Möt Lisa och Johanna

Bok- presentation:	Vi måste sluta ses på det här sättet
Författar- presentation:	Johanna Lindbäck
Flexband Färdig att skickas, 159 kr 190 kr Pocket Finns i lager, 69 kr

Lite ihop

Johanna Lindbäck

Kartonnage 151 kr

Tåg till Trieste

Domnica Radulescu

Idag peppas det dubbelt upp inför Bokmässan, då Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck berättar om nya böcker och ett totalt fullspäckad schema under fyra dagar i Göteborg.

Jag har en tanke med den här intervjuserien inför Bokmässan och det är att lyfta fram debutanter och nu även författare som skriver för unga. Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har skrivit en crossover bok som vänder sig till läsare från 15 år och uppåt. Självklart vill jag veta mer om den och det hoppas jag att ni också vill.

foto: Petter Cohen

Ni har just skrivit en bok ihop som kommer ut nu i september. Vad kan ni berätta om den?

Lisa: Hur lång tid får vi, hur mycket utrymme har du? Vi kan berätta i TIMMAR om den om du vill! Men extremt kortfattat: Det är en underhållande kärleksroman för alla som befinner sig i glappet mellan att vara ungdom och att vara vuxen. Den har två huvudpersoner, Hanna 18 år och Jens, 24 år.

Johanna: Jens och Hanna träffas ute på en pub i Stockholm en natt, åker hem till honom och har ett onenightstand. Inget mer med det, tror de, men sen träffas de igen några dagar senare alldeles alldeles oväntat när Jens börjar på sitt nya jobb och Hanna börjar sista terminen på gymnasiet. Och då börjar de lära känna varandra på riktigt.

Lisa: Man kan säga att den varvar vardag (skola, jobb, dagislämningar, Ica och återvinning) med känslan av att vara helt bortkopplad från samma vardag för att man är så förälskad, kanske?

Ni har säkert fått frågan tusen gånger redan, men hur funkar det egentligen att skriva en bok ihop?

Johanna: OTROLIGT BRA.
 

Lisa: Ja, det har funkat skitbra. Vi har skrivit vartannat kapitel (jag har skrivit alla tjejens delar, Johanna har skrivit alla killens delar), men bestämt allt om handlingen ihop. Jag tycker att det har varit både lättare och roligare att skriva bok på det här sättet än det ”brukar” vara när jag skriver själv.

Vi måste sluta ses på det här sättet vänder sig till äldre läsare än era tidigare böcker och Johanna har dessutom också skrivit Lite ihop för åldern 9-12. Vad är den största skillnaden?

Johanna: Att den ena handlar om äldre personer och den andra för yngre? Men annars är skillnaden att för yngre måste det ju vara en kortare bok och man kan inte bolla med lika många olika handlingstrådar som för äldre. Allt måste vara koncentrerat för yngre läsare. Jag har fått korta ner massor, och det har varit en väldigt bra övning för mig. Jag känner inte längre stor beundran för såna som kan skriva tegelstenar med skitlånga utläggningar, utan jag beundrar b&u-författare typ Mårten Sandén som kan skriva en kort barnbok som innehåller hela livet och som verkligen berör. DET är en konst.

Lisa: Rent konkret är det absolut största skillnaden för mig att den ena huvudpersonen i vår bok är lite äldre än de jag brukar skriva om, och att hans livssituation är mycket vuxnare. (Han har till exempel ett barn.) Det var rätt befriande att få ha med det, utan att tänka ’oh-oh, det här måste strykas, det här är nog ingen trettonåring intresserad av att läsa om’!

Johanna: I övrigt är det bara som med allt skrivande tycker jag: man måste försöka gå in i den person man skriver om, och då spelar det ingen roll om hon är 12 eller en 24-årig kille. Det gäller liksom att bli sin figur för att den ska verka trovärdig och levande.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har ni för planer för årets mässa?

Johanna: Jag ska göra reklam / framträda för två böcker i år. Min egna Lite ihop som är för åldern 9-12, och min och Lisas Vi måste sluta ses på det här sättet som är crossover för 15 och uppåt. Det blir massa grejer med dem, både stort och smått.

Jag ska även vara moderator för ett seminarium i Kulturrådets monter på lördag, det är författarparet Kristina Sandberg och Mats Kempe som pratar om hur det är att leva ihop och skriva båda två. Tidigare under lördagen har jag också en punkt i BonnierCarlsens monter där jag pratar med författaren Amanda Hellberg, och den är mer allmänt om skrivande och inte bara om mina egna böcker.

Lisa: Jag är ovanligt peppad inför årets bokmässa, tycker det ska bli så sjukt roligt! För vår (min och Johannas) del kommer ju mycket att handla om vår nya bok, med samtal om den, och signeringar och sådär. Vi ska bland annat ha ett miniseminarium ihop. Men även i övrigt ska det bli extra kul av någon anledning. Utmattande, förstås, men kul.

Vilken författare vill ni själva lyssna till?

Lisa: När jag bläddrar igenom programmet fastnar jag vid namn som Johan Persson & Martin Schibbye, Jenny Jägerfeld och Julia Skott. Men jag tror faktiskt inte att jag kommer att hinna springa på så många seminarier i år, jag ska babbla för mycket själv. Jag tror jag får hoppas på tur, att jag ska råka gå förbi någon monterscen där någon intressant person står och pratar, och ha tid att stanna och lyssna. Det har funkat förr!

Johanna: Jag var så bitter för att jag skulle missa Knausgård som hade seminarium samtidigt som mig och Lisa, men nu har han ställt in. Är jag lättad? Jo, lite. Utöver honom har jag inte kollat mässprogrammet mot mitt senaste schema som är så späckat så jag får helt enkelt se vad jag hinner med. Jag gillar verkligen att gå på seminarier och ska försöka klämma in några på lördagen.

Vilken monter missar ni inte?

Johanna: Gilla böcker och Lilla Piratförlagets såklart! Ja, och så vill jag tipsa om Kulturrådets monter som har massa program. Lisa och jag ska vara där och prata om att skriva bok ihop tex. Som seminarier fast man inte behöver betala seminariekort.

Lisa: Jag brukar ha stenkoll på barn och ungdomsboksförlagens montrar när mässan är slut, där cirklar jag runt mycket. Och så missar jag inte heller Galagos monter, för där kan man (hoppas jag!) köpa planscher eller kalendrar eller så med motiv av Liv Strömqvist. I love her.

Årets temaland är Rumänien. Har ni någon rumänsk bok att tipsa om?

Lisa: Nej, faktiskt inte. Har pinsamt dålig koll på rumänsk litteratur. Kanske om du frågar efter mässan?

Johanna: Har inte läst så många såna alls så jag tar den enda: Tåg till Trieste. Det bästa i den var just miljöerna och att man fick lära sig om Rumänien under diktaturen.

Kan ni berätta om ett minne från någon tidigare Bokmässa?

Lisa: Förra året hade jag tre minnesvärda minuter när jag sprang som en vettvilling genom folkhavet för att hinna till Rabén & Sjögrens monterscen där jag skulle bli intervjuad. Jag hade tagit fel på tiden och insåg alldeles för sent att jag inte alls hade en timme och tre minuter på mig som jag trodde, utan… ja, tre minuter. Det var svettigt. Det är liksom rätt trångt och svårsprunget i det där folkhavet? Men jag hann! Med två sekunder till godo, ungefär.

Johanna: För några år sen när jag skötte Bokhoras resebokning och vi kom fram på onsdagkvällen så hade vi inget hotellrum. Jag hade bokat fel datum och missat första natten. Panik, panik!! Såg framför mig hur vi skulle få driva omkring och sitta på något nattöppet McD eller så. Hemskt.

Det löste sig till slut så att jag, JoK och Jessica fick dela på en svit på hotellet första natten. Enda gången jag har bott i en svit. Det var tre eller fyra rum om jag minns rätt. Lyxigt värre!

Ett av de bästa seminarier jag lyssnat på var när journalisten Annika Persson (som nu skrivit om Lena Nyman) pratade med Knausgård efter första boken kommit ut i Sverige. Det var otroligt bra. Har lyssnat på honom flera gånger så jag har flera att jämföra med! Och ja, jag är Knaus-besatt, helt rätt uppfattat.

Slutligen, vad har ni för råd till den som besöker mässan för första gången?

Johanna: Bekväma skor, kontanter så man slipper köa i den långa Bankomat-kön på mässan, ha en lätt ryggsäck, häng in ytterkläderna, ta med en vattenflaska, gå på toa varje gång du passerar en. Det senaste är nog mitt viktigaste råd faktiskt.

Lisa: Ha med dig stödchoklad i väskan. Du kommer att behöva den.

Stödchoklad är en bra idé! Att ha med kontanter och att kissa när man har chansen är också bra tips. Det här med rumänska böcker verkar ganska svårt, men nu fick vi ändå ett tips. Faktiskt lånade jag hem Tåg till Trieste  från biblioteket i veckan. Sedan ska den läsas också, men det är en helt annan historia.