LitteraturMagazinets recension
av Bortgift mot min vilja, Hanna Saadi
Ett viktigt vittnesmål
Hanna Saadi berättar sin historia i “Bortgift mot min vilja” för journalisten Frida Funemyr. Men de förhållanden som direkt berör föräldrarnas svek sträcker sig bara över en sjättedel av boken.
Hanna blir med svenska polisens hjälp av med sin man efter några månader. Hon utbreder sig mest över de två år på Bali, där hon med hjälp av självhjälpsböcker och möten med andra lyckas komma ur sin depression, sina skuldkänslor och sitt hat mot föräldrarna.
Hanna bor i Göteborg och går på gymnasiet. Hon är ganska hårt hållen av sin mor och far som flytt från Libanon. En kväll i slutet av oktober 1998 frågar Hanna och bästa kompisen Sophia sina föräldrar om de får gå på en fest på Hisingen. De får blankt nej men efter mycket tjat lov att åka en sväng in till stan om de kommer hem senast elva. Väl på diskoteket som de velat gå på blir Sophia så uppfylld av stämningen att hon inte vill gå när Hanna påminner henne om tiden. Sophia ska aldrig komma hem mer. Det var den förödande diskotekbranden som tog hennes och 62 andra ungdomars liv.
Hanna sörjer förtvivlat sin käraste vän. Inte blir det bättre av att Sophias far beskyller henne för att ha orsakat dotterns död. Och från sina föräldrar får hon inget stöd.
Inom ett år, när hon fyllt 18, blir Hanna utsatt för ett annat hårt slag. När hon med sina föräldrar, sin lillasyster och storebror landar i Beirut möts de av stora släkten som omringar Hanna och gratulerar. När hennes kusin Raed träder fram med ett nöjt leende klarnar hennes förvirrade tankar. Föräldrarna har lovat bort henne! Hon söker deras blickar, men de undviker henne. Senare får Hanna förklaringen av fadern att han gjort det av lojalitet mot sin bror. Det goda liv han själv fått i Sverige kan brorsonen få om han gifter sig med Hanna.
Bokens omslag är ett privat foto som visar Hanna i brudutstyrsel. Efter bröllopet reser hon hem med sin familj. Ett halvår senare, när formaliteterna är avklarade, kommer Raed. Han respekterar att hon inte vill ha sex med honom. Hon förklarar det med att han nog inte heller vill. Däremot måste hon föra in honom i sitt umgänge. Det blir pinsamt. Han dricker mycket och talar bara arabiska. Saker börja försvinna i Hannas föräldrahem, där de bor, och det visar sig att Raed börjat handla med droger. När Hanna ringer polisen får hon oväntat snabbt hjälp att bli av med honom. Två polismän följer med honom tillbaka till Libanon.
Föräldrarnas och släktens handlande har fått Hanna att må riktigt dåligt. Hon börjar festa och avverkar män på löpande band. Den tuffa sporten MMA gör henne gott, men under en resa till Phuket blir hon upptäckt i färd med att ta sitt liv.
Väl hemma hamnar hon på psyket. Där blir hon kvar ett halvår. Det är en lång tid för ångest och depression, tänker jag. Att hon inte tar sin medicin som hon ska kanske bidrar till det långsamma läkandet. Hon spottar ut pillren när ingen ser. Endast sömntabletter verkar hon godkänna.
Sedan blir det samtal med psykolog och efter det åren på Bali. Där börjar Hanna komma tillbaka till livet. För läsaren blir det psykologiska läkandet långrandigt, tvåhundra uttunnade sidor med allmänpsykologiska floskler. Men hon startar också egen verksamhet, där hon tränar och coachar andra. När Hanna väl hemma försonas med föräldrarna blir prosan stark och förtätad. De har med tiden börjat ifrågasätta hedersnormerna.
Hanna vill med sin bok visa att det går att komma tillbaka efter svåra händelser och svek. Att söka och ta emot hjälp av andra är viktigt. Hannas vittnesmål är betydelsefullt. I slutet av boken finns ett efterord om hedersproblematik. Jag hade nog, utifrån titeln, förväntat mig att det skulle få större utrymme och arbetas in i skildringen.
Nu forskar Hanna Saadi om ledarskap inom idrotten. Hon har ett eget bolag och föreläser om hur man skapar välmående kulturer inom organisationer.
Mottagen: 9 februari 2025
Anmäl textfel
