LitteraturMagazinets recension
av Svart lördag: Historien om Australiens mest förödande skogsbrand, Adrian Hyland
En brand, många eldsjälar
Många minns nog nyhetsbilderna från skogsbranden som härjade i Australien 2009. Två år senare kom Adrian Hylands bok om branden, som nu har översatts till svenska.
Det svenskklingande namnet till trots är Adrian Hyland australiensare. Vid tiden för branden var han bosatt i St Andrews, Victoria – en av de värst drabbade platserna. Med snabba sekvenser lyckas han i ”Svart lördag” fånga den överrumpling, förvirring och panik som befolkningen upplevde. Skickligt beskriver han även sådant som kan vara svårt att föreställa sig, som brandens omfång och hastighet.
”En bilförare är på väg till Whittlesea när han ser branden komma mot sig. Han vänder och trycker ner gaspedalen. Branden börjar ta in på honom. Han accelererar ännu mer men branden tar fortfarande in. Efteråt svär han på att han körde i 140 kilometer i timmen när den kom ikapp honom.”
”Svart lördag” är i det närmaste en reportagebok med korta och dramatiskt inlevelsefulla kapitel. Centralgestalt i boken är den tillförordnade polisinspektören Roger Wood, en man som känner både grannskapet och grannarna utan och innan. Hans hjältegloria må spraka ikapp med branden, men det är tydligt att Hyland valt rätt nyckelperson.
Redan på morgonen är Roger Wood förberedd. Det är torrt och ofattbart varmt. Trots varningar och uppmaningar om att lämna hus och hem ägnar en stor del av befolkningen i Woods distrikt sig åt vardagsbestyr. Alltför många falska larm har fått dem att slå dövörat till, men från en stund till en annan är de omringade av ett mardrömsliknande inferno när branden plötsligt är över dem. Kommunikationssystemen slås ut, och få vet vad de ska ta sig till.
Insprängt i huvudberättelsen finns korta faktabetonade kapitel om meteorologi och geologi, aboriginer och eld, bränder och mordbränder, och hur människor fysiskt och psykiskt reagerar på (och efter) katastrofer överlag. Det gör ”Svart lördag” relevant även sju år efter skogsbranden. Boken har också en politisk dimension, som när Hyland konstaterar att de australiensiska myndigheterna på grund av höga kostnader och rädsla för att bli stämda har dragit ner på brandskyddet så till den grad att den enda ”brandstationen” i det allra mest eldhärjade hörnet av ett land med 54 000 naturbränder per år inte är något annat än ett överdimensionerat plåtskjul.
Visserligen hade jag föredragit källhänvisningar i texten framför en referenslista i slutet av boken, men som jag ser det finns det två andra huvudsakliga problem med ”Svart lördag”. Det ena är det stora antalet personer som Hyland vill uppmärksamma. Det var många, framför allt inom frivilligbrandkåren, som gjorde viktiga insatser. Porträtteringen av de flesta av dessa människor är dock inte lika tydlig som den av Roger Wood, vilket gör att de blir mer namn än människor. Det andra problemet är tyvärr översättningen, som faktiskt är rätt hafsig. Från första till sista sidan märks det att originalspråket är engelska, och det förekommer oacceptabelt många slarvfel.
Allt som allt är det en katastrofskildring med kraft och fart för läsare som gillar ”berättelser ur verkliga livet”. Läsare med språkpolisiära tendenser finner dock garanterat större nöje i någon annan bok.
Mottagen: 11 november 2016
Anmäl textfel
