På väg mot slutet
I somras läste jag Kristian Gidlunds självbiografiska bok I kroppen min. Det var i samband med att jag var med i Göteborgs Postens bokcirkel och hade det inte varit för att någon annan gett mig boken, hade jag troligen inte läst den. Inte för att jag inte trodde att boken skulle vara bra, men för att jag egentligen inte var redo för des innehåll. Nu publicerar jag mina tankar om boken här för att hylla Kristian Gidlunds minne.
Igår avled Kristian Gidlund, endast 29 år gammal. På lördag skulle han ha fyllt 30 år. Många är vi som engagerats i hans öde och mina tankar går till hans familj.
När Kristian Gidlund drabbas av cancer försöker han sätta ord på det som händer honom. Han startar en blogg som får namnet I kroppen min och det är denna blogg somm boken med samma namn baseras på. Mest handlar det om det som är inuti kroppen. Hans tankar, känslor och drömmar. Hans ilska, sorg och frustration. Och så hans tumörer.
" Jag ser, inte bara hur cancern äter min kropp, men också hur den äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren, sommaren, och resten av året slås sönder framför mina ögon. Och hur lite jag kan göra åt saken. Jag blir provocerad av uteserveringarnas våralkoholiserade klientel, fnittren och de bekymmerslösa stunderna. Men mest av allt blir jag provocerad av min egen bitterhet.
Jag följde bloggen I kroppen min långt innan jag läste boken. Trots detta läste jag sällan inläggen ordentligt. Jag skummade. Känslorna var för stora och så svåra att ta till sig. I boken vet jag att del 1, som är den första canceromgången, inte alls har det lyckliga slut som man kan tro. Gidlund tror att han är frisk. Han avslutar sin text och gläds åt att han fått livet tillbaka. Sedan återkommer hans fiende. Den sjukdom som han bestömt sig för att aldrig vara tacksam över. Han struntar i vad den må lära honom. Han hatar den lika fullt.
Är det stor litteratur? Bitvis i första delen och helt klart i andra delen. I den första delen experimenterar Gidlund en massa med språket. Liknelser, metaforer, personifikationer och andra stilistiska grepp används friskt och ibland blir det lysande, medan det i vissa fall blir lite för mycket. När sjukdomen och Kristian börjar berätta igen är stilen en annan. Mörkare, mer stilsäkert och språkligt effektivt. Det gör det här till mer än “bara” en självbiografisk text.
Mest berörd blir jag av Kristians förhållande till sina föräldrar och syskon. Av hans lista på saker han aldrig kommer att hinna göra och inte minst av hans brev till sitt ofödda barn. Döden blir så påtaglig.
I kroppen min är en mycket läsvärd bok. En outsägligt tragisk bok som ändå rymmer både hopp och inte minst en massa kärlek. Om du orkar tycker jag absolut att du ska läsa den. Kanske även om du tror att du inte orkar. Kanske kan du börja med att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprogram där han talar om sin sjukdom och om det liv han fick. Det var ett av sommarens mest gripande program.
Bokförlaget Forum kommer att ge ut fler av hans texter i bokform, enligt hans önskan. Sista inlägget i bloggen I kroppen min har dock skrivits. Gidlund skickar med oss några sista ord:
"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Kommentera
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
Kommentera
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Kommentera
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Kommentera
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
