LitteraturMagazinets recension
av Jag såg henne idag i receptionen, Anders Fager
Fagers skräckroman är en nostalgisk mardröm
Anders Fager har skrivit en skräckroman om en flicka som överges av sin familj och som vuxen för en kamp mot såväl sina egna som hela världens demoner.
Efter Fagers novellsamling ”Samlade svenska kulter” kom så hans första roman, med en titel som känns ganska annorlunda; ”Jag såg henne idag i receptionen”. Men så är också hans berättande lite annorlunda. Novellsamlingen hade många scener, fragment och berättelser som lösligt hängde samman och lånade karaktärer av varandra. Likaså är denna bok knuten till den underliggande historien, eller kraften, som Fager hämtar sina alster ifrån. Hans litterära värld är en dimension befolkad av människor och varelser som är påverkade av lovecraftianska, mörka energier.
Cornelia Karlsson är bokens huvudperson och vi får följa hennes uppväxt och liv som skildras med mängder av tidsmarkörer från årtiondena före och efter 2000. Lika närvarande i berättelsen är den ondskefulla kraft som av Cornelia kallas Den viskande mannen. Han tar kontakt med Cornelia samma dag som hon 11 år gammal hittar sin kända mamma död vid gasspisen. Han ser något unikt hos henne och försöker locka henne att bli drottning och en medhjälpare till allt det onda som han ställer till med. Han verkar bidra till hemskheter i hela världen; Rwanda, Bosnien, World Trade Center och Cornelia försöker stänga ute honom med alla medel, såväl våld som kärlek.
Ibland är berättelsen en intensiv roadtrip runt Europa, i klass med Kerouac, där Cornelias tillvaro kantas av droger, sex och underliga möten med tillfälliga bekanta. Hon återkommer hela tiden till Stockholm och den ofrånkomliga uppgörelsen som väntar. Under tiden träffar vi gamla bekanta i Fager-land, till exempel konstnären My Witt och den uråldrige Fredman, en mörkrets byråkrat.
Igenkänningen som infinner sig tack vare referenser till populärkultur blandat med tragiska händelser, är i och för sig ett säkert sätt att skapa en nostalgisk känsla hos läsaren. Men kanske att det också förtar lite av berättelsen om Cornelias kamp. Jag vet inte heller om jag tycker att de lösa trådar som Fager använder för att knyta ihop romanens olika delar funkar lika bra som i den utmärkta ”Samlade svenska kulter”. Trots dessa reservationer är det ändå ett spännande verk som varvar mardrömslika scener med vardaglig romantik och avslutas med ett riktigt crescendo.
Mottagen: 1 december 2012
Anmäl textfel
