanstajts med Dior-läppglans och en latte som bränner handen lite skönt. Hon speglar sig i både skyltfönster och blickar. Det hon inte vet är att hon har svininfluensan. Den kommer bli hennes död. Hon gömmer noggrant de skrivböcker där hon dissekerar samhället i satiriska ordalag. Lika noga stänger hon dörren om sitt målarrum i den ärvda sekelskifteslägenheten. Det där hon kryper upp i fåtöljen och läser böcker, struntar i att svara när hennes alkoholiserade mamma Britta ringer, och målar uppochnervända världar i akryl. Hon längtar till Amerika och sin kärlek, som försvunnit dit.

foto: Stephanie Vukmanic

Louella, å andra sidan, drömmer om Europa. Hon är en amerikansk kliché där hon sitter och sippar på vodkan medan den gravida magen växer. Hennes cowboy är hopplös. Han drämmer nävar i dörrkarmar, lagar aldrig hålet i taket och knullar andra Darlenes, Dollys och Louellas.

Vi får följa vardagen i dessa kvinnors liv. Anna Viktorialia på väg rakt in i en maffig respirator och Louella som väntar på att ungen ska födas. Samtidigt är inget riktigt vardagligt i deras liv.

Ditt förlag X Publishing ger ut böcker som vänder sig till unga vuxna. Hur skulle du genrebestämma och kategorisera din bok?

X Publishing är nog bättre på det där med kategoriserande och de har valt att benämna Thrillerliv som en vuxenroman, vilket jag håller med om. Den är både dramatisk och händelselös, både satirisk och sorglig. Jag vill väl tro att det sprakar lite om språket och att den, precis som vår samtid, går i ett rasande tempo mot undergången. Pretto va? Haha.

Vi vet redan från början att en av huvudpersonerna, Anna Viktorialia kommer att dö. Hur kommer det sig att du valde det perspektivet?

Jag vet inte, jag har aldrig varit mycket för spänningsmoment i romaner, det är liksom inte det som gör en berättelse intressant tycker jag. Thrillerliv är också en form av undergångsberättelse och jag tyckte att det blev intressant att redan i första meningen avslöja att Anna Viktorialia kommer dö, utan att hon själv vet om det förrän alldeles i slutet. Dessutom ligger förstås en spänning i hur de två karaktärerna, Anna Viktorialia och Louella, hör ihop.

Jag läser din bok som en kritik mot vårt samhälle, speciellt den fixering vid yta som många har. Var det en tanke att skriva en politisk bok?

Vad kul att du läser den som en kritik mot vårt samhälle, det tar jag som en komplimang. Jag tror att den går att läsa som en alldeles vanlig ovanlig roman också om man föredrar det. Men nästan allt jag skriver är på något sätt kopplat till det jag ser i samhället. Annars blir det meningslöst för mig att skriva. Just fixeringen vid yta är en av mina hjärtefrågor som jag återkommer till i min poesi, mina skönlitterära texter och min verksamhet som skribent. Jag har på inget sätt ett ovanifrån-perspektiv på det utan är själv totalt genomdränkt av nästan allt jag kritiserar i romanen. Så även utseendefixering. Jag tycker det är sorgligt att det i många kretsar i princip är normaliserat med ätstörningar. Jag tror att den här fixeringen vid yta gör det lätt att glömma bort att leva. Frågan diskuterades mycket på 90-talet, i och med Slitzbrudar och att silikonbröst blev populärt. Numera upplever jag att den är lite bortglömd men att ytligheten har blivit hundra gånger värre än den var då. Som att vi har accepterat att det är så. Jag lyfter ju också andra frågor i romanen, som masspsykostendensen som uppstod när svininfluensan kom. Samtidigt är det en skönlitterär berättelse om drömmar, ensamhet och relationer.

Ditt sätt att skriva är väldigt annorlunda, med mycket bildspråk och en berättare som lägger sig i handlingen. Finns det några författare som har inspirerat dig?

Oh ja, det finns mängder av författare som har inspirerat mig. De som är extra värda att nämna är till exempel Patti Smith, Lukas Moodysson, Sara Stridsberg, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf, Susanna Alakoski, Vladimir Majakovskij, Liv Strömquist och typ en miljon andra. Men jag inspireras också av andra konstformer, som musik, film och konst. Och ännu mer av sådant som händer omkring mig. Den modernistiska författaren Djuna Barnes blev en gång kritiserad av en journalist för att hennes texter var så morbida. Då svarade hon: "Se på mitt liv. Se på livet omkring mig. Var finns den skönhet som du menar att jag undgår?" Det kan jag skriva under på, haha. Men jag ser också en hoppfullhet i Thrillerliv, tack vare att Anna Viktorialia har sin fina mormor och sin nära vän Sofia. Och tillflykten till skapande och läsning.

Hur viktigt är språket kontra innehållet i en bok för dig? Är det någon skillnad på vad du vill ha när du skriver och när du läser?

En bok med intressant innehåll men skitdåligt språk intresserar mig inte alls, då föredrar jag motsatsen. Men det bästa är förstås en kombination av språk och handling. Jag försöker skriva sådant jag själv vill läsa och om ämnen som intresserar mig.

Vem är Jessica Johansson?

Jag är 28 år och bor i Stockholm med min pojkvän och katt. Jag är litteraturvetare, skribent i olika tidningar och driver bokbloggen Ord och inga visor. Jag är också copywriter samt en del av poesirörelsen La poème kalashnikov, som vill avdramatisera poesin och föra fram budskapet att den är för alla och inte bara en elit. Jag hoppas i framtiden kunna försörja mig som skribent och författare, eftersom jag redan nu har de kommande tre romanidéerna klara i huvudet. Det blir fullt upp! Och min andra roman ska jag skicka iväg till förlaget i oktober. Den första versionen av den, vill säga.

Det vimlar av debutanter. Varför ska läsarna välja just din bok?

För att den är originell. Och för att Anna Viktorialia och Louella har blivit nästan som levande människor medan jag har uppfunnit dem i mitt worddokument. Jag tycker deras berättelser och liv är värda att ta del av. Dessutom vill jag slå ett slag för fiktionen i vår självbiografiska och sanningsbaserade tidsålder. Det finns mycket fint att hämta i den trenden men det kan också vara skönt att läsa en helt påhittad skönlitterär berättelse, tror jag.

Du gör nu din första Bokmässa som författare. Var kan dina läsare hitta dig?

Jag kommer hänga en del i X publishings monter och annars förmodligen sitta mycket i mörkret på långa seminarier. Man kan höra mig och Ester Roxberg prata om drömmar och ideal på lördagen mellan kl. 13-13.20. Det blir kul!