Knappast ett parti som andra
Det har stormat kring Sverigedemokraterna den senaste tiden, men tyvärr verkar inget deras företrädare gör minska partiets politiska stöd. Det är sorgligt. En antirasistisk sajt publicerade bevis för att det Björn Söder påstod i Debatt inte alls var sant och därefter utsattes samma sajt för en attack. Det får mig att tänka på en bok som många borde läsa.
Tyvärr tror jag inte att de som borde läsa Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. av Niklas Orrenius gör det. Att rösta på dem för att man tycker att det finns för många blattar i samhället är nämligen ganska naivt. Sverigedemokraterna är inte ett nytt Ny Demokrati och inte heller ett parti som i första hand fokuserar på invandrarfrågan. Istället vill de göra om hela det svenska samhället i grunden och skapa en form av nationalistisk stat som aldrig tidigare existerat. Ändå säger de sig vilja återgå till det gamla. Bilden av partiet som Niklas Orrenius tecknar i sina drygt tjugo reportage borde vara en allmän och vedertagen bild, men är det tyvärr inte.
Några studiekamrater bestämmer sig för att ruska om i Sverigedemokraterna och göra det till ett på ytan rumsrent parti. När de går med är uniform en inte ovanlig högtidsklädsel och arvet från BSS omfattande. Och nu? Ett demokratiskt parti som alla andra är det som Jimmie Åkesson, Björn Söder och de andra grabbarna vill få oss att tro.
Ett parti fyllt av martyrer som har fått lida för sina åsikter, men som fortsätter att slåss då de insett något som vi vanliga dödliga inte förstått. De har nämligen insett att allt ont går att skylla på invandrare. Nu försöker man gå till val som ett parti som andra, med lite tuffare invandrarpolitik. Klart att man ska ställa krav, men ingen som köper svenskheten ska bli utvisad. Det handlar bara om att gilla läget och assimilera sig och det är väl knappast orimligt?
På internet ser det lite annorlunda ut. De som kritiserar Sverigedemokraterna får räkna med minst sagt otrevliga påhopp och på sidor som Avpixlat och andra tillhåll för de verkliga Sverigedemokraterna. Här är det inte ett demokratiskt parti som visar sig, utan ett riktigt ruggigt sådant som inte drar sig för att hota oss som inte förstått hur samhället ser ut enligt dem. Vi ska akta oss, för när de tar makten då jäklar. Då ska de inte bara utvisa alla som inte anses vara svenska, utan också oss batikhäxor och PK-idioter. Men demokratiska är de. Absolut.
Orrenius budskap är att Sverigedemokraterna inte gå att tiga ihjäl. Inte heller ska man fokusera endast på deras åsikter gällande invandrarpolitik, utan skrapa lite på ytan för att se det verkliga partiet. Ett parti där partisekreteraren skriker om hemska afrikaner och muslimer och menar att det inte är rasism då allt han säger är sant. Ett parti som vill ge kulturstöd endast till museer som visar vikingar eller folkdräkter. Ett parti som vill ha ett samhälle som är isolerat från omvärlden och där kraven på att du tycker och tänker precis som dem är överväldigande. Sverigedemokraterna är inte ett nytt Ny Demokrati, även om även dessa pajaser var obehagliga. Det här är på riktigt. Tyvärr. Den demokratiska masken må sitta på ibland, men när det sjungs vit-makt-musik på Finlandsbåten, leks med järnrör, kallar invandrare för parasiter och skrivs kommentarer på internet då är den definitivt av.
Just nu läser jag Älskade fascism av Henrik Arnstad, en bok som behöver läsas i små portioner. Ännu en bok som egentligen borde läsas av helt andra personer än jag.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #politik #rasism #recension
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Kommentera
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
Kommentera
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Kommentera
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Kommentera
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
