Recension
av Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo
Ungdomslitteratur när den är som bäst
Lisa Bjärbo gjorde debut som ungdomsbokförfattare 2011 med ”Det är så logiskt alla fattar utom du”. Jag förhandsläste den innan den gått till tryck, och därför fick den en särskilt plats i mitt bokhjärta. Det berodde även på att den var välskriven med trovärdiga karaktärer och en medryckande handling. På grund av detta var förväntningarna på ”Allt jag säger är sant” väldigt höga från min sida, och eftersom jag sedan jag läste debuten även läst Lisas blogg, hade jag ganska stor koll på hur det gick med boken och hur den skulle vara skriven. För det rappa, tonårsaktiga, väldigt roliga språket ska absolut nämnas!
Alicia vill göra stordåd. Det anser hon inte att man kan göra om man går första året på gymnasiets naturlinje, så Alicia bestämmer sig för att hoppa av skolan. Detta är inget som hennes bästa kompis eller föräldrar tycker är en särskilt bra idé, så hon flyttar hem till världens coolaste och äldsta mormor istället. Hon skaffar sig ett caféjobb och träffar en grekisk gud, och väntar på att kunna göra de där stordåden, vad det nu kommer att bli.
Alicia är ”en färgstark tjej med håret på svaj”, och detta gäller både hennes utseende och personlighet. Jag älskar att hon inte är ännu en tonårstjej med dåligt självförtroende som suktar efter killar och sex och andra utmaningar utan att göra något. Böcker om sådana tjejer finns det, tyvärr, allt för många av i ungdomslitteraturen. Visst tänker Alicia på killar och sex också, men istället för att bara drömma och föreställa sig hur något skulle kunna bli, så gör hon något åt det. Självförtroendet är det som driver Alicia framåt, och det hjälper även storyn.
Att träffa Alicia vore roligt, och det gäller även hennes mormor. Hon är visserligen gammal, men ändå väldigt cool och vet precis vad Alicia behöver, trots att de inte precis är jämngamla. Mor- och farföräldrar nämns inte ofta i böcker, och därför tycker jag att det är särskilt roligt att Alicias mormor får en så stor roll. Det ger storyn mer perspektiv, och eftersom även Alicias föräldrar får föra sin talan tycker jag att detta är en bok som definitivt kan läsas av såväl ungdomar som vuxna.
Det finns mycket bra att skriva om ”Allt jag säger är sant”. Den är fin, rolig, romantisk, självsäker, välskriven, träffande, lättläst och svår att lägga ifrån sig både bildligt och bokstavligt. Innan jag säger mer tycker jag att du ska läsa den själv. Jag skulle dock vilja påstå att detta är ungdomslitteratur när den är som bäst. Heja Lisa Bjärbo! Skynda dig att skriva nytt!
Första meningen: En gång var jag ett sådant där barn som fick vuxna i lekparken att skaka på huvudet och sucka.
Gillar: Alicia, språket, självförtroendet.
Gillar inte: Att den tog slut. Okej, den var precis lagom lång, men jag vill ha mer!
Mottagen: 2 maj 2012
Anmäl textfel
