Lena Köster
Skrivarseminarier öppnar dörrarna
Åsa Nilsonne och Birgitta Östlund vidgar skrivarnas vyer under seminariet i Lövstabruk.
Skrivarseminarium i Lövstabruk i Norduppland. Kan det vara nåt? Jajamen. En omvälvande och inspirerande upplevelse. Också för den som har publicerat nio böcker och gått på kurs femtielva gånger. I mötet med de andra och deras texter får den mest blaserade nya vyer.
Jag tror det är åttonde eller nionde gånger för min del. Då räknar jag med journalistiska skrivarkurser på FOJO likaväl som kurserna/seminarierna i Lövstabruk och på andra håll. Och 20 p i Skapande svenska 1977.
-Behöver DU lära dig skriva, undrar bekanta med viss rätt, eftersom jag har varit verksam som journalist i mer än 40 år och som författare sådär dussinet år.
Men lärandet pågår hela livet. Sen kan vi ju välja att lära oss på hur många olika sätt som helst. Learning by doing. Akademiska studier. Samtal under seminarier. Pröva på nytt.
Birgitta Östlund, fd rektor bland annat på Nordens Folkhögskola Biskops Arnö, har hållit skrivarkurser/seminarier efter eget huvud sedan hon som pensionär flyttade till Lövstabruk 2003.
Vad lär man sig? Framför allt att respektera texten, att bli en god läsare. Det ska man inte tro att man är bara för att man har läst tusentals böcker i sitt liv. Kommer man snabbt underfund med när man lär sig att föra en dialog med den text man har framför sig. Och dörrar slås upp mot nya landskap.
Nya för en själv i alla fall.
Emellanåt lär man sig också något om sitt eget skrivande, och tänkande!, som gör att man kan gå vidare med det projekt man fastnat i. Eller tänker påbörja.
Skrivarseminariet 2-5 augusti hade som tema "Vad är en människa?". Låter storvulet, och är det. Det har varit tema hela sommaren för de samtalskvällar, som Birgitta Östlund och Lövstabruks kulturförening ordnar varje tisdagkväll.
Skulle sådana samtalskvällar, med gäster som Bo Pellnäs, Eva Nilsonne, Gösta Gahm m fl, hållas i Stockholm, vore såväl SvD och DN som etermedia närvarande.
Men Stockholmsparnassen och huvudstadens kulturjournalister är ofta väldigt provinsiella och verkar inte veta att det existerar kultur och debatt i resten av Sverige också. Stockholm och "världen", jovars. Men åratal av högkvalitativ samhälls-och kulturdebatt i Lövstabruk har inte noterats alls av nollåttorna.
Hursomhelst har vi lantisar en hel del för oss tillsammans med höjdare från kulturlivets alla väderstreck. Orgelprofessorer, astrofysiker, bildkonstnärer, författare, hjärnforskare...
Och a propos det sistnämnda, besöktes vårt seminarium av Åsa Nilsonne, såväl romanförfattare som hjärnforskare med romanen H som nyaste tillskott i sin bokproduktion. En berätttelse om hjärnans funktioner och samtidigt en berättelse om förälskelse.
En gissning för framtiden: att det blir ännu fler böcker av helt olika slag om den mänskliga hjärnan. Och andra hjärnor.
Stordatorn HAL i Arthur C Clarkes 2001 - en rymdodyssé från 1968, filmad av Stanley Kubrick, gav oss tankar om artificiell intelligens och framtida (snart nutida) datorers möjligheter och begränsningar som hjärnor/personligheter. PJ Jersilds roman En levande själ från 1980 lät oss bli bekanta med hjjärnan i glasburken. Och i Åsa Nilsonnes H får vi möta hjärnans olika delar sam-eller motarbetande varandra.
Vad ska det bli härnäst? Kanske något som någon av oss deltagare i augustiseminariet ännu inte har skrivit...
När jag ändå är igång med Åsa Nilsonne, vill jag rekomendera hennes En passande död, nog så aktuella tankar om hur vi vill förhålla oss till vår sjukdom och vår död.
Men hur många av oss kommer att välja just det sättet att dö...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #hjärnan #själen #rymden #skriva #författare #skrivarkurs #seminarium #döden #Stockholmsparnassen #nollåttor #lantisar
Kristina Hård
Boksläppsfest!
Jag firade Valborg med att gå på boksläpp! En Valborg som började som lite småkall och regnig, men slutade med ett fantastiskt roligt boksläpp på ett fullpackat Berlin Bar i Lund. Therése Granwald läste ur sin bok Ty riket är ditt, en bok om tre kvinnoöden, om makt, rollspel och romantik. En bok jag ser mycket fram emot att läsa! Och det var precis så trevligt det ska vara på en releasefest, om inte mer!
Therése är lärare och handledare på Lunds universitets författarskola. En utbildning som jag också gått. Därför var det också extra roligt med boksläppet. En chans att träffa kursare, lärare och vänner.
Ibland dyker föreställningen upp att det inte går att utbilda sig till författare, eller att de som gått en viss utbildning skriver alla likadana böcker, eller att vara författare är något man välsignas med. Antingen har man författarskapet i sig eller så har man det inte. Det stämmer naturligtvis inte.
Kan det vara så att de inte vad en skrivarutbildning är?
Först och främst är det ett kontext. Man träffar andra som skriver och det är otroligt värdefullt. Skriva är annars ett ganska ensamt jobb. Det är svårt att arbetsfördela bort sina kapitel, berättelsen har inget facit, slutet är ditt eget att komma på och om inte du sätter dig ner och skriver gör ingen annan det åt dig. Visst, man måste fortfarande sätta sig ner och skriva för att det ska bli något, men det är inte lika ensamt längre.
Kanske skepsisen bottnar i att det handlar om att uttrycka sig? Språket har vi sedan barnsben. Försöker man lära sig ett nytt språk i vuxen ålder sägs det att det är så gott som omöjligt att bli lika flytande som någon som har det med sig från första början. Kanske tror de som är negativa att det gäller även det skrivna språket? Du har det eller inte. Återigen måste jag säga att så är det naturligtvis inte.
Det allra viktigaste jag lärt mig på författarskolan är att se mitt eget språk. Hur jag använder och kan utveckla det. Man skulle kunna säga att det är som att studera en konstnärs penseldrag och i dem se hur en bild växer fram. Det bästa sättet att lära sig detta är att utmana sig själv, läsa och diskutera texter (andras och egna), lära sig från andras problemställningar, identifiera sina egna och våga gå utanför sin språkliga bekvämlighetszon. Det är det man gör på en skrivarutbildning. Man hittar sin röst.
Taggar: #boksläpp #release #skrivutbildning #skrivarkurs #språk
Jonna Lindberg
Hej från litteraturbubblan
Den här helgen har jag varit på skrivarkurs. Första av tre helger under våren, och jag längtar redan till nästa gång. Trots att det inte ens är slut än. Jag har gått precis samma kurs en gång tidigare, men eftersom texterna och människorna byts ut går det utmärkt att söka igen. Eller som en i gruppen sa: "man kanske skulle gå kursen varje år". Det vore inte alls dumt.
Kursen består i princip bara av textsamtal, långa textsamtal, så det är perfekt för den som vill bli bättre på att ge respons till andra och få respons på sin egen text. Och för den som behöver en deadline. Vi sitter i över en timme och pratar om varje text, och det är så lyxigt. Vad som är ännu roligare är att alla är så engagerade i samtalet och säger så vettiga saker.
Det är fantastiskt att bara prata text. En hel helg. Textsamtalen, andra diskussioner om litteratur på alla möjliga sätt, att träffa människor som älskar att skriva och läsa. Att bara få vara i en litteraturbubbla. Jag blir påmind om hur roligt det är med text. Hur mycket jag saknar det i vardagen.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivarkurs #skrivande
Sofia Hallberg
Skrivarkurser
Hej,
Igår var jag inbjuden att prata för några elever på en skrivarkurs i Studieförbundet Vuxenskolans regi på Söder i Stockholm.
Lärare för utbildningen är Daniel Luthman som har skrivit böckerna "Jag är wanted" (Wahlström & Widstrand) och "Jag är Daniel" (Telegram bokförlag). Snart blir hans böcker dessutom film.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivarkurs
Jonna Lindberg
Att inspireras av andra
Har jag berättat om min skrivgrupp för er? För snart två år sedan gick jag en skrivarkurs på Wiks folkhögskola. Den sträckte sig över en termin och hade tre helgträffar som mestadels bestod av textsamtal. Där emellan skrev vi. Vi lämnade in olika texter, vissa långa och vissa korta, både noveller och diktsviter och manus. Allt möjligt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #skrivarkurs
Anmäl textfel