Recension
av Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd, Anna Ehn
Trovärdigt och starkt om en tonårsflickas osäkerhet
”Fan, det luktar apa här.”
Caroline höll för näsan, låtsades flämta efter luft.
”Typ apbajs. Apsvett.”
Sara och Madde åker tillsammans på konfirmationsläger. De har redan i förväg planerat allt – vad de ska välja för fördjupningsämne, vilka kläder de ska ha med sig, att de två ska dela rum. Men ingenting blir som de har bestämt.
Madde blir tillsammans med Peter. Sara dras med av Lina och Caroline som inte alls gillar Madde. De tycker att det är fånigt att hålla på med sport. Därför är det i hemlighet Sara måste gå upp varje morgon och springa. Tre dagar i veckan. Hålla sig till reglerna, trots att hon har ett knä som inte alls är med på noterna.
Tonåring och väldigt osäker. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt hur glad jag är att jag lämnat den perioden i mitt liv. Den där perioden som Sara befinner sig i i boken. För vem ska egentligen tycka om en om man inte presterar? Vem bestämmer vad som är bra och dåligt? När personer runtomkring en gör saker som man vet är fel är det så svårt, så svårt att inte bara hänga på. Jag tror att vi alla någon gång hittat oss själva insnärjda i lögner, när allt vi ville bara var att få vara omtyckt.
Det är precis Saras position i den här boken. Insnärjd i något som inte är hon. Alla andra baserar sina intryck på lögn efter lögn. Till slut är Sara så fast i nätet att hon inte vet hur hon ska ta sig loss.
Det här är knappast den enda boken i sitt slag – men få har berört mig så otroligt mycket. Jag känner det där obehaget som sitter långt uppe i halsen genom nästan hela boken. Trots att jag var lite skeptisk från början – det där med sport är jag ju inte ett dugg intresserad av – måste jag säga att jag är positivt överraskad. För trots att Sara i boken är väldigt besatt av att sitt springande så skulle jag inte se det som ett huvudtema för boken. Egentligen skulle springandet kunna bytas ut mot vilka tvångstankar som helst. Träningen blir ett sätt för henne att förhindra att tillvaron kantrar.
Något som jag verkligen gillade med den här boken var att språket i dagboks-delarna kändes väldigt trovärdigt. Den känns överlag väldigt trovärdig, kanske mycket för att jag känner igen så mycket av mitt eget 14-åriga jag i Sara. Och nu när julen börjar närma sig vill jag helt klart julklappstipsa om den här. Jag vet åtminstone att en lite yngre jag hade blivit väldigt glad över att få den här i ett paket!
Mottagen: 1 december 2012
Anmäl textfel
