Med de ovanligt vanliga i fokus
Idag delas Nobelpriset ut och årets vinnare är en riktigt bra författare. Här på bloggen passar jag på att publicera mitt inlägg om Alice Munros bok Kärlek, vänskap, hat.
Det har tagit sin lilla tid att läsa ut Kärlek, vänskap, hat, min första bok av Alice Munro och anledningen till att den fått vila ibland är absolut inte att jag inte tycker om den. Tvärtom, jag tycker verkligen mycket om de här novellerna. Det är svårt att beskriva Munros sätt att skriva. Hennes språk är enormt kompakt och kräver sin kvinna.
Personerna är annorlunda, men samtidigt väldigt, väldigt vanliga. Här är det de anonyma kvinnorna som får lov att ta plats och så gott som varje berättelse ger information nog för en bok. Därav behovet av paus, det krävs en del fundering för att kunna smälta all information som Munro lyckas få in med så små medel. Det som gör att jag brukar tycka att noveller är en ganska tråkig litteraturform är just bristen på information. I Alice Munros noveller är det snarare all information och alla detaljer som gör läsningen så speciell. Jag vet ingen som kan få med så mycket ord, utan att för den delen använda något ord i onödan. Det är svårt att beskriva ett så speciellt sätt att skriva, men så här står det på förlagets hemsida:
"Genom sin novellkonst har hon bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll."
Mina favoriter bland novellerna är den inledande titelnovellen som handlar om hur två flickors skämt faktiskt leder till något ganska bra. Huvudpersonen Johanna vet inte vad kärlek är, men hittar någon slags sådan till slut. Det är lågmält och allvarligt, men samtidigt riktigt dramatiskt. Just den lågmälda beskrivningen av väldigt allvarliga saker är något av det jag gillar mest med Munros texter.
I "Flytande bro" får ännu en kvinna, som känner sig riktigt oattraktiv och betydelselös efter en rad cellgiftsbehandlingar, en liten dos av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag tycker verkligen om den här lilla novellen som egentligen är den berättelse som utspelar sig under kortast tid.Kort tid betyder dock inte att händelsen inte har betydelse för livet både innan och efter. Det här är absolut en av mina favoritnoveller.
De avslutande raderna är så fantastiskt vackra att jag måste dela med mig. Och nej, inga spoilers faktiskt:
"Det hon kände var ett slags sorglöst medlidande, nästan som ett skratt. Ett stråk av öm munterhet som för ögonblicket övervann alla hennes sår och håligheter."
Det jag gillar mest är just Munros förmåga att kombinera ord på oväntade sätt, så att de ibland får en helt ny mening. Vad är ett “sorglöst medlidande” eller en “öm munterhet”? Jag vet inte riktigt, men jag vet att det är de perfekta orden att beskriva det som huvudpersonen känner just då.
Vi får möta så många intressanta kvinnor och ibland även deras män. Alfriede i "Släktklenoder" som varit så annorlunda och fri i sin unga släktings ögon, men som slutar att imponera. Ytan stämmer inte alltid med insidan, vilket är ett vanligt tema i novellerna. Jag gillar hemmafruarna Lorna och Meril som på olika sätt förändrar sitt liv om än tillfälligt, men mest tycker jag om "Tröst" där Nina börjar om efter sin mans död. Novellerna är fulla av de ovanligt vanliga, som ändå har mer att säga än man vid första anblick kan tro.
I motiveringen till varför just Alice Munro skulle få årets Nobelpris i Litteratur nöjde sig Peter Englund med att läsa följande mycket korta motivering:
"Den samtida novellkonstens mästare"
Jag som sällan läser noveller har svårt att uttala mig om huruvida det är sant, men jag vet i alla fall att Alice Munro lyckas beröra mig mycket med sina texter.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #novellvåg #Nobelpriset #recension
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Kommentera
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
Kommentera
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Kommentera
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Kommentera
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
