LitteraturMagazinets recension
av Ett arabiskt vemod, Abdellah Taia
Välskriven självbiografi om detta med att vara människa – en levande människa
Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuella kulturpersonlighet. ”Ett arabiskt vemod” är den första av hans böcker som översätts till svenska.
Boken är en självbiografi och handlar mycket om att hitta en identitet som avviker från majoritetens och försöka överleva i ett samhälle där den som avviker är onormal – och ett lovligt byte.
Hela den första delen av ”Ett arabiskt vemod” cirklar nämligen kring ett våldtäktsförsök, där inte bara en utan fem unga män har bestämt sig för att våldta den trettonårige huvudpersonen, som de kallar för flicknamn. Först upplever huvudpersonen detta som något positivt – äntligen vill någon vara nära honom och älska med honom – men den illusionen försvinner snart och till sist räddas han av att fredagsbönen börjar. De unga männen kan inte tänka sig att utföra en våldtäkt samtidigt som böneutropen. När bönen är över och de tänker försöka igen blir de avbrutna av föräldern till en av männen – och Taïa kommer undan, men kan inte låta bli att försöka få tag i en av männen igen. För att berätta att han älskar den som försökte älska honom. Det finns ju ingen annan att älska. På vägen rör han dock, mer eller mindre omedvetet, vid en högspänningsledning och är nära att dö. Så farlig kan förbjuden kärlek utan riktning faktiskt vara.
Resten av boken utspelar sig mestadels i Frankrike och det kretsar även nu kring homosexualiteten och olika kärleksrelationer, men även kring exilen, detta att bära med sig en arabisk uppväxt i ett främmande land där språket visserligen är välkänt för huvudpersonen, men där hans andra språk är okänt och otalat. De olika delarna är tämligen fristående, men hålls samman av att språkhanteringen är bland det bästa jag någonsin har stött på – så mjukt, så flytande, så välskriven, så bärande sin röst. Det kan inte bara betyda att Taïa är en skicklig författare, utan visar även att översättaren verkligen visste vad han höll på med.
Kort sagt: Taïas självbiografi är mumma. Självskriven läsning för alla som vill läsa om detta med att vara människa. En levande människa. En till och från ganska så plågad människa. En älskande människa. En människa som lever, lär och formulerar sig.
Om inte fler böcker av Taïa översätts till svenska har jag inget annat val än att lära mig franska!
Mottagen: 7 november 2012
Anmäl textfel
