Sherlock Holmes - Ett odödligt fenomen

Bok- presentation:	Baskervilles hund och andra romaner
Författar- presentation:	Arthur Conan Doyle

Författaren Arthur Conan Doyles skapelse Sherlock Holmes, behöver väl knappast någon utförligare presentation. Framgången för böckerna var (och förblir) oerhörd. Det blev fyra romaner och inte mindre än 56 noveller, bästsäljande och översatta till många språk. Detta lockar givetvis andra författare att skriva nya romaner med samma karaktärer. T.ex. Ellery Queen ”En studie i rött”. Ett annat roligt försök gjorde Sven Sörmark, som lät honom lösa ett svenskt mysterium i ”En oskariansk skandal”.

På film, radio och TV är karaktärerna ständigt aktuella. Vi har den mycket välgjorda serien med Jeremy Brett, som gjorde en fantastisk insats med 41 avsnitt av ” The Adventures of Sherlock Holmes” mellan 1984-1994. (Min personliga favorit) Det har ju även gjort ett antal filmer, även på senare tid.
Och nu har vi haft diverse varianter med Sherlock Holmes i nytappning, då serien utspelar sig i modern tid. ”Sherlock” och ”Elementary”, med en kvinnlig Watson och Moriarty. Jag tycker att det är riktigt lyckade nytolkningar även om man som ”Sherlock Holmes fantast” föredrar originalet.

Jag ler när jag upptäcker att det pågår en diskussion som nog är typisk för vår sexfixerade tid. Var Sherlock homo, hetero eller asexuell? Det är naturligtvis en fråga som inte besvaras utförligare i den viktorianska erans litteratur. Han blir i en berättelse förtjust i en kvinna som sedan visar sig vara kriminell. Samtidigt är Holmes en sådan extrem karaktär att han inte vill låta känslorna styra. Han föredrar passionen att lösa problem. Det är enligt min mening hans stora kärlek. Man skulle nog kunna peta in Holmes i ett mer eller mindre asexuellt fack, om man ville. Men det är egentligen helt ointressant för berättelserna som Doyle skrev. Det för inte handlingen framåt. 

Vad är det som gör berättelserna så populära?

Det är nog både de finurligt uttänkta mysterierna som utmanar läsarna, och att det är spännande och välskrivet. Men framförallt måste det vara persongalleriet. Den superintelligente och kylige Holmes, med sin totala rastlöshet och driv, som om den inte tillfredställs leder till självdestruktivitet. Den normale och sympatiske Dr Watson, som oftast är berättaren. Den råbarkade kommissarien LeStrade och hushållerskan Mrs Hudson, som även hon speglar en vanlig människa som försöker få lite ordning i tillvaron. Och så naturligtvis Moriarty, det onda geniet, antagonisten. Ibland har böckerna om Sherlock Holmes kritiserats för att vara för ”manliga”, även om det finns gott om kvinnliga karaktärer så är de inte huvudpersoner. Men de skrevs i en annan era, och utspelar sig i en viktoriansk miljö, så det får man nog vara lite förlåtande inför. (Men ”Elementary”, har som sagt, valt att modernisera detta på ett vettigt sätt.) 

Angående den klassiska frasen ”Elementärt, min käre Watson”, så förekommer den inte i böckerna, utan är en sammanslagning av två vanliga uttryck: ”Elementärt” och ”min käre Watson”.

Nu finns Sherlock Holmes som staty, muggar, t-shirts, konstverk, spel, dockor mm Han har blivit ett fenomen, en ikon, som sprängt bokpärmarna och spridit sig in i de mest osannolika sammanhang. Vad sägs om ”Teenage Mutant Ninja Turtles”?
Det hela är naturligtvis roligt. Och jag hoppas att det kan få nya generationer att upptäcka och läsa originalet. För det är fortfarande bäst. Doften av papper, en skön lässtund i en mjuk fåtölj framför en sprakande brasa. Pipan hoppar jag över. Och sprutan. Men ett litet glas sherry är inte helt fel, tycker jag.