Anna Jansson är synnerligen produktiv. Hon skriver sedan många år deckare som utspelar sig på Gotland, hon har börjat på en ny serie från Örebrotrakten, skriver även deckare för barn och feelgood för vuxna.
“Galgbergets väktare” är hennes senaste bok. Galgberget strax norr om Visby var en medeltida avrättningsplats. Dit kopplas moderna tidens nät med dess mörkaste sida. Som vanligt hos Anna Jansson uppstår det filmiska, gastkramande scener.
En ung man, Oliver, hittas brutalt mördad på midsommarnatten utanför en sommarstuga. Hans käresta Elin blir chockad över upptäckten men också av sina föräldrars underliga beteende.
Midsommartid på Gotland blir oslagbart med ljusets skiftningar över havet, över ringmuren i Visby och Galgberget. Utsikten därifrån är intagande. Det finns guidningar för turister. Galgen klassas som fornlämning. Tre höga pelare finns kvar, på vilka det vilat träbjälkar. På dessa hängdes brottslingarna i rep och i krokar.
En röst talar till oss mellan kapitlen. Det är någon som vill leva i en annan tid, då straffen vara betydligt värre än i dag och moralen hårdare. Till detta växer så småningom en psykologisk förklaring fram.
På Gotland har Anna Jansson sin nu välkända utredare. Det är kriminalinspektören Maria Wern. Vi vet en hel del om hennes privatliv. Hon har fått en stor sorg genom att maken, brandmannen Björn, blivit svårt invalidiserad. Han blir också på ett oväntat och ruskigt sätt inblandad i de pågående brotten.
Anna Jansson kan konsten att komponera en klassisk deckare. Den utformas som sig bör. Något dramatiskt, som ett mord, händer tidigt i handlingen. En utredning påbörjas, och en krets av misstänkta, som känner offret, förhörs. Några är otrevliga, men de behöver inte vara skyldiga för det. Spänningen skruvas upp mer och mer. Jag sitter som på nålar. Jag blir säker på vem mördaren är, men nej. Det är någon annan som funnits med hela tiden men ändå i bakgrunden utanför fokus. Det är bara att konstatera att Anna Jansson har gjort det igen.
Hon växte upp i Visby på Gotland. 1979 flyttade hon till fastlandet och utbildade sig till sjuksköterska och i många år jobbade hon inom sjukvården. Men vid sidan av skrev hon och år 2000 kom debutboken "Stum sitter guden".
I den fjortonde deckaren om Maria Wern vid Gotlandspolisen undersöker hon bränder som uppstår på ett flertal ställen runt om på ön och flera människor dör.
När skönheten kom till Bro är Anna Janssons trettonde kriminalroman om Maria Wern. Under medeltidsveckan i Visby sätter en hemlig teatergrupp upp en föreställning baserat på kring fyndet av en dubbelgrav från 1100-talet. När 16 åriga Malva försvinner riktas misstankar mot teatersällskapets ledare Botel.
Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern. Natt efter natt ger sig Frida ut för att leta efter något. Hon söker och läser gamla kartor från hennes avlidne make, och de flesta tror hon blivit galen. Plötsligt sker en mordbrand, och den sista som sett Frida försvinner spårlöst.
Maria Wern tar sig an fallet med småbonden Wilhelm Jacobsson som försvinner spårlöst under en färd med Gotlandsbåten mitt under Medeltidsveckan. Hon får hjälp av sommarvikarierna Hartman och Arvidsson. I samma veva hittar en seglar en plastpåse med ett lillfinger. Vems är det?
Fösta boken om kriminalinspektör Maria Wern. Boken utkom första gången 2000 och är Anna Janssons debutbok. Sommaren 2012 kom boken i nyutgåva i pocket.