LitteraturMagazinets recension av En oskyldig kvinna, Amy Lloyd
Debutant med potential
Walesiska Amy Lloyd debuterar med en thriller om kärlek och besatthet och hur föreställningen om en person kan krocka med verkligheten.
Samantha har känt till Dennis Danson ända sedan hon var arton och hennes dåvarande pojkvän och sedermera före detta sambo Mark visade henne Carrie Atwoods dokumentär om Dennis. Sjutton år gammal häktades han i Florida för ett flickmord helt utan bevisning. Dokumentären gjorde stort intryck på Sam, och inte bara på henne. På vissa internetforum samlas Dennis-anhängare från hela världen.
När Samantha är trettioett och förhållandet med Mark tagit slut så gör hon slag i saken och skriver ett brev till Dennis. Trots att Dennis har många fans svarar han. De börjar brevväxla. Breven mellan England och USA skrivs och besvaras allt tätare och relativt snart åker Sam till Florida där Dennis suttit fängslad i drygt tjugo år.
Fängelset har begränsade besökstider, så större delen av tiden är Sam med Carrie Atwood, Dennis dokumentärfilmare och vän, och hennes team. De håller på med en teveserie om Dennis och vill få hans dom omprövad. Sam och dokumentär- teamet åker tillsammans ut till det fattiga Red River där Dennis vuxit upp för att intervjua grannar, familj och gamla skolkamrater. De flesta av invånarna i Red River vill inte alls se Dennis ute i frihet, inte ens Dennis egen pappa.
Parallellt med handingen löper en fiktiv faktabok där fallet Dennis granskas och kritiseras. Den texten är skriven i ungefär samma ton som resten av romanen vilket gör den onödigt svår att hålla isär från handlingen. Men Amy Lloyd vänder på många stenar och det finns mer att diskutera i "En oskyldig kvinna" än i de flesta andra thrillers. Framför allt tycker jag att Samantha är en intressant karaktär, bilden av henne ändras några gånger under läsningen men hon förblir ganska hemlighetsfull. Jag gillar också skildringen av det lite svajiga förhållandet mellan Dennis och Sam. Sedan är själva fängelset en slags tidskapsel – Dennis har gått miste om tjugoett års teknisk utveckling där han suttit bakom lås och bom.
Ändå tycker jag gott att hela boken kunde kortats ner en del, för trots allt det som är spännande och intressant så blir det ibland mer långdraget än kärnfullt och trots potential att sticka ut från mängden av psykologiska thrillers och spänningsromaner gissar jag att jag kommer att ha glömt det mesta om någon månad eller så.
Mottagen: 11 juni 2019
Anmäl textfel