Möt Christoffer Carlsson

Bok- presentation:	Den osynlige mannen från Salem
Författar- presentation:	Christoffer Carlsson
Pocket Finns i lager, 69 kr

Christoffer Carlsson debuterade 2010 med boken Fallet Vincent Franke, en bok jag tyckte mycket om. Samma år på Bokmässan såg jag honom sitta och signera böcker i Piratförlagets monter. Han stod bredvid Martina Haag och Katerina Janouch, vars köer var oändliga. I Christoffer Carlssons kö stod ingen. Eftersom jag inte bara är snäll, utan rätt pinsam också, klev jag fram till honom och berömde hans bok. Jag har börjat göra det mer och mer, då jag hoppas att författare faktiskt blir mer glada än irriterade över detta tilltag. Idag berättar Christoffer Carlsson om sin nya bok och hur årets Bokmässa kommer att se ut för honom.

foto: Anna-Lena Ahlström

Din nya bok Den osynlige mannen från Salem är en deckare. Varför ska läsarna välja just din bok bland alla deckare som finns? Hur förnyar du genren?

Det är ett brotts- och uppväxtdrama. Det talas mycket om ”dussindeckaren” och ”det svenska deckarundret formulär 1A”, att så många skriver dem och skriver på ungefär samma sätt. Hela idén med Den Osynlige Mannen Från Salem var att göra motstånd mot den tendensen och retoriken.
Min utgångspunkt har alltid varit att berättelser om brott inte behöver vara dussinberättelser eller följa det ”enkla” formuläret. Det som krävs idag av oss som skriver om brott, är att vi visar vad genren har för kapacitet, vad som går att göra med den. Vart vi kan ta läsaren. Och jag tror att när Den Osynlige Mannen Från Salem är som bäst, är den inte bara en hejdundrande resa genom Stockholm och dess betongutmarker, utan också en berättelse om att vara ung och bli kär, mobbing, förluster och sorg och, framförallt, vänskap. Det är mycket att ta sig an på 350 sidor, men jag vågar nog påstå att resultatet blir en berättelse som läsaren inte glömmer. Det är, typ, det jag har i sikte när jag skriver en berättelse: att varje gång se till att berätta någonting läsaren inte glömmer, något som dröjer sig kvar länge.

Du planerar en serie om huvudpersonen Leo Junker. Vad kan du berätta om honom?

Leo Junker är född och uppvuxen i förorten Salem och efter ett par omstörtande händelser i ungdomen blir han så småningom polis. När vi möter honom i Den Osynlige Mannen Från Salem är han avstängd från sin tjänst på internutredningsenheten, efter en händelse på Gotland som slutat i katastrof. En gång var han tillsammans med Sam – Stockholms bästa tatuerare – och nära att bli pappa, men en olycka ställde allt på ända. Han älskar fortfarande Sam och Sam kanske fortfarande älskar Leo. Åtminstone hoppas Leo det. Han är i grund och botten en ganska hoppfull person, men i sitt nuvarande tillstånd en ganska dålig polis. Men han har en sak som ligger honom i fatet: han är bra på att söka upp och prata med människor, framförallt människor som inte vill bli funna.

I Den Osynlige Mannen Från Salem börjar Leos långa resa hem, och det börjar med att hans förflutna hinner ikapp honom. Någon skriver en dagbok som verkar vara adresserad till honom, en kvinna dör i samma hus han bor, och så mottar han märkliga textmeddelanden från en okänd avsändare, vars avsikter är oklara. Samtidigt tickar en klocka ner, men det har han till en början ingen aning om.

Den Osynlige Mannen Från Salem är, hoppas jag, en rumpsparkande början på Leos berättelse – men fortsättningen kommer att bli minst lika häftig. Andra delen om Leo kommer ut 2014.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?

Alldeles för många. Mässan är alltid årets höjdpunkt när en kommer ut med en bok. Jag kommer att befinna mig i eller kring Piratförlagets monter större delen av tiden, där jag också kommer att stå på deras scen och prata om boken flera gånger om dagen, med en efterföljande signering varje gång. Jag tror också att jag en gång om dagen kommer att ha en utlottning av ett eller flera exemplar av Den Osynlige Mannen Från Salem. Så kom dit! Ni får om inte annat ett avhugget finger med er hem (det kommer att klarna på plats). Jag ska också ha ett mini-seminarium om boken, och också gå och lyssna på andra författare. Och köpa böcker. Jag köper alltid alldeles för mycket böcker under mässan. Sedan hoppas jag träffa vänner och bekanta, men framförallt bokbloggare och läsare. Det är det som är det ljuvliga med mässan, dels att så många olika delar ur själva bok- och kulturvärlden är där, men också så många läsare. Att träffa sina läsare är det allra, allra roligaste med mässan. Det är fantastiskt.

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Oh, många. Leif GW Persson, Wilhelm Agrell, Mircea Cartarescu, Caroline L. Jensen (i samtal med Helena Dahlgren), Kajsa Ekis Ekman, Jonas Gardell, Beate Grimsrud, Henning Mankell (om World Economic Forum), Sara Kadefors, Mattias Boström, och Susanna Alakoski. Bland många andra. Haha.

Vilken monter missar du inte?

The English Bookshop och Daidalos.

Årets temaland är Rumänien. Har du någon rumänsk bok att tipsa om?

Jag är pinsamt dåligt påläst på rumänsk litteratur. Det jag har läst av nobelpristippade (väl?) Cartarescu är endast hans Orbitor-trilogi. Men den är å andra sidan fantastisk. Så börja med första delen i Orbitor-trilogin, som jag har för mig heter Vänster Vinge på svenska. Jo (dubbelkollade nu), det heter den. Börja där!

Kan du berätta om ett minne från någon tidigare Bokmässa?

Jag har varit på ett antal nu, så minnena börjar bli ganska många. Det jag minns tydligast från förra gången jag var med (2011), är två saker: dels, det fantastiska mottagandet en får som författare i mötet med läsare. Det är en känsla som stannar kvar länge för oss författare (förmodligen längre än de stannar hos läsarna i många fall!): hur fina alla är och hur glada alla är över att få träffa den som skrivit boken de tyckt så mycket om.

Dels minns jag också att jag under en dag hade två filmare som följde mig, för att göra en mini-mini-mini-dokumentär om mig i typ fem delar, som senare publicerades på Bokmässans hemsida. Jag tror inte att någon av filmarna hade besökt mässan tidigare. Att se deras blickar när de kom in i den stora mässhallen, kånkande på kameror och utrustning, och hur de sedan försökte följa med mig inne på det minst sagt trånga mässgolvet var … underhållande. Filmerna ligger fortfarande kvar här.

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Glöm inte bort att äta och dricka! Mässan består av långa dagar, mycket folk och långa köer och jag har flera gånger träffat läsare som ser så bleka ut när de väl kommer fram eller äntligen hittar till montern, att jag fått gå in i Piratförlagets lilla kök och ge dem ett glas juice och en smörgås så att de får lite energi och socker. Det finns många ställen att köpa mat och dryck på och det är bättre att stå i en lång kö och missa något än att inte stå i någon alls, och sedan vara nära att svimma ett par timmar senare.

Och när det gäller signeringar och sådant, både författare som mig eller ”giganter” som Camilla Läckberg, Jan Guillou och Leif GW Persson – ta det lugnt, även om kön till författaren är lång. Alla hinner. Vi sitter eller står kvar tills alla har fått sina böcker signerade.

Och! Om du kan – ta med dig lite kontanter. De stora förlagen inne på mässan tar kort, men när det gäller mindre förlag eller vissa ställen för köp av mat och dryck kan det vara så att de endast tar kontanter. Så ha alltid med dig ”lite skrammel i portmonnän”, som farfar brukade säga.

Ett avhugget fingar alltså. Frågan är om jag vågar mig till Piratförlaget då?! Jag har ännu inte läst Chistoffer Carlssons nya bok, men är den lika bra som de två tidigare kommer det att bli en bra lässtund. Och så ett tips till om bra rumänsk litteratur. Jag behöver det, då jag tillhör dem som inte läst någon rumänsk bok alls. Tipset om att komma ihåg att äta och dricka är något ni alla ska ta till er. Jag glömde det en dag för några år sedan och det var ingen hit.