Anna Jansson växte upp i Visby. Hon har sedan länge haft Gotland inmutat för sina deckare. Nu har hon flyttat till Örebro med sin familj. Det är trakterna kring Hjälmaren som bildar ramen för hennes senaste, ”Dotter saknad”.
Det är inte lika exotiskt som Gotland och skrämmande som havet kan vara. Spänningen är inte heller på topp hela tiden. Det är inte lika roligt att läsa om utredaren Kristoffer Bark som om Maria Wern och hennes kolleger. Men det här är första boken. Den nya serien kanske sätter sig framöver.
Jag hajar till redan vid första stycket. Hampetorp – där har min dotter med familj sitt sommarställe. Där badar de i Hjälmaren och äter glass på campingen. Efter att jag kommit igenom ”Dotter saknad” råder jag dem att inte läsa. I samhället Hampetorp, på campingen och vid Hjälmarens stränder händer inte trevliga saker. Jag är rädd att det ska störa deras älskade plats på jorden.
Utgångspunkten liknar Stina Jacksons ”Silvervägen”: en far letar efter sin dotter som är försvunnen sedan flera år tillbaka. I kriminalare Barks fall har hela fem år gått sedan Vera försvann ut i en båt på Hjälmaren under sin möhippa. Vännen Matilda hittades drunknad. Liksom i ”Silvervägen” sker också ytterligare försvinnanden.
”Dotter saknad” är dock en mer regelrätt deckare, fast utredaren själv är personligt inblandad. Han kan förstås inte arbeta med sin dotters försvinnande, men när en till flicka går samma öde till mötes ser han sin chans. En ny chef känner inte till fallet Vera, och han kan sätta sig in i arbetet.
Läsaren luras på ett mer utstuderat sätt än vanligt i Anna Janssons nya bok. Det är skickligt gjort, och slutet är överraskande. Men där finns också sådant som jag brukar tycka är lättköpt, som övernaturliga företeelser och psykisk sjukdom. Jag läser hellre om utstuderade intriger med människor vid sina sinnens fulla bruk. Lite besviken är jag. Kommer jag att följa Kristoffer Bark framöver? Jag vet inte.
Hon växte upp i Visby på Gotland. 1979 flyttade hon till fastlandet och utbildade sig till sjuksköterska och i många år jobbade hon inom sjukvården. Men vid sidan av skrev hon och år 2000 kom debutboken "Stum sitter guden".
I den fjortonde deckaren om Maria Wern vid Gotlandspolisen undersöker hon bränder som uppstår på ett flertal ställen runt om på ön och flera människor dör.
När skönheten kom till Bro är Anna Janssons trettonde kriminalroman om Maria Wern. Under medeltidsveckan i Visby sätter en hemlig teatergrupp upp en föreställning baserat på kring fyndet av en dubbelgrav från 1100-talet. När 16 åriga Malva försvinner riktas misstankar mot teatersällskapets ledare Botel.
Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern. Natt efter natt ger sig Frida ut för att leta efter något. Hon söker och läser gamla kartor från hennes avlidne make, och de flesta tror hon blivit galen. Plötsligt sker en mordbrand, och den sista som sett Frida försvinner spårlöst.
Maria Wern tar sig an fallet med småbonden Wilhelm Jacobsson som försvinner spårlöst under en färd med Gotlandsbåten mitt under Medeltidsveckan. Hon får hjälp av sommarvikarierna Hartman och Arvidsson. I samma veva hittar en seglar en plastpåse med ett lillfinger. Vems är det?
Fösta boken om kriminalinspektör Maria Wern. Boken utkom första gången 2000 och är Anna Janssons debutbok. Sommaren 2012 kom boken i nyutgåva i pocket.