Skrivarkurser

Jag pratade om mina böcker och så hade jag skrivit ner tio tips. Dessa tänkte jag publicera här också. Det är mina egna anteckningar, men ni kanske kan uppskatta dem som de är"

Hej,

Igår var jag inbjuden att prata för några elever på en skrivarkurs i Studieförbundet Vuxenskolans regi på Söder i Stockholm.

Lärare för utbildningen är Daniel Luthman som har skrivit böckerna "Jag är wanted" (Wahlström & Widstrand) och "Jag är Daniel"  (Telegram bokförlag). Snart blir hans böcker dessutom film. 

Jag tycker mycket om skolmiljön. Jag berättade för eleverna att min egen författarbana började precis så där, i skolbänken. Jag gick ju på Skrivarakademin för Stig Larsson, och jag älskade det.

Skulle väldigt gärna arbeta mer som lärare.

Jag pratade om mina böcker och så hade jag skrivit ner tio tips. Dessa tänkte jag publicera här också. Det är mina egna anteckningar, utifrån mitt perspektiv. Det finns nästan inget rätt eller fel. Men så här tycker jag om mina texter. Kanske kan ni också uppskatta råden?
 

SOFIA HALLBERGS 10 BÄSTA

1. Skriv. Bara gör det. Skriv varje dag. Skriv minst 500 ord. Helst 1000.
Ro båten i land med andra ord. Och gör det genom att undvika att backa tillbaka och läsa det du redan har skrivit. Att vara författare och redaktör samtidigt är ingen bra kombination.

Jag själv gick på Skrivarakademin. Vi var sex personer i klassen.
Jag var den som blev antagen. Jag var inte den som var bäst. Jag var den som blev klar.

Inget förlag vill ta emot ett ofärdigt manus från en debutant. Skriv färdigt.

2. Välj ett ämne som är angeläget. Något du själv går igång på. Bryr du dig inte om det du skriver kommer det inte inifrån, och berör inte läsaren.
Och skriv din berättelse på ditt sätt. Det finns massor av råd men ytterst skapar vi konst. Det bara du vet hur din historia ska förmedlas. Och det finns massor av exempel på hur förlag och kritiker tycker olika om exakt samma texter. (Vad tycker du?)

Vad som däremot ALLTID är viktigt, det alla håller med om, är att hitta sin röst. The voice som man säger så högtidligt utomlands. Rösten gör att man som läsare redan på slutet av sida ett har fått en känsla, inte bara för miljön och karaktärerna utan också sugs in i författarens värld. Berättarrösten ska vara tydlig och konsekvent genom hela manuset. Det finns inget bättre sätt att kontrollera detta på än att läsa sin text högt. Om ett stycke inte passar in, skaver på något sätt, kanske låter som någon annan har skrivit det, då måste det skrivas om. Eller strykas. No pardon.

3. Var inte rädd för att bli refuserad. Ni vet redan att så gott som alla stora författare har fått nobben. Jag också.

Jag hade också skrivit ett manus före Mina fräknar. När jag skickade in Mina fräknar, och förlaget tyckte om berättelsen, sökte de i sina register. Hittade min gamla text och läste om den. Detta var en bidragande orsak till att jag blev antagen. Förlag idag vill gärna ha författarskap, inte enskilda böcker.

Det finns en osynlig ogenomträngbar seg hinna runt förlagen. Ett sätt att ta sig in är att visa att man har många historier inom sig. Att man kan slutföra inte bara ett manus, utan flera.

4. Det finns ett rykte som säger att förlagen läser tre fyra sidor av ett manus. Redan efter det faller domen. Början är alltså oerhört viktig. Vad vill du ha sagt? Vilket är ditt anslag? Ha det klart för dig.
Många debutanter gör felet att skriva strikt kronologiskt. Handlar din roman om en skilsmässa eller ett mord börja med det direkt. Resten kan redovisas med tillbakablickar, dialog, reflektioner och tankar. Bygg inte upp för en katastrof under 50 sidor. Börja direkt med en jordbävning.

5. Skriv inte så långt. Min lärare på Skrivarakademin var Stig Larsson. Hans egen debutbok Autisterna är kort, jag vet inte hur många ord men han rekommenderade oss att satsa på 40 000 ord. Det är inte mycket och det faktum att det inte är mycket tar bort en hel del av pressen vid datorn.

Blir det inte magert då? Nej, våga låta romanen handla i huvudsak om ett enda ämne. Det betyder inte att karaktärerna är platta som pappfigurer. Men gräv på en plats. Och gör ditt ämne drastiskt. Istället för att ha en man som funderar på att döda sin fru, låt honom göra det.
Att bli osäker på om berättelsen är spännande nog drabbar alla författare. Men kämpa emot rädslan. Börja inte spreta. Överlasta inte ditt manus med flera ämnen.
Stryk och korta ner istället. Och avsluta varje kapitel med en cliff-hanger. Driv läsaren vidare.

6. Skrivkramp kräver en egen punkt. Jag tycker bästa knepet för att undvika skrivkramp är att låta karaktärerna gå igenom flera svårigheter samtidigt. Eller rättare sagt jonglera med t ex tre kriser. Först måste din huvudperson lösa en svårighet. Redan när den konflikten pågår startar ett nytt problem som växer i styrka, och ett tredje planteras. När det första är löst blommar det andra upp och så vidare. Alltid ska det finnas något som oroar. Något som tvingar utvecklingen framåt. Dåligt samvete t ex hos en mörare kan ligga som en röd tråd som blossar upp och växer i styrka med jämna, eller ojämna mellanrum. Om du ständigt har olika situationer att lösa undviker du skrivkramp. Annars måste du starta om gång på gång.

7. Låt huvudpersonen gå från 0 till 100 under romanens gång.
Det måste ske en utveckling. Och utvecklingen sker genom konflikter. Det går aldrig att skriva en roman utan konflikter. Dessa kan dock vara inre såväl som yttre. För att underlätta konflikthanteringen kan man låta varje karaktär svara på följande frågor:
Vad driver din karaktär?
Vad vill han uppnå?
Varför går det inte?

Två karaktärer kan gärna ha mål som står i konflikt med varandra.

Exempel:
Tjuven vill råna banken för att få pengar men personalen ringer polisen som snabbt tar upp jakten.
Polisen vill fånga tjuven och ta tillbaka pengarna men förvirring uppstår när de upptäcker att de är bröder. Nu vänder hela berättelsen.
Övergripande mål (syfte):
Berättelsen handlar egentligen om brödernas förhållande till varandra. En gammal oförrätt från barndomen kommer upp till ytan. Deras pappa har alltid favoriserat en av pojkarna. Bröderna står nu öga mot öga inte bara mot varandra utan också det som tryckts ner under trettio år.

Det här kanske du kommer på efter 100 sidor i en en bok som skulle vara en vanlig deckare. Det är helt okej. Det går att backa tillbaka och plantera ledtrådar som leder hit. Det är en av de stora fördelarna med att skriva. Manuset har fått liv.

Utgå ifrån verkliga känslor och situationer, även om du skriver fantasy, men kasta då och då in något som överraskar både läsare och karaktärer.

8. Hur undviker man platta karaktärer?
Genom att göra en enkel övning där du (eller någon annan) listar de första orden ni kommer att tänka på när man säger ett ord som beskriver din karaktär. Till exempel man, 40 år, vd på stort företag.
Han skulle kunna beskrivas som rik, stressad, plikttrogen, bär slips, arbetar långa dagar, löptränar, gift, boendes i villa.

Om du nu bara får behålla två av egenskaperna som du spontant kommer att tänka på, och måste fylla ut honom med annat, så händer något intressant. För det oväntade är spännande. Gör samma tankeexperiment med invandrare, utvecklingsstörd, sjuksköterska, hemmafru eller flicka fem år. Vi har alla många olika egenskaper och sidor. De behöver bara gestaltas. 

Ett enkelt sätt att beskriva detta på är också att låta en ond person utföra en god handling och eller en god göra en ond.

Jag tror många författare stjäl karaktärer från sin vänkrets. Man sätter samman tre fyra levande personer till en person i en bok.

9. Fortsätt ha kontakt med varandra eller hitta andra skrivande vänner. Peppa varandra och läs varandras texter.
Läs också mycket av den typen av böcker som du själv vill skriva. Det är okej att undvika all annan litteratur. Speciellt när du skapar själv.

10. Ge aldrig upp. Idag finns alla möjligheter. Skriver du ett manus som du vill ge ut - ge ut det. E-böcker, print och demand är bara två alternativ om förlagen tackar nej.
 

Sofia