Rondellhunden som bok

Bok- presentation:	Skjut inte på journalisten! : 19 korrespondenters berättelser om yttrandefrihetens gränser
Författar- presentation:	Anna Koblanck
Häftad Finns i lager, 208 kr

Ska man skratta eller ska man gråta? Det är en fråga jag ställer mig när Lars Vilks aviserar sin kommande bok om ”Rondellhunden.” Den ska berätta om konstverket och konstnärens eget liv till följd av hotbilden mot honom.
Han tror inte att någon förläggare kommer att vilja ge ut boken, så han kommer därför antagligen att ge ut den på eget förlag.

Hotet mot Lars Vilks är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, men det betyder inte att jag anser att sättet som han bedriver sin konst på är något som jag uppskattar. Rondellhunden påstods testa konstens gränser. Vi vet nu att många människor har mördats som en konsekvens av våldsbejakande islamisters terrordåd. Vi vet nu att verket ”Rondellhunden” fungerat som en katalysator för att utlösa en del av dessa brott. Vi har nu det nedslående svaret på Lars Vilks ”test av konstens gränser”.

Retoriken anses ha förfinats i Aten. Budskapet behövde förpackas på rätt sätt för att kunna tas emot, och inte vändas mot talaren. (Ibland med dödliga konsekvenser.) Så är det än idag. Det finns sätt att nå fram som samtidigt vrider vapnet ur händerna på den ideologiska motståndaren. Men det kräver tankeverksamhet, kunskap och finess. Att ställa ut en rondellhund som föreställer Muhammed uppfyller knappast de kriterierna. En bokutgivning i samma stil gör inte saken bättre.
Men det ger publicitet. Hatet mot honom själv, terrorn, media och polisbevakningen skulle i sig kunna ses som ett konstprojekt. Och han har fått hängivna fans efter detta, särskilt i högerextrema kretsar. 

Jag beklagar, Lars Vilks. Jag hoppas verkligen att du överlever det här. Du förtjänar inte att skadas, men det gör inte heller någon annan som faller offer för islamismens våldsutövare. Du är utan skuld till terrorn, men har som alla andra människor etiska valmöjligheter. Världen är globaliserad. Vi måste inse att det finns miljoner islamister som inte vill ha någon yttrandefrihet som innefattar rätten att häda. Bland dessa finns det tusentals extremister som gärna använder våld. Som njuter av att göra det. Så ser världen ut idag, vare sig vi vill eller inte. Men med hjälp av smart retorik kan vi ändå säga det vi behöver få sagt. Vi kan och bör skarpt kritisera alla extrema och förtryckande politiska och religiösa ideologier – Från nazisterna till den Islamiska staten och hela den orättfärdiga människosyn och praxis som finns inom salafismen.

Men Lars Vilks sätt att kritisera är som att försöka släcka en eldsvåda med bensin. Man skulle nästan kunna tro att han inte vill att elden ska slockna. Men det är förstås en vansinnig tanke. Lars Vilks har naturligtvis rätt att trycka sin bok. Det kanske kan vara intressant att ta del av hur han resonerar. Jag har ju själv så svårt att förstå det. Någon större lust att köpa den har jag inte, men kanske kommer den att kunna lånas på biblioteket? Om nu något blibliotek vågar köpa in den dvs. 

Slutligen ett citat med kusligt profetisk klang:
”Om du vill säga sanningen, få dem att skratta, annars kommer de att döda dig.” Oscar Wilde

UPPDATERNG FRÅN AP:

"Han berättar att han fram till Köpenhamnsdåden såg angreppen mot sig själv mest som dråpliga. Men det har också förändrats nu.

– Det har nått en nivå där människor blir dödade. Nu är det slutskojat." Lars Vilks