Kroppspanik
Seminariet "Kroppspanik" med Julia Skott och Nina Hemmingsson, modererat av Johanna Koljonen var ett måste för mig. Det blev ett samtal om viktångest och kravet på framför allt kvinnor att vara smala.
Hur många kilo kvinnofett har bantats bort inför denna Bokmässa?, undrar Nina Hemmingsson, som erkänner att hon själv bantat. Varför gör vi det? Och jag säger vi, för jag hamnar också i bantningsträsket ibland. Johanna Koljonen gör det och även Julia Skott och detta trots att den senare skrivit en bok som vill punktera hälsoaspekten med bantning. Min första tanke är att det är så sorgligt att dessa vackra och begåvade kvinnor inte inser hur vackra och begåvade de är. I denna tanke fastnar jag själv i fällan då jag erkänner att det är viktigt att vara vacker.
Kvinnors uppgift är att varas snygga och det är lika med smal. Det räcker inte att gå ner några kilo för att få mindre ont i knäna. Alla mår bra av att röra på sig, men måste det huvudsakliga syftet vara viktminskning? Det blir lätt så att det inte stannar med de få hälsokilona, utan om annat. Att vara riktigt smal är inte hälsosamt och en deltagare i Top Model som kanske har en minignutta fett på kroppen är inte tjock. Sedan är det självklart inte så att det alltid är fel att vara smal, påpekar Julia Skott, men om man går ner i vikt för att passa in och bli accepterad av samhället försvinner mycket att den hälsosamma aspekten.
Tjocka och smala människor behandlas olika, konstaterar Johanna Koljonen och berättar om hur mycket bättre behandlad hon blivit som smal, något som provocerar henne. På ett sätt är hennes högsta önskan att vara smal, men samtidigt inte alls. Jag känner igen kluvenheten. Det är en fullständigt normal önskan i vårt samhälle att vara smal, konstaterar Koljonen. Det ses som en komplimang att kalla någon smal, det är idealet. Vi måste öva på att ge andra sorters komplimanger.
Julia Skott talar om vårt komplicerade förhållande till vår kropp. Att samma kropp kan kännas bra och kass under samma dag, beroende på situation. Johanna Koljonen håller med. "Varför får kvinnor inte åldras som Göran Greider?", undrar hon. Varför är det inte okej att skita fullständigt i utseendet och bara vara? Koljonen tillägger att hon ibland tänker att hon ska gå helt ofixad och osminkad till jobbet, men att det nästan alltid slutar med att sminkväskan åker fram någon gång under dagen.
Det finns rätt sorts tjockis och rätt sorts bantare, säger Nina Hemmingsson. Man ska vara lagom i sin kropp. Går det att frikoppla snygghetsbegreppet med smalhet? Om man är snyggt klädd, sminkar sig och fixar håret är det till exempel mer okej att vara tjock. Men det är svårt att våga lägga upp bilder på t.ex. instagram när man inte ser smal ut, konstaterar Julia Skott. Under en och samma dag kan man känna sig supersnygg och asful, mycket beroende på vilka kort av sig själv som man ser i sociala medier. Tala om igenkänning. Alltid är det någon dubbelhaka eller fettvalk som förevigas och därmed skapar ångest.
Det finns en kulturell föreställning om att den som är tjock också är lat och dum. En person som inte är smart nog att förstå att det bara handlar om att äta lite mindre. Konstigt nog går i princip alla omkring och bantar, oavsett vikt. "Kanske borde vi snarare diskutera det omoraliska i att bygga en kultur kring fika, istället för att skylla på individen?, undrar Koljonen. "Vi har en väldigt konstig syn på mat och fika", konstaterar Skott och tillägger att "ibland är en bulle bara en bulle". "Vi äter för billig, för fet och för dålig mat helt enkelt. Kanske hade behövt olika storlekar på tallrikar, istället för att alla ska ösa i sig jätteportioner", funderar Koljonen.
Hur ska vi komma över vår totala kroppspanik och fixering på mat? "Vi skulle behöva krossa patriarkatet och vårt kapitalistiska samhälle", säger Nina Hemmingsson, "men vi kan sluta spela med i spelet och till exempel ge komplimanger när någon gått ner i vikt eller prata en massa om vad man får och inte får äta, alternativt "Står vi på vågen, står vi inte på barrikaderna", så lyder första meningen i Julia Skotts bok, något som provocerar Nina Hemmingsson. Frågan är om vi kan välja att inte stå på vågen. Kan vi sluta att alltid må lite dåligt på grund av mat och vikt? Kan vi inte vara lite snällare mot vår kropp? Extra viktigt är att inte överföra kroppsfixeringen till våra barn.
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013