Läslov!

Bok- presentation:	Kanariefågeln och fladdermusen
Författar- presentation:	Mattias Lönnebo
Häftad Färdig att skickas, 127 kr 154 kr

Nu när höstlovet närmar sig kan man passa på att som förälder engagera sig lite extra för sitt barns läsning. Ibland är det helt onödigt, när man har bokslukande barn eller tonåringar hemma, men som vi vet är det inte alltid så. Det kan behövas lite lock och pock för att man ska komma igång och inte fastna alltför ensidigt vid ”elektronisk underhållning.”

Bra är om barnet  ser föräldern läsa, att föregå med gott exempel. Men sedan har vi det där mysiga, att läsa tillsammans, vilket man faktiskt kan göra rätt så långt upp i åldrarna. Och har man valt rätt bok så är det lika roligt för ung som för vuxen. En fördel med att läsa i grupp är att man kan välja en lite svårare bok än vad barnet själv rent spontant skulle ha valt. Om något är svårt att förstå för den yngste så kan föräldern eller storasyskon förklara. Att utmanas i sitt språk betyder att utvecklas och få ett större ordförråd.

Som författare av barn- och ungdomsböcker så har jag som tydligt mål att de ska fungera vid högläsning. ”Både Genom Skuggornas dal”, och min senaste ”Innan lyktorna slocknar” är skrivna på ett enkelt men icke-banalt språk, eftersom jag anser att barnen förtjänar ett gott språk. Jag vet att inte alla delar min uppfattning, men jag använder helt enkelt inte ”mej och dej och dom”. Däremot förenklar jag sade till ”sa”.

Man kan diskutera i all oändlighet om skillnaderna mellan tal och skriftspråk. Hur långt ska man gå i förändringar och förenklingar? Språket utvecklas naturligtvis och allt kan inte förbli som det alltid har varit. Vill man chocka mig ska man som svenskläraren Henrik Birkebo föreslå att ”de och dem” ska bort för det är svårt att lära ut. Visst, om man är en "bekväm" lärare så är det ett bra förslag. Kalla mig gärna gammalmodig, men jag tror inte att någon tjänar på att språket förflackas för mycket, för då förlorar vi tydligheten och nyanserna. Och tro mig, vi behöver inte mindre av nyanser och förståelse i denna polariserade tid! En bok är inte en ”chatt” och : - ) är skiljetecken som också är mer än en "smajly"!

Barnen blir dom stora förlorarna och dom där språkmarkörerna blir ba ännu tydligare mellan dom olika samhällsklasserna. Särskilt med tanke på alla nyanlända så måste vi satsa extra hårt på att lära ut en korrekt svenska i skolan.
Men vi får inte snöa in på enbart språkets kvalitet: Det ska också vara humor och ljus i böckerna. Det kan vara lite otäckt, men inte för hemskt, och slutet får vara lyckligt. Boken får gärna vara lite av en bladvändare, särskilt för ovana läsare. Intressanta karaktärer som läsaren bryr sig om är viktiga. Jag inkorporerar ofta spänningselement från skräckgenren, som jättelika insekter och” rädslan för något som gömmer sig under sängen.” Men det är för spänningens och dramatikens skull, inte för att skrämmas.

Och bokens budskap? Behövs ett sådant? Nej, inte alltid. En bok kan vara ren underhållning och verklighetsflykt och det är gott nog. Men inte gör det något om det finns med ett underliggande budskap om tex alla människors lika värde och att ta hand om naturen? Det gör snarare boken ännu bättre, fast det får inte bli för övertydligt. Det får inte bli propaganda. Berättelsen kommer alltid först.

Ge någon ett mysigt läslov i present! Läs tillsammans och fråga gärna efter en bra bok på biblioteket.