Lyonesse av Jack Vance

Boken är mycket läsvärd och skickligt komponerad, påminner lite grann om en kalejdoskopisk Alice i underlandet för vuxna"

Jack Vance 1916-2013, var en fascinerande författare som fick ta emot många fina priser tex Hugo och Nebula-utnämningarna för sina science fiction och World fantasy award för livslång prestation samt Lyonesse. För den bredare allmänheten var han nog mest känd som mysterieboksförfattaren Ellery Queen eller John Holbrook Vance.

Jack förlorade i stort sett synen på 80-talet och fick använda sig av speciell programvara när han fortsatte sitt författarskap. Hans exceptionella minne var till stor hjälp när synen svek.

Lyonesse-trilogin består av följande verk:
Suldrun's Garden (1983)
The Green Pearl (1985)
Madouc (1989)

Hittills har jag läst den första i serien, Suldruns garden, och det är den jag tänker skriva om nedan:
Boken har fått väldigt fina omdömen av de flesta läsare, samt belönades ju också med World Fantasy Award. Det är verkligen ingen dussinroman, utan djupt originell och speciell. Jack Vance använder sig av en unik stil och ett säreget och fascinerande språk.

Förlagets beskrivning:
The Lyonesse sequence evokes the Elder Isles, is a baroque land of pre-Arthurian myth now lost beneath the Atlantic, where powerful sorcerers, aloof faeries, stalwart champions, and nobles eccentric, magnanimous, and cruel pursue intrigue among their separate worlds . . .Prince Aillas of Troicinet is betrayed on his first diplomatic voyage and cast into the sea. Before he redeems his birthright, he must pass the breadth of Hybras Isle as prisoner, vagabond, and slave, an acquaintance of faeries, wizards, and errant knights, and lover to a sad and beautiful girl whose fate sets his bitter rivalry with the tyrant Casmir, King of Lyonesse.

Det är alltså en fantasyroman som inspirerats av Arthurlegenderna, Atlantis, allhanda folksagor och naturligtvis Jack Vance alldeles egen fantasi. Den är som en medeltida vävtapet, full av trådar, underbara beskrivningar, detaljer, händelser, udda språkliga uttryck och symboler. Oerhört fascinerande, rörande och samtidigt krävande att läsa. Inte för att språket skulle vara så svårt, men för att det kräver att man är koncentrerad så att man inte missar någon viktig detalj som är vital för att förklara handlingen eller motiven hos karaktärerna. Det finns mycket humor i den språkliga gestaltningen och många fantastiska karaktärer. Plötsligt tar han livet av någon viktig gestalt, och man kan aldrig veta vad som ska hända. Jag tänker spontant ”att det här skulle bli en riktigt underhållande TV-serie.”
Han har en allvetande berättarröst som ofta kan skildra flera karaktärers tankar samtidigt, ett knep som bör användas med försiktighet. Jack Vance klarar det. Han försöker inte heller vara realistisk när det gäller karaktärerna: Ett barn kan tex uttrycka sig och tänka som en vuxen. Flera av huvudpersonerna kan upplevas som rätt snarlika varandra i sin personlighet. Det struntar Vance i. Han är här för att måla upp en storartad berättelse.
Han använder sig i lägre grad av gestaltning än vad som är vanligt i moderna fantasy. Han beskriver gärna yttre omständigheter och skeenden och sällan hur dessa fysiskt upplevs av karaktärerna, alltså ungefär som i en traditionell folksaga. Jag utgår från att det är avsiktligt.
Vad ska man nu tycka om det här?

Jag är fascinerad och road och kommer att läsa vidare, fast jag måste nog göra en liten paus först och läsa något mer konventionellt. Boken var mycket läsvärd och skicklig komponerad, påminner lite grann om en kalejdoskopisk "Alice i underlandet för vuxna". Jag tror faktiskt att jag aldrig har läst något mer fantasifullt än Lyonesse. Men även om jag gillar bergochdalbanor så behöver man ta en paus mellan attraktionerna för att det inte ska bli för mycket.

För ytterligare en recension hänvisar jag till följande blogg: http://www.litteraturmagazinet.se/carolina-landin/boklogg/archive/327