Gud och feminismen

Bok- presentation:	Fredrika Bremer
Författar- presentation:	Ulrika Kärnborg

När man följer nyheterna så kan man höra om olika religiösa riktningar som gärna vill ta ett steg tillbaka och motverka kvinnors rättigheter. Dessa finns. Men vi har många exempel på motsatsen. Gudstron kan vara en stark kraft till befrielse, förändring och att motverka diskriminering.
I Kyrkans tidning nr 4 2016 (Ulrika Knutson) nämns flera slående exempel på hur kristen tro gått hand i hand med kravet på kvinnlig rösträtt i Sverige och västvärlden.

Vi drämmer till med några kvinnliga demokratiförkämpar som gått till historien, och som fann motivation och drivkraft genom sin tro. Observera att de även hade män på sin sida, vissa av dessa var präster.

Fredrika Bremer skrev 1839 ”Kristus är den sanna liberalismens första upphovsman” när hon förfäktade allmän rösträtt. Hon tolkade berättelserna ur Nya testamentet i ett feministiskt perspektiv. Samma sak gällde Sophie Adelsparre, som visade på Pauluscitatet: "Alla är ni Guds barn genom tron på Jesus Kristus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" (Gal 3:26-28) 

De engelska suffragetterna använde gärna kristen retorik, och hade Jean d’Darc som symbol. ”Kämpa! Gud ger er seger!”
Elin Wägner rapporterade i Dagens Nyheter från suffragetternas möten som ”en rörelse av religiös natur, ledd av varma troende.”
Verkligheten, och vägen till demokrati och jämlikhet är inte rak och enkel. Den är betydligt mer mångfacetterad och sammansatt än vad vi oftast föreställer oss. Dagens sekulariserade svenskar har nog också svårt att förstå religionens betydelse för goda förändringar, när man själv inte vet vad det innebär att vara troende, utan mest ser ordet ”religion” i samband med avarter och terrordåd.

Men den som läser evangelierna i bibeln, (oavsett vilken tro man har), inser ändå ganska snabbt att Jesu liv knappast ger några som helst argument för förtryck. Tvärtom.  Han fick plikta med sitt liv för att han kritiserade makten och hyckleriet och den tidens sharia-liknande lagstiftning. (Som ju oftast drabbade kvinnorna värst.) 

”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna" (Matt 7:12)